Självklart är det en jude som är avbildad. Om man tittar på hela bilden, som finns på Instagram-kontot, så har den ett postkolonialt, antivästerländskt budskap och buntar ihop Väst, kapitalism och amerikansk imperialism till en helhet, där judar också finns med som en beståndsdel.
Det sker ibland i såna här sammanhang och kan vara lite komiskt. Det finns en motsättning mellan trubbigt "antivästlig" tredjevärldism och dogmatisk filosemitism. Det vanliga sättet att hantera detta är att judar själva tar täten som antikapitalister, antikolonialister och även Israelkritiker, och därmed kan staka ut hur man är upprorisk på rätt sätt, utan att verkligt radikala krafter sätts i rörelse. Men ibland slinker sånt här igenom och då blir det lite kalabalik.
Annars är det pinsamt tidstypiskt att det rör sig om ett "kollektiv" (i praktiken ofta ändå bara en drivande person) som har gjort sitt verk genom "workshops" (="kollektivets" ledare har låtit folk jobba gratis med att göra pappgubbar med rätt symbolik).
Taring Padi is an art collective based in Yogyakarta Indonesia that uses art as a tool for political expression and education for all. ... As a progressive cultural organization, Taring Padi outlined its mission to revive “People’s Culture,” and to advocate and strategize for a united front supporting democratic and popular change in Indonesia.
http://www.taringpadi.com/?lang=en
This installation work is the collaborative work of many people. Since 2021, we have been going around visiting friends and our network to share skill & knowledge doing cardboard puppets workshops. We then brought the results of this workshop and presented them in @documentafifteen.
https://www.instagram.com/p/Ce_D5JNgRJB/
Therese Bohman har sammanfattat fenomenet, vilket är det enda man behöver göra för att klä av det:
Om man besökt de stora internationella konstutställningarna och biennalerna under 2010-talet känner man igen sig. I samtidskonsten är den enskilde konstnären inte särskilt intressant, och ofta ersatt av en ”arbetsgrupp” eller ”forskningbyrå”. Utställningen är ofta en process, utdragen över både tid och rum, där själva konsten kan låna sin form från till exempel arkiv, eller helt upphöra att vara objekt och i stället bestå av föreläsningsserier, workshops och seminarier.
Ämnena är ofta kapitalismens skadeverkningar, klimathotet, exploatering av naturresurser samt teknik och övervakning, med ett anti-kolonialt perspektiv, ett engagemang i ursprungsbefolkningars och migranters rättigheter samt mänskliga rättigheter i auktoritära stater. ... Samtidigt är det hela fullt av motsättningar. Det plats- och kulturspecifika, till och med det traditionella, är intressant i samtidskonsten om det kan tillskrivas en radikal potential. Traditioner hos ursprungsbefolkningar har det, men inte traditioner hos majoritetskulturen – inte så mycket beroende på traditionerna i sig. Det viktiga är hur väl berättelsen om dem passar in i samtidskonstens värdegrund.
https://www.expressen.se/kultur/bock...onst-ar-passe/
