Norrtälje: 54-årig man dömd för flertal grova sexualbrott mot sin sambo (juni-2022)

Det är tröttsamt att du hellre fortsätter att diskutera mig och alla brister du anser att jag har än sakfrågan. Jag orkar inte rätta dig på alla punkter nu. När jag läst domen du hänvisat till vet jag om det är du eller övriga i tråden som har rätt om tredjepartsumgängesdomstolstrotset.

Slashfan – ”jag orkar inte” är inget motargument. Domen säger svart på vitt: umgänge via tredje part. Så varför har du noll invändningar mot att mamman struntar i lagen, men energi nog att ifrågasätta pappan som bara vill följa lagen?

Tröttsam är din projektion. Ditt syfte är att trötta ut, förvilla och leda bort diskussionen från kärnan och ansvar. Likt de alias, ett för alla, som nu avstängts.

Dina analyser kring hur andra skribenter tänker är häpnadsväckande, man kan lika gärna diskutera med en vägg eller rättare sagt en mur än att diskutera med ExtremaMitten.

Är det mamman som förstör om barnen inte vill träffa pappan?
Ska mamman TVINGA barnen att träffa pappan med eller utan domslut?

Barnen vill INTE träffa pappan och där har du kärnan i hela den här misären!! Det spelar ingen roll hur mycket du refererar till lagar och paragrafer, barnen vill fortfarande INTE träffa pappan.

Pappan tar inte hänsyn till barnen, pappa narcissist har en egen agenda och det är att det är han som bestämmer.
Han tar inget som helst ansvar för det kriminella och psykiskt lidande han utsatt familjen för och fortfarande gör.

Hoppas pappan åker dit för stalking och förtal också.
Jag hoppas att domstolen förstår att pappan aldrig kommer att lämna familjen ifred, pappan fortsätter att skada och förfölja både mamman och barnen utan några som helst skrupler och det är avskyvärt!

Om du hade sakliga argument någon gång så bemöter jag dem gärna. Och du verkar inte kunna se att det är mamman som stalkar i alla medier hon kan. Och hon har ansvar för hela cirkusen. Så mycket pengar det kostat samhället och så mycket lidande hon utsatt sina närmaste för. Bara för att få hämnas för att han lämnade henne pga hennes otroheter och lögner.

Gold94 – ditt inlägg är skolboksexempel på det som kriminologin beskriver som projektion och kontroll av den falska storyn.
1. Barnens vilja – i konflikter med grovt umgängessabotage vet forskningen (Fidler & Bala 2020, Darnall 2018) att barn upprepar den förälderns version de lever med. Lojalitetskonflikt är inte fri vilja. Att ropa ”barnen vill inte” utan att skilja på påverkan och eget val är inte omsorg – det är att cementera mammans hat och manipulation. Hon är besatt. Socialtjänsten borde ingripa.
2. Lagen – Barnkonventionen art. 9 och FB 6:2a säger att barnet har rätt till båda sina föräldrar. Högsta domstolen (NJA 2007 s. 272) slog fast att kontaktförbud inte får bli dolt umgängesförbud. När du vill kasta domar och lagar åt sidan för att följa den hatfyllda låtsasgråtande mammans känslor – då är det du som står på lagtrotsarens sida.
3. Motiv – ditt språk är avslöjande: samma fula ord och elaka låtsasdiagnoser som andra alias, samma fixering vid ”stalking”, samma ovilja att läsa domen i helhet. Syftet är tydligt: flytta fokus från mammans grova förtal, falska anklagelser och trots mot domstolens beslut till pappan som syndabock.
4. Kunskapsnivå – du använder stark känslomässig retorik men inga hållbara juridiska eller moraliska argument. Det visar att du inte läser källorna, bara hakar på en hatkampanj. Inte imponerande.

Så frågan kvarstår: om detta verkligen handlade om barnens bästa – varför försvarar du då en förälder som öppet trotsar domslut om umgänge via tredje part? Det är där övergreppet mot barnen sker. Psykiskt våld mot barn.

Då har jag läst domen Ä 255-25. I beslutet framgår att tr avslår Hs yrkande om att kontaktförbudet ska upphävas och att en sekretessbestämmelse fortsatt ska gälla för mamman. Under ”Yrkanden mm” framgår att i tidigare beslut angetts att ”kontakterna mellan parterna avseende eventuellt umgänge med de gemensamma barnen får endast tas genom tredje person…”. I bedömningen framgår att åklagarens undantag syftar till att möjliggöra kontakt mellan H och barnen genom tredje part.
Det är med andra ord som jag trodde och skrev från början, du försöker använda en dom om kontaktförbud som att pappan har rätt till umgänge. Det går inte att begära verkställighet eller att mamman ska få betala vite utifrån den här domen. Inget domstolstrotsande har ägt rum. OM föräldrarna kan komma överens ska de använda sig av en tredje part.

Slashfan – här visar du varför din linje är mer dimridå än juridik. Du läser domen enfaldigt men missar kärnan. Och det är nog inte olikt så ett sömnigt ointresserat rättsväsende kan resonera för att slippa skipa rättvisa. Naturligtvis kommer mamman vägra totalt att komma överens helt ensidigt och det vet alla om.

Juridisk evidens:
– Ja, det var ett mål om kontaktförbud, en dom och beslut likt åklagarnas tidigare beslut. Men just därför formuleras undantaget: ”kontakterna mellan parterna avseende eventuellt umgänge med de gemensamma barnen får endast tas genom tredje person”.
– Detta är ingen slumpfras – det är rättens sätt att undvika att ett kontaktförbud mot vuxna används som dolt umgängesförbud mot barn. Det bekräftas både i förarbeten till lagen (prop. 1987/88:137) och i HD (NJA 2007 s. 272).
– Att hävda att inget trots sker när mamman totalt vägrar samverka via tredje part är därför fel. Hon blockerar i praktiken den lösning rätten uttryckligen pekat ut. Det är definitionen på domstolstrots.

Kriminologi & psykologi: Barnets rätt till båda föräldrarna kan inte reduceras till att ”föräldrarna ska komma överens”. Forskningen visar att vid grovt umgängessabotage är det just ”komma överens” som aldrig händer – det är sabotage-strategin i sig. Därför kräver lagen (FB 6:15, 21 kap.) att domstolens beslut ska följas, även med vite.

Dolda motiv: Du använder samma retoriska knep som flera alias i tråden:
– Flytta fokus från kärnan (barnens rätt) till formaliteter (”det går inte att begära verkställighet”).
– Få det att låta som att domen ”egentligen” inte betyder något.
– Försvara mammans vägran att följa upplägget.

Sannolika aktörer: Den här linjen gynnar bara ett intresse – mamman och hennes nätverk (advokat, feministiska spökskrivare, lokaltidningens rubriker). För socialtjänsten och nämndemännen är det bekvämt: man slipper ingripa mot sabotage, man slipper ta strid för barns rätt.

Kärnan: Barnen har enligt lag och domstol rätt till umgänge via tredje part. Mamman vägrar. Att kalla det ”inget trots” är att blunda för både juridik, barnkonvention och barns psykiska hälsa.

Så frågan är enkel: varför försvara en vuxens vägran att följa lagen, om det verkligen vore barnens bästa som styrde dig?

När rättsstaten blev ett dåligt skämt – stalking i domstolens namn
Vi måste prata om det här - en av Sveriges mest pinsamma rättsskandaler just nu. Ett ärende där juridik, socialtjänst, lokalmedia och vänsterideologi gått ihop i en perfekt storm – och resultatet är att barn förlorar sin pappa medan mammans hatkampanj får breda ut sig på nätet och i småstadens rättssalar.

Mamman – hatkampanjens motor
Mönstret är klassiskt enligt kriminologin: en förälder blir lämnad, klarar inte separationen, bygger en offerroll och gör allt för att isolera barnen från den andre. I detta fall används allt: falska anklagelser, gråt i domstolen, hundratals inlägg i sociala medier och rena hatutspel i nätforum. Detta är inte "oro" – det är instrumentellt umgängessabotage. Och enligt forskningen (Fidler & Bala, Darnall) är det en av de mest skadliga formerna av psykiskt våld mot barn.

Polisen – prestige före rättssäkerhet
Polisen gjorde vad man alltid gör i små städer: tog kvinnans ord som absolut sanning. Tekniska bevis? Nej. Vittnen? Nej. Men prestige väger tyngre än logik. En gång har de startat maskineriet, och då kan de inte backa. Så i stället jagas pappan för "brev till barnen" (!) som om det vore hot mot mamman. Det kallas stalking – men är i själva verket bara en pappa som inte gett upp sin lagstadgade rätt till kontakt.

Socialtjänsten – den tandlösa och medvetet ojämställda åskådaren
Ingen institution i Sverige är så farlig för barns rätt som socialtjänsten. Handläggare i små städer saknar kunskap om kvinnors våld mot män, om falska anklagelser och om psykologin bakom lojalitetskonflikter och manipulerade barn. De gömmer sig enfaldigt och skadligt bekvämt bakom frasen "de små barnen vill inte" – trots att forskningen visar att barns vilja i långvariga konflikter nästan alltid speglar manipulation. Barnen används som vapen – och socialtjänsten applåderar i sin passivitet.

Lokaltidningen – klick före etik
När en mamma gråter säljer det. När en pappa gråter – då är han en ”farlig förövare”. Så enkel är logiken i lokalpressen. I detta fall har tidningen pumpat ut över 50 artiklar som ensidigt reproducerar mammans version. Barnens rätt till båda sina föräldrar? Inte en rad. Pappans dokumenterade beskrivning som en bra och närvarande pappa i vårdnadsutredningen? Inte ett ord. Pressetiken kastades i papperskorgen för länge sen.

Pappan – envis, men på lagens sida
Ja, pappan är dömd i hovrätten. Men den som faktiskt läser domen ser att de grövsta påståendena ströks – för att bevisen inte höll, nog inte allas om FUP granskas kritiskt. Och samtidigt: i familjemålen står svart på vitt att han är en bra förälder och att barnen ska ha umgänge via tredje part. Han slåss inte för prestige, inte för att vinna över mamman – utan för sina barns rätt att ha en pappa. Att kalla det "stalking" är en hånfull förvanskning av juridikens syfte.

Stalking – på riktigt
Det som sker här är omvänd stalking: mamman kan inte släppa taget, hon håller pappan levande genom hatkampanjer, offentliga utspel, TikTok-gråt och böcker skrivna med feministiska spökskrivare. Det är hennes sätt att fortsätta relationen, genom förföljelse i medier och rättssalar. Barnen blir brickorna i hennes spel.

Vems ansvar?
* Mamman: driver kampanj med grovt förtal, bryter mot umgängesbeslut, begår psykiskt våld mot barnen och pappan
* Polisen: låser sig i prestige, blundar för brist på bevis.
* Socialtjänsten: passiviserar, förstår inte psykologin.
* Lokaltidningen: säljer klick, förstör liv.
* Nämndemännen: gamla vänsterreflexer, hellre känslor än lagtext.

Det här är inte bara ett enskilt fall. Det är en manual över hur Sverige gång på gång misslyckas i vårdnadstvister: falska anklagelser får genomslag, umgängessabotage belönas och barnens rätt till båda föräldrarna offras på känslornas altare.

Och när någon vågar granska det – då kallas det hycklande ”stalking”. Granskningen behövs om vi ska förbättra samhället och ta itu med det kostsamma samhällsproblemet falska anklagelser och grovt förtal som tillåts förstöra tiotusentals liv.

Det är otroligt hur mycket en människa kan ljuga...

Det är inte pappan som har lämnat mamman utan tvärtom, däremot har pappan hotat att slänga ut henne på gatan om hon inte gör som han säger.

Mamman stalkar inte pappan det är också tvärtom, pappan stalkar mamman.
Mamman berättar sin historia för att hjälpa andra så att utsatta kvinnor och män ska våga anmäla våld och psykisk misshandel i hemmet.

Jag är glad över att pappan inte lyckats bryta ner henne helt och att hon klarar att stå upp för sig själv trots allt hon varit med om!

Ingen människa ska behöva leva så!


Pappan får väl kontakta någon tredje part som kan prata med barnen och fråga om dom vill ha kontakt med pappan, svårare än så är det inte.

Jag försvarar inte det eftersom det inte existerar i det här målet, det skulle du se om du läste vad jag skrev. Du kan ju hävda domstolstrots, verkställighet osv i domstol men det finns inget beslut att trotsa. Oavsett hur gärna du än vill det så finns ingen dom om umgänget. Skriv inte fler privata meddelanden till mig, jag kommer inte att svara på dom.

Gold94 – men såklart pappan har försökt detta i fler år, men mamman vägrar som alla vet totalt. Det vet du men tänket inte. Du är ett skolexempel på hur en hatkampanj hålls vid liv: genom att vända allt upp och ner, och ropa ”tvärtom!” som ett barn på dagis.

Fakta säger något helt annat än dina påhitt och rosa drömtankar:
– Domstol: beskriver pappan som en bra och närvarande förälder, och beslutade umgänge via tredje part.
– Mamman: vägrar följa, trotsar domstolen, använder barnen som murbräcka. Det är definitionen på umgängessabotage och psykiskt våld mot barn.
– Stalking? Det som sker nu är omvänd stalking: mamman exponerar pappan i medier, TikTok och böcker. Det är hon som jagar honom, inte tvärtom.

Dina svagheter lyser igenom: du har faktiskt noll juridisk koll, noll bevis och upprepar och upprepar bara samma känslofraser. ”Hon berättar sin historia för att hjälpa andra” – nejdå, hon driver sin kampanj för att aldrig behöva stå för sitt eget trots.

Och det avslöjar din roll: du är inte en neutral kommentator, du är en nyttig mikrofon åt mammans hatmaskin.

Frågan tillbaka: om du verkligen brydde dig om barnen – varför försvarar du då att de förlorar sin pappa, i strid med både Barnkonventionen och svensk lag?

Slashfan – där kom det igen: den klassiska dimridån. Du duckar kärnan genom att påstå att ”det inte existerar” – trots att du själv citerat formuleringen: ”kontakterna avseende eventuellt umgänge med de gemensamma barnen får endast tas genom tredje person”. Skriv inte mera på forum, du går endast ärenden åt andra genom att villa bort, byråkratisera och tråka ut andra så att de köper mammans falska story. Så slipper myndigheterna ta ansvar för det som hänt.

Det är just poängen. Juridiskt är det en undantagsregel för att skydda barnets rätt, annars skulle kontaktförbudet mellan vuxna bli ett dolt umgängesförbud – något Högsta domstolen redan slagit fast inte får ske (NJA 2007 s. 272). Att hävda att det ”inte finns någon dom att trotsa” är som att säga att vägskyltar inte gäller för att man inte vill se dem.

Kriminologiskt är ditt knep lika tydligt: flytta fokus från barnens rätt till föräldrarna. Det är sabotagebeteendet i ett nötskal – föräldern som vägrar ”komma överens” och en kör av försvarare som låtsas att rätten aldrig menade vad den faktiskt skrev.

Och det avslöjar motivet: du spelar inte neutral, du spelar skyddsmur åt mamman. För socialtjänsten, för nämndemännen och för lokaltidningen är det bekvämt – men för barnen är det psykiskt våld.

Så frågan kvarstår: om du nu själv erkänner att undantaget finns, varför envisas du då med att låtsas som att det inte betyder något? Vem tjänar egentligen på det – barnen, eller den mamma som vägrar följa lagen?

Formuleringen står inte i beslutet, däeför går det inte.