Cigarettrökare: Varför inte sätta lite klass på ovanan?

Att cigarettrökning är en ful ovana kan vi väl alla vara överens om. Jag har därför alltid undrat varför det är så få cigarettrökare som gör denna fula ovana lite mindre ful, åtminstone visuellt, genom att sätta lite klass på tillfällena då cancerpinnarna ska avnjutas? Exempelvis:

- Istället för att plocka ut det där halvt ihopklämda cigarettpaketet ur fickan kan man dra fram ett cigarettetui i silver eller klädd med läder.
- Istället för att tända cigaretten med en BIC-tändare man köpt på mataffären/kiosken/bensinmacken för en tia tänder man den med en zippo i någon snygg färg eller med fint mönster på, eller någon annan, mer exklusiv tändare.

Jag röker enbart cigarrer, där lite finare tillbehör är en del av kulturen, men jag tycker att cigarettrökning kan bli lite elegantare, det med, om man vill.

Jag röker både cigg och cigarrer och kan hålla med om att det är två olika njutningar.
Cigg blir mer en dum ovana, pausa det man gör o ta en smoke, det finns ingen elegans eller njut i det för min del. Jag röker sällan om jag går på stan eller liknande, sätter mig på pallen på balkongen o avslutar allt som fort de går.

Men en cigarr i en fåtölj och lite slösurf eller en bok/ljudbok det måste vara fint, annars går det inte. Nu är jag ingen expert, långt ifrån, men har köpt avsnoppare, schysst askfat där den kan ligga o gosa sig och rätt tändare (enligt experterna). Det blir mer en trevlig stund än dum ovana, även fast cigarrer inte är jättenyttigt heller.

Har däremot sett en dam utanför sjukhuset för en tid sedan med såndär 20-tals förlängare som ciggen satt i, hon hade iofs rätt schysst outfit så det passade in och det såg faktiskt elegant ut.

Jag hade någon fas strax efter gymnasiet med cigarettetui och zippo tändare, kom snabbt på att jag avskyr ha ciggen på mig även ifall de ligger i ett etui. Skiten blir bara liggandes i jackfickan ändå.

Zippotändare är så förbaskat överskattat, värdelösa vid blåst och tar snabbt slut på bränsle jämfört med en Bic tändare som bara ger och ger och ger.

Låter bögigt och lite töntigt med läderaskar bensintändare.

Förr var de så du beskrev på typ 30-talet

Att ha cigaretterna i ett etui ser jag bara som extra arbete utan belöning. Ciggpaket är helt enkelt en fulländad design. Ett etui skyddar knappast märkbart mer då man kan sätta sig på ett ciggpaket utan att ciggen går sönder.

Zippo går bort av samma anledning. Bränslet går åt allför snabbt och dom tar upp onödigt mycket plats för något som har en permanent plats i fickan. En Bic/cricket är världens bästa produkt. Kostar ingenting och håller så länge att det är svårt för mig att uppskatta livslängden. Men jag har statoiltändare (cricket) som fortfarande fungerar, och dom är minst 6 år gamla.

Vill du ha klass så satsa en Ronson.

Just för mig tror jag att mina perioder av nedstämdhet har präglat mig en del. Under dessa kunde fem-sex veckor passera mellan duscharna och när maten var helt slut, och jag tvingades lämna hemmet hade jag knappt kunnat bry mig mindre om hur människor uppfattade mig. Jag hade då väldigt lite energi för att ta in omvärlden överhuvudtaget.

Nu när jag vanligtvis mår bättre tror jag nog att jag tagit med mig något från de tillfällena. Jag har upptäckt att jag får en frihetskänsla av att inte fästa så stor vikt vid mitt utseende. En sådan hade knappa förutsättningar att dyka upp när jag som yngre var mer fåfäng.

Nu klär jag upp mig när det är lämpligt, men i ett finare sammanhang snusar jag hellre än röker, för att inte lukta askfat. Det blir ju lite otrevligt för andra. Att jag till stor del jobbar hemifrån och till vardags nöjer mig med första bästa utslitna plagg jag hittar gör kanske att det blir extra roligt att lägga tid och energi på mitt yttre. När jag väl blir sugen på det alltså. Men det har hittills inte omfattat försök att röka mer sofistikerat.

Sen tror jag att frågan handlar om ens estetiska ideal. När jag växte upp lyssnade jag på bland annat Nirvana, vars sångare rökte som en annan "slusk".

I de kretsarna som jag befann mig i när jag var femton och började röka hade det nog ansätts vara poserande och ytligt att ens fundera på att sätta just "klass" på sitt rökande. Alltså utifrån en upplevt "töntig", kanske rent av "motbjudande" skola.

(Poserande och ytliga var vi redan så att det räckte och blev över. Jag gillade att se Kurt tända en gammal fimp i ett klipp från en tv-intervju, på ett sätt som kanske redan hösten -92 kunde uppfattas som förlegat. - På ett sätt som var vanligare på 70-talet när man var mån om sitt nikotinintag, och inte ändrade sina vanor ens om rökmolnen gjorde en direktsändning "lite suddig i kanterna". Det kanske rent av, av ett fåtal, sågs som mysigt med studiosoffor insvepta i dimma. (Detta är dock verkligen "något" oseriösa gissningar från en 90-talist som jag!))

Utan att jag medvetet tänkte på det formades jag nog av att se de som jag beundrade göra alla möjliga saker. "Sätta obryddhet" på mitt rökande kanske, som alltså numer inte är tillgjort, den saken vill jag vara väldigt tydlig med! (Och som tur är(?) har jag än så länge inte hamnat i herointräsket.)

Att röka med klass handlar för mig om att vara mån om de man har runt omkring sig. Inte "ens" när jag var lite nere skulle jag fått för mig att röka så nära andra människor att det, utifrån mitt uppskattande, skulle utsätta dem för obehag.

(Just när det kommer till det exemplet kunde inte ens rockstjärnor få mig att spela så likgiltig inför mina handlingars konsekvenser. Man har ju ingen aning om vilka astmatiker osv., som råkar stå vid den närliggande spårvagnshållplatsen. Och man behöver ju som sagt inte ha andingsrelaterade sjukdomar för att inte uppskatta stinkande rök i ansiktet.)

I grund och botten tycker jag att det bästa är om man framförallt försöker bedöma människor utifrån hur de är "på det stora hela". Helst inte så mycket efter utseende.

Jag blir gärna avvisad som en egoistisk idiot som bidrar till att tobaksodlingsarbetare exponeras för hälsofarliga kemikalier.

Och jag har heller ingenting emot att folk fnyser åt hur jag ser ut; det finns så många jag kan umgås med som inte distraheras av min frånvarande rökningselegans.

Tillägg: När det kommer till tändare har jag tydligen samlat på mig ett flertal som jag nog bedömt som "lite gulliga". För när jag nu öppnade en viss låda/skattkista fick jag syn på tändare med motiv som föreställer söta kattungar, svenska flaggor, en halvnaken Marilyn Monroe, "visuella illusioner", blomster och en som är täckt i glitter som delvis flagnat bort, för att ge några exempel. Många tråkiga, enfärgade för den delen, det är sådana jag brukar använda.

Med andra ord visar jag ingen vidare "klass" på den punkten heller.

På 80-talet i usa gjordes reklam i vanliga magasin för kokaintillbehör

Idag finns mest lite lattjo weedtillbehör

Majoriteten av alla cigg rlks i ensamhet?

I utlandet nöjer man sig med en espresso, klädstil och en cigg

Rökare är väl den sista konsumentgruppen som det är helt okej att förlöjliga och ställa dekadenta krav på. "Äckliga rökare, ha lite stil för fan!"

Wow, classy med zippotändare och etui. Som en riktig high roller

Kan fö tipsa dig om att börja tända dina cigarrer med en bättre tändare eller tändstickor.

Om inte annat så är det lite pundigt, ungefär som när tjackisarna hålls med sina hemmabyggda sprutkit.
Dock när det fanns råtobak som man malde själv och smaksatte (med cognac eller absinth i mitt fall) så brukade jag ha något gammalt etui ifrån någon loppis till de hemmarullade ciggen, då med OCB papper och slimfilter för kvalitetens skull.
Tröttnade på dessa etuier med till slut då man var tvungen att rulla 20 cigg varje kväll för att preppa till morgondagen. Gick över till att rulla a,la carte istället, det ser tuffare ut och impar på brudarna.

Tändare: Påfyllningsbar Clipper, helt renoveringsbara.