Kan somna överallt!?!? Det är ett problem!

Hej!

Att sova på tåget, bussen, flyget eller i sängen kan anses normalt. Att däremot somna mitt i ett möte på jobbet, på släktmiddagen eller när man kör bil kan tyckas vara helt absurt. Här har det sistnämnda verkligen blivit ett problem för mig. Händer ganska ofta att jag nickar till när jag kör bil, även på ljusa dagen. Nu fruktar jag för mina barns liv då jag är nyseparerad och jag helt plötsligt måste köra bilen själv.

Jag skulle vilja veta hur ni gör för att hålla er vakna? Speciellt när ni kör bil. Har ni några egna erfarenheter av detta? Kan man dessutom förlora vårdnaden över barnen på grund av detta? Har kollat med läkarna och de säger att jag inte lider av någon narkolepsi.

Flyttar

Ämnen som inga andra forum handlar om --> Sömn och drömmar
/Moderator

Om du har pratat med läkarna som du skriver, hur kan de avgöra om det rör sig om narkolepsi eller något annat? Vilka test och vilka kriterier ska man uppfylla för att det ska räknas som narkolepsi?

Vet inte exakt vad de letar efter för att man ska ha narkolepsi men har varit inne på sjukhuset och gjort ett antal tester och undersökningar men läkarna har inte hittat något avvikande

Har du några tips på hur jag kan hålla mig vaken?

Du får börja knarka amfetaminer.

När är det du nickar till I bilen? Är det efter en arbetsdag eller handlar det om en timme efter du gått upp på morgonen? Eller är det så illa att varje gång du sitter och kör bil oavsett?
Hur är dina sovrutiner? Är du ofta stressad?
Du kommer inte förlora vårdnaden om barnen, däremot ligger väl körkortet i riskzonen om du alltid somnar när du kör..

I övriga livet.. tränar du ofta? Är du fet och sitter vid dator/tv jämt? Äter du bra eller skräpmat?
Frågorna som måste ha svar är många som du märker. Och detta är bara ett axplock.. röker du? Dricker du alkohol? Hur ofta? Ja frågorna bara ökar och ökar I antal.. berätta mer om dig och ditt liv.

Jag påpekar allt detta eftersom jag själv (efter pandemrixvaccinet) blev betydligt tröttare överlag. Har svårt att vara vaken längre än 12 timmar utan vilo(sömn)paus och söker själv svar. Är i övrigt otränad rökare sen 30 år och aldrig sjuk(förutom ca vart 15:e år i influensa eller kraftig förkylning.)

Då kommer jag ju förlora vårdnaden av barnen direkt! Finns det något annat man kan ta?

Nickningarna är väldigt oförutsägbara och ibland kan jag nicka till utan att jag insett att jag är trött, men det är först nu på senare tiden jag behövt köra mer då jag inte längre kan vara passagerare. Jag har märkt att jag lättare somnar under längre resor eller på motorväg, värst är det när jag ska skjutsa barnen till fotbollsträningen, men det kanske beror på att jag måste kämpa emot behovet av sömn då. Annars har jag bra sömnrutiner, det var värre när barnen var små, men då körde jag bara korta sträckor som till ica eller dagis så märkte inte av sömnproblemen då.

Mina matvanor är bra, mc donalds försöker jag hålla mig ifrån, (men har man tjatiga barn så har man). Inte överviktig, men jobbar på kontor och sitter stilla mycket. Försökte börja motionera lite på träningscykel hemma, men den gick sönder i höstas och har inte köpt en ny. Jag har aldrig rökt, men testade däremot alkohol mycket tidigt, kan sömnproblemen bero på det, att det tagit kål på hjärnan på något sätt?

Något jag märkt är att nu senaste tiden jag själv suttit mycket vid datorn och lekt under min arbetslöshet är att tröttheten kommer oftare efter 4 timmar vid datorn än 4 timmar med utomhusjobb. På nåt sätt känns det som om datorskärmen gör min trötthet kraftigare än om jag sågar trädstammar, klyver ved eller klipper gräsmattan.

Testa att ta en lång promenad efter jobbet. Typ sluta köra bil eller ta tåg/tunnelbana/pendel efter jobbet. Promenera hem istället.

Har för mig att Charles Lindbergh lät installera ett gräsligt obekvämt förarsäte i sitt plan före soloflygningen över Atlanten för att inte råka ut för samma fatalitet..!

Strö ut litet legobitar på sitsen, kanske?

Kallas för sömnsjukan och finns tyvärr inget botemedel.

Jag har varit med om ngt mycket liknande och nu har jag förstått att jag dissocierade när det där hände. Det finns olika tekniker ( grounding) för att få bättre styr på det. Kan hänga ihop med allt som rivits upp av din separation tänker jag. Psykoterapi är nog det som hjälper om det är så för dig också.