Citat:
Ursprungligen postat av FNG
Herregud! Det som stod skrivet där var ju för böfvelen bland det värsta jag sett på länge. Kommer detta att sälja? Jag har ett råd till förlaget, skjut Copywritern. Å andra sidan kanske det bara var Janne som fick fria händer att skriva vad han ville och visa lite oredigerad tanke.
Seriöst, blir någon intresserad av att läsa boken efter att ha läst den teasern?
//FNG
Ord, FNG, ord! Svenskan är helt bedrövlig: "Palestinierna som alltid
varit i tekniskt underläge och alltid
beskrivits som terrorister
insåg ..." och, en mening eller två senare, "Uppdraget att
genomföra den största terroristattacken i världens historia
går till den kvinnliga brigadgeneralen Mouna Husseini. Hon
inser direkt...", och sen tempusbyte igen, en bit ner, "Den omöjliga kombinationen
fanns i verkligheten och
var en gammal vän till Mouna Husseini."
Notera också att "den omöjliga kombinationen" var "en gammal vän". Jag visste inte att man kunde bli vän med en kombination, än mindre en omöjlig sådan!
Mer pärlor: "Hon inser direkt att problemen i motsättningen mellan rasistiska ryska offi cerare (sic!)
och högt utbildade palestinier är oöverstigliga.
Och att projektet bara kan genomföras om man finner en fartygschef som för det första inte är rysk, som för det andra talar perfekt ryska
och helst även är dekorerad med Röda stjärnan samt Rysslands finaste orden – Rysslands hjälte –
och gärna med den palestinska Hederslegionen.
Och därtill är äkta hög sjöofficer."
Och är intelligent. Och duktig på att skjuta. Och dessutom har bra klädsmak. Och vidare är vältränad. Och har insikt i världspolitiska förhållanden och har erfarenhet av strid och gillar att kriga och inte tevkar för att möra, och, och, och.
Försöket till tagline är skrattretande: "De blev vänner för livet. Och fiender."
Om jag ska nämna något om själva boken, hehe, så tycker jag att det låter spännande (i Hamiltons litterära klass, dårå). Som sagt är det lite b att plocka fram den igen, och man börjar misstänka att Guillou efter 70-talets lysande politiska romaner, och Hamiltons mer 80-talsinslagna actionpolitik, börjar få slut på - om inte pengar, så idéer. Men Hamilton är vanligtvis roande nog. Någon nämnde greppet med att plocka in Pierre i
Tjuvarnas marknad, och jag håller med, det var ett bottennapp, kanske ett försök att plocka fram meriter från äldre, mer uppskattade verk - lånad glans, et cetera.