Norrtälje: 54-årig man dömd för flertal grova sexualbrott mot sin sambo (juni-2022)

Nja, det låter inte som han störtat in genom fönstret med machete-det skulle ha lett till en helt annan påföljd. Det låter snarare som om han skickat brev till sina barn där delar av texten riktades mot mamman som han har kontaktförbud mot. Sen är det väl inte konstigt att NT bevakar även denna rättegång och publicerar i samband med dom? Det är såklart en stor händelse i en liten stad. Det blir lite väl konspiratoriskt att hela rättsväsendet och lokalblaskan skulle dansa efter hennes pipa, tycker jag i alla fall.

Slashfan, japp, du tänker rätt – men drar slutsatsen lite för snabbt. Nej, det var ingen macheteattack genom fönstret. Det handlade om brev till barnen, där tingsrätten ansåg att delar kunde uppfattas som också riktade till mamman. Två av fyra fall bedömdes som ringa brott, ett avskrevs helt. Ändå trycker NT på stora sirenen: "Idrottsprofilen döms igen!"

Och här kommer det knepiga:
* NT bad om hans genmäle, fick ett – men vägrar publicera det.
* Mamman namnges, pappan pekas ut med alla kännetecken. Barnen? De hängs med av bara farten.
* Ingen info om att rätten inte alls köpte åklagarens story om grov kvinnofridskränkning, ekonomiskt bedrägeri och fängelse 1 år för detta. Ingen balans. Inget om att det var brev till barnen, inte henne.

Att skriva så – utan att släppa fram den andres röst – är inte journalistik. Det är snyftporr i lokalupplaga. Det är Carolas version, vecka efter vecka, år efter år. Och det skadar barnen, pappan och förtroendet för media. Och det passar mamman och hennes feministgäng perfekt eftersom de vill ha hämnd för att han lämnade, total kontroll över barnen samt pengar...

Det är klart att tidningar ska rapportera – men när det handlar om små överträdelser utan hot eller våld, med låg påföljd, och man ändå blåser på med rubriker som om det vore ett seriemord: då har man tappat pressetiken och börjat köra PR-kampanj.

Så nej, det är ingen konspiration, nog bara dumhet, de tror att de är goda och fattar inte att de utnyttjas. Det är bara en liten lokalredaktion som blivit lite för förtjust i ena sidan av dramat – och barnen, pappan och tilltron till journalistiken får betala priset. Och det bryter mot pressetiska regler.

När pappa lämnar – och mamma med stöd av hela samhället slår tillbaka: En perfekt storm i tre akter
Hur kan en helt vanlig pappa hamna i fängelse, bli av med sina barn, sitt yrke, sin bostad, sina pengar och brännmärkas i lokalpressen – trots att han lämnade en våldsam eller otrogen partner? Välkommen till Sverige.

Akt 1: Mamman slår – pappan lämnar – systemet vänder honom ryggen
Första mamman slår. Pappan lämnar. Låter som något systemet borde uppskatta – civiliserat, ickevåld, barnens bästa och allt det där.
Men nope. Det blir startskottet på ett systematiskt umgängessabotage och förtal.

Hon flyttar långt bort – "för barnens skull" såklart. Sen blir det umgängessabotage med socialtjänsten som medhjälpare. Soc vet att hon slår, vet att hon ljuger – men hon är kvinna, och pappan är nu "den jobbigt förtvivlade". Inga konstigheter i Sverige 2025.

Akt 2: Nästa kvinna lär sig spelet – och spelar det fullt ut
Andra förhållandet.
Kvinnan har BDSM som hobby och ligger runt, hon är fattig och skuldsatt som en lus – men det är pappan som kallas "kontrollerande och manipulativ sexgalning", inget om att han stöttar och försöker ha ett vanligt familjeliv.
När han lämnar (igen!), gör hon som den förra – men med uppdaterad manual:
* Prata med socialtjänsten och låta dem ta hand om mig som utsatt ledsen
* Låt åklagaren "hjälpa dig förstå" att du varit ett offer hela tiden
* Känn efter ordentligt.
* BAM: Våldtäkt i efterhand, ja så var det såklart. Vill ha hämnd, kontroll över barnen och rejält med skadestånd...

Och ja – detta är enligt åklagaren själv, i podd: “Vi lyckades få henne att se att det inte var frivilligt…”
Alltså: hon visste inte att hon var våldtagen förrän staten berättade det för henne. Det passade henne utmärkt. Hämnd, pengar, kontroll över barnen och massor av stöd och sympatier. Så modig hon är dessutom...

De tre poddavsnitten ger en intressant inblick i aktörernas inställning och synpunkter. Framförallt åklagarens inställning är väldigt belysande. Åklagaren berättar hur socialtjänsten tillsammans med polisen bearbetade mamman under många månader. Åklagaren erkänner att de fick henne att öppna upp och börja berätta först när de hotade att omhänderta hennes barn.

https://poddtoppen.se/podcast/143507...el-3-aklagaren
https://poddtoppen.se/podcast/143507...men-del-2-sara
https://poddtoppen.se/podcast/143507...-del-1-polisen

2005 granskades Eva Lundgrens forskning däribland normaliseringsprocessen. Att begreppet helt saknar vetenskaplig grund är alltså inget nytt, utan finns väldigt tydligt dokumenterat i granskarnas rapport.
https://www.vof.se/wp-content/upload...as_rapport.pdf

I granskningen slås fast att det varken finns empirisk grund eller teoretiskt ramverk som begreppet baseras på. Det är alltså allt annat än vetenskapligt belagt att det förekommer en normaliseringsprocess. Detta har även Eva Lundgren bekräftat i mejlkonversationer, där hon skriver att det är ett missförstånd att det finns empirisk grund. Ändå räknas det som bevis i lilla Norrtälje tingsrätt.

Akt 3: Lokaltidningen, tingsrätten och TikTok – stormen exploderar
Sen kliver lokaltidningen in.
50+ artiklar före, under och efter rättegångar, direktlina från hennes feministadvokat. Samma bild på mamman. Samma berättelse. Inget försvar, inget genmäle. Bara monster-pappa i skuggad svart helfigur.

Vad är beviset?
* BDSM.
* Hon var otrogen men nog ändå så “utsatt”.
* Hon ångrade sig om 9 års samtyckta sexlekar som hon själv drivit – efteråt. Det var väl våldtäkt...

Sen kommer domen:
10+ år fängelse. Miljonbelopp i skadestånd.
Tingsrätten: “Han normaliserade övergreppen genom att hon gillade det. Hon har inget eget ansvar”.
Samma domstol som dömer snattare hårdare än gängledare ibland.

I hovrätten?
Straffet minskas med 75 procent. Bevisen håller knappt. Men fängelse blir det ändå, som om det varit våldtäkt utan samtycke trots att det fanns samtycke – såklart.

Efterspel: Barn borta. Bok släppt. TikTok i full gång.
Mamman skriver bok. Fylld med direkta fel:
– GPS, mikrofon och ständigt övervakad?
– Kamera i hela huset?
– Tatueringar som hon inte alls tjatade sig till?
Alla mediehus bara: “Starkt. Viktigt. Hon måste få sin röst hörd.”

Pappan får kontaktförbud – men barnen får inte träffa honom.
Han försöker ändå, genom tredje part. Då åtalas han igen.
Nästan friad, men rubriken fastnar.
Och mamman?
Selfies. Gråtvideor. Hashtag "överlevare".

Slutsats:
När du som pappa lämnar en våldsam kvinna –
...och sen en till som spelar maktspelet med svenska korkade myndigheter bättre än dig…
...då blir du måltavlan.
Inte för att du slog eller våldtog.
Utan för att du försökte finnas där för dina barn. Och leva ett vanligt respektfullt familjeliv.

Sverige och lilla Norrtälje 2025.
Där samtycke kan tas tillbaka retroaktivt, pappas längtan efter vanligt umgänge med sina barn tolkas som förföljelse och pappor är skyldiga tills motsatsen inte längre spelar någon roll.

Från häxprocess till vårdnadstvist – så blev lögnen Sveriges mest effektiva vapen

"Du är pappa? Aha. Då vet vi redan vem som är boven."

Sverige – landet där modern har veto på verkligheten
Välkommen till Sverige.
Här räcker det med en känsla, en tår i rätt ögonvrå, och poff! – du är av med barnen, jobbet, din heder, bostad och pengar och kanske friheten också.

Vi snackar inte om science fiction. Vi snackar inte om 1600-talets häxprocesser i Torsåker i Ångermanland.
Vi snackar om tingsrätten i Norrtälje i Uppland, 2024.
Samma ritualer, ny dekor.
Skillnaden? Då dömde man med Bibeln i hand. Nu dömer man med "försiktighetsprincipen" och könsideologi.
Samma eld – nytt bränsle.

Den moderna inkvisitionen – socialtjänst, åklagare, lokaltidning och domstol i samverkan
Så här går det till, punkt för punkt:

Du som pappa har varit närvarande, ansvarstagande, blöjtorkande i flera år.

En konflikt uppstår – ofta efter att du fått nog av våld, otrohet eller emotionellt cirkustält hemma.

Mamman flippar.

Hon går till socialtjänsten. Hon säger att du är olämplig.

Ingen bevisning? Inga problem!

Tingsrätten tänker: "Hon ser ju trovärdig ut, och han är lite… stel eller otäck. Vi kör!"

Pang:
* Umgängesstopp i praktiken (vilket var mammans syfte)
* Falska anklagelser
* Skola och vård får "nya instruktioner"
* Pappan: "Men… jag har ju inte gjort nåt, det var ju hennes BDSM-intresse?"
Svar: "Exakt det skulle en förövare säga."

Idrottsprofilens fall – ett exempel i mängden (ja, de är många)
Han trodde på rättsstaten. Galet naivt
Han trodde att sanning + bevis = rättvisa.
Istället fick han uppleva vad som händer när du som pappa går från mjukis till monster på 48 timmar.

Första mamman:
– Slår honom.
– Han lämnar.
– Hon anmäler honom.
– Han förlorar vårdnad och kontakt med dottern.
– Bevis? Inga.
– Socialtjänstens reaktion: "Vi måste tro på kvinnan."

Andra mamman:
– BDSM, otrohet och känslostormar.
– Han lämnar.
– Hon pratar med soc, blir peppad av åklagare, och plötsligt var allt samtycke ett trauma.
– Tingsrätten: "Han har normaliserat övergreppen, vi tycker att hennes samtycke inte ska räknas i efterhand."
– Han: "Men vi hade ju frivillig sex i 7 år, enligt hennes kink-intressen?"
– Domstolen: "Just det."

Resultat?
* Tio års fängelse för honom
* En miljon i skadestånd.
* Hovrätten mer än halverar straffet och säger att samtycke allt måste spela lite roll ändå
* Men hans relation till sina barn? Borta. För alltid? Ingen bryr sig om barnens rätt till en glad snäll pappa

Eftervåld – version 2025. Nu med TikTok-filter
Det som förr var gliringar och tysta hot är idag en strategisk kampanj.

Eftervåld = "Jag kan fortfarande kontrollera dig, även när du gått."

Så här funkar det i praktiken:

Umgängessabotage? ✔️
Blockerar samtal, skola, kontakt? ✔️
Manipulerar barn till att tro att pappa är farlig eller hur? ✔️
Skapa en påhittad story om gaddar, kameror och mikrofoner, självmotsägelser, boksläpp fulla av fantasier? ✔️
TikTok-selfies med vaselinfilter och låten "Until I Found You" i bakgrunden? ✔️

Vad säger myndigheterna?
”Barnets bästa är vår enda kompass. Men vi vet nog inte riktigt vad det skulle innebära”
Fast de låter mamman programmera GPS:en.

Konsekvenser som är helt okej – så länge det är en pappa
* Barnet tappar kontakten med en förälder.
* Pappan hängs ut i media, fast han inte ens är dömd och sedan igen och igen och igen.
* Socialtjänsten slutar svara.
* Skolan går med på att "inte prata med pappa".
* Mamman "flyttar" – kontakförbud på svaga grunder, eller flytta långt bort, med barnet som bagage.

Och alla bara: "Men vi måste ju lyssna på kvinnan."

Samtidigt:
– Barnet utvecklar separationsångest, relationsproblem och svart-vitt tänkande.
– Psykologer? "Vi kan inte gå emot mammans påståenden."

Vad som måste förändras – typ igår
Beviskrav.
Inget ska avgöras i domstol utan faktisk bevisning. Punkt.

Konsekvenser för falska anklagelser.
Inte bara "olyckligt". Det är psykisk misshandel – mot både barn och pappa.

Extern granskning av socialtjänst.
Deras beslut får mer effekt än domstolsdomar – utan insyn.

Utbildning.
Domare och socialsekreterare behöver förstå vad umgängessabotage, alienation och manipulation är.
Att bli lurad av en narcissist med offerkofta är inte "försiktighet" – det är inkompetens.

Varför detta inte är en engångsgrej
Hans fall är inte unikt, bara extra dramatiskt pga den lilla stadens slutna ekosystem och dess okunskap
Det är ett mönster.
Vi ser samma sak i fall efter fall:

– Pappa lämnar.
– Mamman hämnas.
– Kommunen assisterar.
– Media applåderar.
– Barnen förlorar.

Sverige har blivit ett land där en pappa aldrig kan vara offer – bara förövare, till dess motsatsen inte spelar någon roll.

Slutord från en bränd pappa
Det här är inte ett rop på medlidande.
Det är en varningssignal.

Till dig som tror att du är skyddad – du är inte det.
Allt som krävs är en anklagelse.
En blick. Ett ”jag känner mig otrygg”.
Och du är borta.

Barnen?
De får lära sig att pappor är farliga.
Att sanningen inte spelar någon roll.
Att när mamma ljuger, applåderar staten.

Så nästa gång du hör om "en man som inte får träffa sina barn", tänk inte:
"Vad har han gjort?"
Tänk istället:
"Vad har kommun och rättsväsende låtit henne göra?"

I Sverige kan du förlora dina barn, din frihet och ditt liv – utan bevis.
Allt som krävs är en känsla, en mamma, och olika tjänstemän. Rättvisans demoner.

H.s barn och styvbarn har en helt annan vesion än vad du har.
Dom har berättat om helt sjuka saker som H gjort mot dom så återigen Hejja mammorna o systemet.

Väldiga likheter mellan fallet med idrottsprofilen i Norrtälje och faktiskt med Da Costa. Eller hur?

Fallet da Costa är ett rättshistoriskt trauma som inte bara blottlagt brister i rättssystemet – utan också hur farligt det kan bli när falska anklagelser används som vapen i privata konflikter och sedan institutionaliseras av media och myndigheter. Bakom detta ligger ofta ett dolt motiv: att radera en förälder ur barnens liv.

Detta är vad som drabbat många pappor i vårdnadskonflikter: man maskerar kontrollbehov, hämndbegär och avundsjuka som omsorg om barnen – och iscensätter falska berättelser om övergrepp eller psykisk sjukdom, i hopp om att få ensam vårdnad och total makt. Det är samma mönster som i da Costa-fallet – där anklagelserna om styckmord saknade rättslig grund men ändå fick förödande konsekvenser för de anklagade männens liv, yrken och familjer.

När SVT i sin programserie valde att lyfta just männens perspektiv – efter decennier av demonisering – uppstod en förutsägbar moralpanik. Det är därför talande att Granskningsnämnden konstaterar att SVT:s kritiska infallsvinkel var förenlig med opartiskhetskravet. Det borde inte vara kontroversiellt att ifrågasätta statens maktmissbruk eller att visa på hur liv krossas av rättsliga felbedömningar och medial moralism.

Men för varje rättsfall som da Costa finns det idag hundratals tystare fall, där pappor helt raderats ur sina barns liv efter falska anklagelser – ofta utan rättegång, utan prövning, utan bevis. Ofta med socialtjänstens goda minne. Det kan börja med påstådda våldstendenser, sedan misstänkliggörande i vården, sedan skolpersonal som styrs av ensidiga berättelser. Det är lättare att skapa en bild än att riva den.

Det är därför livsviktigt att medier som SVT vågar göra program som granskar den andra sidan. Att de vågar påminna om rättsstatens principer även när känslorna är starka. För sann rättssäkerhet kräver mod att se det obekväma: att även kvinnor kan ljuga, även mammor kan manipulera, även barn kan påverkas att säga sådant som vuxna planterat.

Och när det händer – när hela samhället bygger sin bild på en förfalskad berättelse – då krävs det ett journalistiskt ansvar större än rädslan för kritik.

Granskningsnämndens beslut är därför inte bara en upprättelse för SVT:s redaktion – utan för varje oskyldig pappa som förlorat sina barn på grund av ett rättssystem som varit för snabbt att döma och för långsamt att förstå.

https://www.dagensjuridik.se/nyheter...kningsnamnden/

Oj. Absolut. Alltså, det är alltid fascinerande hur vissa här ropar “barnen har en helt annan version!” som om det vore nåt magiskt facit. Klart de har det – efter tre års gaslighting, isolering och dagliga mantran från mamma om att pappa är farlig, sjuk eller “kontrollerande”. Mamma säger att pappa våldtog henne i många år, trots hennes samtycke och hennes livslånga intresse för BDSM och sex med andra. Dessutom fick mamma pappa i fängelse och pengar från honom..

Det kallas inte “barnens version”.
Det kallas hjärntvätt.
Och ja – det är psykiskt övergrepp. På riktigt.

Barnens verkliga förlust: en förälder de inte längre vågar älska

Du fattar inte vad du hejar på. Det handlar inte om två vuxna som käbblar. Det handlar om barn som:
• inte längre vågar säga att de saknar pappa
• har lärt sig att kärlek till båda föräldrarna = svek
• tror att pappa övergav dem, när han i själva verket blev utkastad av både systemet och lögner

Det här är inte barns fria vilja.
Det är lojalitetspress på steroidnivå.
Och du hejar på det?

Vad mammorna gör – och varför

Många mammor i dessa lägen vet exakt vad de gör:
– De saboterar umgänge.
– De använder anklagelser som strategiska drag.
– De planterar oro i barnets huvud.
– De gråter lagim mycket i soc-utredningen.
– De gör karriär på TikTok med sin “överlevnadsresa”.

Och sen sitter folk här och jublar: “Heja mammorna!”
Vad är nästa steg? Starta supporterklubb för hämnd, falska anklagelser och umgängessabotage?

Spoiler: Barns rättigheter ≠ mammans berättelse

Rättsstaten har blivit en enda stor känslodriven tankesmedja. Bevis? Nej tack. Känsla? Ja tack.
• Pappan får inget säga.
• Barnet får bara höra en version.
• Skolan informeras om att inte prata med honom.
• Socialtjänsten lutar sig tillbaka och skriver: “barnet uttrycker motvilja” – som om det inte är de själva som planterat den.

Och vad händer sen? Jo – barnet växer upp med halva sitt DNA utraderat.

Flashback till verkligheten

Vet du vad forskning faktiskt säger?
Att barn som utsätts för den här typen av föräldraalienation får livslånga skador:
– Ångest
– Depression
– Relationsproblem
– Identitetskris
– Lojalitetskonflikter
Men ja, “heja mammorna”, eller hur?

Vad du helt missar: Det är barnen som blir offren

Du jublar för att mamman vann.
Men barnet förlorade:
– En pappa som älskade dem
– En förälder som försökte
– En verklighet där båda sidor fick höras

Istället får de växa upp med:
– En omskriven historia
– En demoniserad förälder
– En framtid där sanningen gör ont

Men jo, visst. Mamman fick likes. TikTokflödet rullar. Boken säljer.
Barnet gråter tyst när ingen ser – men vi säger att det är för “barnets bästa”.

Så nästa gång du citerar “barnens version”, fundera på detta:

* Vems version är det EGENTLIGEN?

* Hur många år av tyst umgängessabotage och mamma-sanningar ligger bakom?

* Och vad händer när barnen en dag själva fattar vad de blivit berövade?

Rättsstaten har redan svikit papporna. Men att heja på det som om det vore rätt – det är inte bara naivt.
Det är ett jävla svek mot barnen.

Vill du ha länkar till forskning om föräldraalienation, eller exempel på fall där barn i vuxen ålder berättar hur de blev hjärntvättade? Det finns. Men först måste man sluta applådera övergreppet.

Oj vad du "dum" förklarar barnen.
Som om deras minnen inte är att lita på och inte heller mammorna, endast H är den som har rätt och det är hans version som är sanning.
Nja finns en anledning att du bara får ut dina ordvalser på flashback och inte genom någon annan kanal

Ojoj. Nej, det handlar inte om att ”dumförklara” barn – det handlar om att förstå hur barns minnen formas i lojalitetskonflikter. Barn är inte lögnare, men de är påverkbara – särskilt när de lever med en vuxen som styr berättelser och klipper kontakt med den andre. Särskilt när de lever med förälder som har BDSM som hobby sedan länge, som har anmält deras pappa för många års våldtäkter trots hennes samtycke, bara för att han lämnade henne. Mamma fick pappa i fängelse och kunde sedan odla en lite sekt där barnen, militanta feminister och journalister kunde få trösta henne.

Att tro blint på allt ett barn säger i en infekterad vårdnadstvist som den här är inte empati – det är rättsosäkerhet.
Och att mamman alltid har rätt bara för att hon gråter snyggt i rätten? Det är inte feminism – det är förmyndarskap och falska anklagelser, mycket effektivt. En sorts övergrepp på barn och ex. .

Din reaktion säger mer än du tror:
Du vill tro på berättelsen, inte på bevis.
Du förväxlar känslomässig identifikation med fakta.
Och du försöker ogiltigförklara argumentet – genom att ogiltigförklara plattformen.

Men sanningen struntar i om den sägs på Flashback eller i riksdagen.

Barn har rätt till båda sina föräldrar.

Och vi har skyldighet att granska båda sidor – även när det skaver illa som i det här fallet.

Japp! Barn har rätt till trygga vuxna – inte vuxna som ljuger, saboterar umgänge och styr barnets känslor som en Netflix-serie.

Så ja:
Heja barnen!
Och heja de föräldrar som låter barnen älska båda – inte bara den som vann vårdnaden och hade flest falska snyft-selfies på TikTok.

Vi måste börja tala klarspråk:

När en mamma profilerar sig som våldsoffer på TikTok, får feministiska grupper bakom sig och lyfts fram i lokalpressen som hjälte i kampen mot ”manligt vidrigt våld”, samtidigt som hon har ett dokumenterat intresse för BDSM och en historia av svek, otrohet, effektiva falska anklagelser om våldtäkt trots sitt samtycke samt kontaktblockering – då befinner vi oss inte längre i verklighetens juridik.

Då är vi i offentlig dramaturgi. Och barnet blir rekvisita.

Pappan i det här fallet – som avtjänat straff, friats från flera delar, och där ny bevisning nu vittrar sönder de falske anklagelserna – står fortfarande utanför sina barns liv. Inte för att han är farlig. Utan för att någon lyckats kapa berättelsen och systemet fegt spelat med.

Men det finns en annan väg. En fredlig sådan. Och ja – den är möjlig även efter fängelse, anklagelser, TikTok och journalistiska halvsanningar. Här är vad som krävs:

Konkret handlingsplan för fred

1. Extern, neutral barnpsykolog: Barnet får samtalsstöd utan närvarande föräldrar. Målet är att separera barnets egna känslor från inlärd lojalitet, skuld och oro.

Källor: Baker & Darnall (2007), Warshak (2015), AFCC-modellen i Kanada.

2. Parallella föräldrasamtal: Föräldrarna går i samtal var för sig med professionella, gärna två terapeuter som har intern kontakt.

Syfte: förstå drivkrafterna bakom konflikten utan att skuldbelägga – och hitta minsta gemensamma nämnare: barnets behov.

3. Neutral kommunikationskanal (t.ex. Talking Parents): Allt som rör logistik, skola och schema sker via neutral app med dokumentation. Inget mer kaos via sms, TikTok eller passiv aggressiv tystnad.

4. Gradvis återuppbyggt umgänge: Börja med videosamtal, sedan korta fysiska träffar med tredje part närvarande.
Stegvis ökning med tydlig trygghetsram.

5. Offentlig nedtrappning: Om mamman profilerat sig som offer offentligt krävs att hon – utan att backa från sin upplevelse – markerar att barnet ska få ha kontakt med båda föräldrar.

Detta kan göras med en enkel mening:

“Det här är svårt, men barnen har rätt till sin pappa också. Jag stöttar det.”

6. Tyst fred – inte offentlig upprättelse: Pappan måste släppa tanken på att vinna tillbaka rykte via offentlig konfrontation.

Det enda som räknas är barnens trygghet. Rättvisa kan inte återställa tiden, men relationen kan fortfarande räddas.

När falska offerrollen blir offentlig identitet, och när rättsstaten lurats och gömmer sig bakom könsideologi istället för fakta, är det lätt att fastna i konflikt för livet.

Men för barnens skull måste båda föräldrar våga stiga ur narrativet – och in i verkligheten.

Det kräver mer än styrka.
Det kräver mognad, självreflektion och kärlek starkare än stolthet.

Barn behöver inte vinnare.
De behöver båda sina föräldrar – närvarande, levande och i fred.

”Han har inga bevis – annars hade han inte blivit dömd.”

Jaha. Så rättssystemet är felfritt nu? Bara att stänga av hjärnan och läsa domen som evangelium? Har du hört talas om Quick, da Costa, Kevin-fallet?

Det du gör här är psykologiskt intressant: du utgår ifrån att den som kallas ”brottsoffer” alltid talar sanning, men kräver bevis från den som dömts. Det är omvänd bevisbörda. Det är exakt så rättsövergrepp börjar.

Och så drar du till med vaga barndomsrykten eller saxkastande som lärare. Vad blir nästa steg – skriva att han hade konstig blick i lågstadiet? Det där handlar inte om rättvisa. Det handlar om att du behöver honom som symbol för något du själv avskyr. Något inom dig.

Så nej, vi är inte ihop. Jag bara tänker. Och har läst båda böckerna, domarna och lokaltidningen. Och sett hennes konster på TilTok. Det avslöjar mycket. Prova det du också.