Man fick ju alltid höra saker som:
"njut medans du är ung"
"Var rädd om din knän"
"Du kommer förstå när du blir äldre"
Var det någon som egentligen fick ut något av ett sån kommentar?
Finns det inte bättre sätt att förklara för barn om sånt som man lär sig med åren?
Vi skyddar barnen från "blackpills" för att man själv saknar barndommen och vill att den ska vara så länge som möjligt för ens egna. Men om man istället hade varit helt ärlig med sina barn tidigt så kan man ju ge en viss fördel som förvisso kan göra ungen lite annorlunda, men barndommen kan väl bli magisk ändå tänker jag.
Som exempel:
"njut medans du är ung" byts ut emot tacksamhetsövningar.
"var rädd om dina knän", man förklarar istället detaljerat och ofta om hur kroppen fungerar och att det är skillnad på hur slitna gamla är och att kroppen läker snabbare när man är ung.
Jag är inte förälder själv så jag kanske ska hålla käften men jag tycker det verkar finnas så sjukt många föräldrar som inte har tid eller ork att prata med sina barn. Hur kan så mycket vara off-limits, det finns ju miljoner sätt att demostrera koncept tänker jag.
Nu kommer ju frågan hur långt man kan ta det.
Som många andra som växt upp med internet så fick jag se gore som väldigt ung.
Har det hjälp mig eller skadat mig? Det vet jag inte.
Om ett barn tex skulle få se ett klipp på någon som cyklar utan hjälm och ramlar och slår upp skallen, hade läxan varit värt den potentiella stressen barnet hade blivit utsatt för?
Jag säger inte att vi ska visa barn gore, men vi behöver kunna prata om hur man lär sig saker och vilka sätt som är effektivast. Jag fick snus av farsan som barn, just för att jag skulle spy och aldrig vilja snusa. Funkade det? Nej.
"njut medans du är ung"
"Var rädd om din knän"
"Du kommer förstå när du blir äldre"
Var det någon som egentligen fick ut något av ett sån kommentar?
Finns det inte bättre sätt att förklara för barn om sånt som man lär sig med åren?
Vi skyddar barnen från "blackpills" för att man själv saknar barndommen och vill att den ska vara så länge som möjligt för ens egna. Men om man istället hade varit helt ärlig med sina barn tidigt så kan man ju ge en viss fördel som förvisso kan göra ungen lite annorlunda, men barndommen kan väl bli magisk ändå tänker jag.
Som exempel:
"njut medans du är ung" byts ut emot tacksamhetsövningar.
"var rädd om dina knän", man förklarar istället detaljerat och ofta om hur kroppen fungerar och att det är skillnad på hur slitna gamla är och att kroppen läker snabbare när man är ung.
Jag är inte förälder själv så jag kanske ska hålla käften men jag tycker det verkar finnas så sjukt många föräldrar som inte har tid eller ork att prata med sina barn. Hur kan så mycket vara off-limits, det finns ju miljoner sätt att demostrera koncept tänker jag.
Nu kommer ju frågan hur långt man kan ta det.
Som många andra som växt upp med internet så fick jag se gore som väldigt ung.
Har det hjälp mig eller skadat mig? Det vet jag inte.
Om ett barn tex skulle få se ett klipp på någon som cyklar utan hjälm och ramlar och slår upp skallen, hade läxan varit värt den potentiella stressen barnet hade blivit utsatt för?
Jag säger inte att vi ska visa barn gore, men vi behöver kunna prata om hur man lär sig saker och vilka sätt som är effektivast. Jag fick snus av farsan som barn, just för att jag skulle spy och aldrig vilja snusa. Funkade det? Nej.
