Citat:
Ursprungligen postat av
hakro807
Fast det är en riktigt bra fråga som TS ställer. Hur tar man som vanlig användare steget från det öppna nätet till de mer obskyra delarna. Behöver ju inte handla om barnpornografi, vi kan ju ta mindre kontroversiella ämnen som försäljning av narkotika eller vapen.
Platsen vi är på just nu skulle jag vilja säga är den klassiska vägen en svensk "vanlig användare" tar för att få information om de mindre ljusskygga delarna av internet. Alltifrån
fildelning,
narkotikahandel och vart man hittar
Anarkistens Kokbok på svenska till
att 3D-printa en revolver vill jag påstå är i linje med filosofin bakom
Flashback från första "bit" när den elektroniska upplagan publicerades.
Citat:
Den 25 juni 1995 lanseras Flashback även på internet. Det fanns inte många på nätet vid den här tidpunkten. Kvällstidningen Expressen hade inte ens registrerat sin domän, och Aftonbladet hade bara lagt upp sin kulturbilaga på nätet.
Samma dag som Flashbacks webbplats lades upp, så startade man även ett nyhetsbrev som skickades ut via e-post - Flashback News Agency (FNA). Första utgåvan skickades ut till cirka 20 prenumeranter. Drygt tio år senare skulle man ha över 120 000 prenumeranter, och vara Sveriges största nyhetsbrev.
Internet var väldigt annorlunda 1995 mot idag. På den tiden fanns inte Google eller några sökmotorer. Det första Flashback gjorde var därför att bygga upp ett stort länkarkiv. Flashback hjälpte läsarna att hitta udda och "moraliskt tvivelaktiga" webbplatser.
I februari 1996 lanserade man kostnadsfria radannonser. Här såldes dyrkpistoler, radarvarnare, svenska polisens gummibatong, skottsäkra västar, vit makt-musik, obduktionsbord och mycket annat.
En intressant sak med radanonserna var att Flashbacks läsare snabbt uppmärksammade ifall någon av säljarna var oseriös. En av dessa var "Nya Rullar" som sålde piratkopior av nya filmer. Personen bakom "Nya rullar" försökte lura köparna på pengar. Men en läsare berättade kort därefter hur han hade gjort för att spåra upp den ansvarige, och hur han sedan fick pengarna tillbaka.
En annan person sålde receptet på LSD för 170 kronor. Flashback publicerade annonsen, och beställde sedan receptet själva. En veckan senare publicerade Flashback exakt samma recept i nyhetsbrevet FNA.
Citat:
Ursprungligen postat av
hakro807
Eller är det kanske överlevnadsbias som vi ser - att det finns en stor mängd människor som skulle vilja få tag i denna typ av material men endast en mindre andel som faktiskt lyckas. Och eftersom det är de som lyckas som vi får höra om i samband med polisens tillslag så tror vi att alla pedofiler lyckas komma över barnpornografi i stor omfattning.
Jag tror att de absolut flesta som har tillräckligt stort intresse av att finna vad de söker på internet, också lyckas med det. Många av de mindre omfattande BP-åtal som vi får läsa om handlar om människor med mer eller mindre påtagliga intellektuella funktionsnedsättningar, som söker kontakt med barn för att de inte lyckas etablera framgångsrika relationer med andra vuxna. Dessa som har sina e-postadresser och telefonnummer kopplade till sin person, och som inte förstår bättre än att göra detta mer eller mindre "öppet", och relativt omgående blir rapporterade av sociala plattformar och andra internetbaserade tjänsteleverantörer, som aktivt filtrerar användares innehåll efter känt övergreppsmaterial och rapporterar detta.
Sen finns det ju de mer förslagna, och ofta mer "framgångsrika", pedofilerna. De finns i stängda forum och är svårare att lokalisera, och hinner därför samla på sig stora mängder material under sin verksamma tid innan de åker dit. Hit hör också producenterna, som delar eget material. Dessa läggs det desto mer resurser på att få fast, och ofta är det innehållet i deras material som gör att de till slut också identifieras av brottsutredande institutioner (Polismyndigheter, Interpol, privata företag och föreningar) som samarbetar med att
identifiera utsatta och utreda övergrepp mot barn i alla dess former.