Citat:
Ursprungligen postat av
_Streber
Allsång på Skansen har de senaste åren förfallit till en blaskig kavalkad av artister som får sina fem minuter som de förvaltar på gapigast möjliga sätt och icke sällan genom att passa på att lansera någon ny skiva, låt eller album. Allsången, där alla sjunger bekanta låtar, faller allt mer i glömska - det är några enstaka bitar men inte alls så generöst och folkligt och varmt som förut. Ett tips hade varit att döpa om programmet till Artister på Skansen och sedan köra allsången som en separat utsändning en annan dag.
Ja, fokuset på artister har ju ändå funnits i rätt många år men den stora förändringen, som jag tycker mig se ganska systematiskt genomförd från och med denna säsong, är att även allsångerna genomgående är "artistlåtar". Alltså sådana som ursprungligen förknippas med en viss specifik artist eller inspelning och som är beroende av riff och komp och arrangemang: publiken skulle aldrig kunna sjunga dem på egen hand.
Det är förstås inget fel på sådana låtar i sig men de har ju inget att göra med den svenska
allsångstraditionen (som väl ursprungligen går tillbaka på psalmboken och dess unikt starka ställning som folkbok under många hundra år), utan är vanlig populärmusik som gör programmet till enbart en utlöpare av
Melodifestivalen,
Idol eller
Så mycket bättre. Men allsånger är väl inte artistcovers eller karaokeversioner av låtar utan ett aktivt medskapande i en tradition som inte enbart, eller ens huvudsakligen, bygger på personlig nostalgi av typen "å, jag minns sommaren då den här skivan kom". Och Sverige har ju en massa sådana låtar i sin musikhistoria – ofta tonsatta dikter som ursprungligen har skrivits för att bli minnesvärda även utan musik, till melodier som människor även kan gnola och sjunga i ensamhet. För "artistlåtarna" gäller ju sällan någonting av detta.
Jag antar att det finns flera skäl till förändringen:
• kommersiella – artisterna vill marknadsföra och sälja sådana låtar som ger royalties, inte allsånger som ingen äger. Men SVT har inget skäl att ge efter för sådana intressen.
• "värderingsbaserade" – man är rädd att det på något vis är nationalistiskt/rasistiskt att medverka till känslan av ett levande svenskt kulturarv. Miriam Bryant lät ju mycket riktigt bekymrad för det när hon ändå faktiskt sjöng en text av Fröding, men då var det förstås i Mando Diaos (fina) version. Men SVT måste ju i så fall bara lägga av med sin överdrivet beskäftiga folkuppfostran, och även inse att utan ett
visst mått av nationalkänsla kommer det inte heller att finnas något SVT eller något Skansen.
• könsrelaterade – traditionella allsånger, när de inte är anonyma, förknippas väl nästan alltid med ett manligt konstnärskap. Att "sjunga Taube" blir därmed att upprätthålla en manlig, d.v.s. "gubbig" kulturtradition. Mycket riktigt var Taube nästan helt utstruken i år och bara representerad med det ganska bleka ålderdomsalstret
Änglamark, som förmodligen fick komma med för Gretas skull. Med "artistlåtar" kan man i stället lyfta fram kvinnor, eftersom dessa historiskt sett oftare varit artister än kreatörer.
