Är tjej med autism, fråga vad ni vill.

Okej då hänger jag med. Tråkigt att det sluta dåligt.

Du ger intryck att vara högfungerande. Upplever du dig själv så? Är det uttrycket förlegat?

Har du färgat håret i någon festlig färg?

Har du utvecklat någon strategi för att bli mer bekväm runt sådant du tror kan vara ironier?

För många av oss är det svårt att förstå ironier i text skrivna av någon man inte känner, oavsett vilka diagnoser man har eller inte har.

Nu kommer jag till sak: hur upplever du ditt användande av Flashback Forum, ur ironisynpunkt?

Om du föredrar "mer tydlighet" (alltså utifrån dina preferenser), kanske rent av generellt, har du då berättat det för människor, exempelvis dina vänner?

Hur brukar folk i så fall reagera?

Har du slagits av någon form av "gemensam nämnare" när du har träffat personer som du vet har en autismdiagnos?

Du har uppenbarligen självinsikt och det är ju ett toppensteg för att utveckla diverse fingertoppskänslor i sociala sammanhang. En sådan tror jag att många av oss, som inte har fått din diagnos också kan förfina under hela livet.

Tack för att du skrev denna tråd!

(Edit: såg nu att några hann före med vissa av mina frågor. Det är ju alltid tråkigt, dvs. onödigt med flera frågor av samma sort. Men i bästa fall kanske du kommer på något mer på dessa teman.)

Men när du hamnar i ett argument och ska se till det emotionella aspektet och det sakliga aspektet. Då kommer du väl inte lägga dig i det emotionella för du är oroliga att skada folks känslor?

Ingen aning om det är förlegat, är högfungerande. Normal begåvad enligt dom som utredde mig

Upplever du att du fått gott bemötande, förståelse o genuin omtanke för dina önskemål, känslor o behov när du varit i kontakt med vuxenpsykiatrin?
Vad tycker du skulle kunna underlätta för dig eller personer med samma funktionsvariationer?
Upplever du att det under utredningen funnits helt onödiga, rentav korkade, frågeställningar gällande dig eller din livsstil eller hemmiljö eller något annat som berörts? Tack.

Jag har haft lilla hår och rött för att passa in i mitt gäng under tonåren. Föredrar att ha naturlig färg.

Jo är mer emotionell än rationell skulle jag säga. Är väldigt mån om att vara snäll och hatar att göra andra illa. Om jag råkar vara elak vilket kan hända brukar jag må väldigt dåligt efteråt. Sen kan jag bli väldigt arg om någon beter sig orättvist men när jag väl ska starta igång bråk brukar jag bli ledsen istället och fegar liksom ur.

Vad synd.

Där ser man. Jag frågar för att i en annan tråd försökte vi ta reda på om det fanns någon gemensam nämnare bland tjejer som färgar håret i lustiga färger. Det spekulerades bland annat om autism. Även att de ofta är feminister. Du prickar ju in både och.

En annan fråga:

Har du något specialintresse?

Intressant. Du ska ha tack för dina ärliga svar.