Hur hittar jag någon som kan skriva en biografi om mitt liv?

Är det sannolikt att det här inte skulle handla om narcissistisk personlighets-störning, låg IQ och dåligt omdöme?

Varför skriver du inte själv?

En bok med den titeln skulle jag fan köpa. Verkar sjukt intressant jö!

Detta antagande skulle aldrig nån från ett annat land ha. I Sverige är vi så Jante så det är inte klokt. TS kan ha världens mest spännande berättelse, det vet vi ju inte(?).

Min favorit är annars när Ola Salo sitter i tv och säger att det är bara i sverige folk är sådana, "det räcker att ta båten till Köpenhamn så slipper man Jantelagen". Tycker inte du att jante låter lite osvenskt? Typ Danskt?
Det var den danskfödde men norgeboende författaren Sandemose som skapade den fiktiva staden Jante. Så Norska och Danska kulturskribenter brukar tjivas och hävda att det är minsann i det egna landet son Jantelagen är starkast.
Men det kan ju varken du eller Ola Salo veta.

Annars kan ju mitt inlägg bero på att jag som gammal litt. vet. student förstår att det är inte innehållet i en berättelse som är viktig utan framställan. Dvs hur den berättas.

Bildspråk

Nej, jag är ingen chailatte drickande person.

Jag ska ge lite korta utdrag som snabbt summerar mitt liv.

Föddes -
Ett av syskonen dog väldigt olycklig död efter några år i livet.
Föräldrar skilda,
Reste till fina resmål,
ena föräldern träffa en psykopat,
han blev dömd tillslut,
alkolism av ena föräldern,
egen lght vid 16,
becknade ett hegge när man var 16,
gameade wow i flera år, var grym på det,
åkte till thailand flera gånger (50talet gånger),(varav en resa var 1 vecka innan MH17 blev nedskjutet i samma plan)
besökte flera glädjehotell där,
Lärde mig språket skriva och läsa och prata genom att vara där utan någon skola eller dylikt,
Såg till att en kille fick sin ihopskrumpna döda tå efter en olycka amputerad så att han överlevde,
hade en bar,
Skuldsatte mig med massa smslån byggde kåk i Thailand,
skaffade en fru,
skaffade ett barn,
flyttade till sverige,
renoverade en lada och bodde i,
ärvde massa mark av en random som trodde var min släkting,
skaffade ett till barn
bilade 6000km med min dåvarande fru och mina två barn,
skillsmässa(Jag fick barnen exfrugan prioriterade annat),
utvecklade marken efter flera årstid lyckades man besegra kommunen,
sålde en del av marken, blev mångmiljonär (och gjorde släkten ekonomisk oberoende),
drog till Thailand med kidsen,
skaffade en nanny, levde rövare i Thailand,
kom hem, cancerbesked i släkten,
skaffade en sportbil,
blev politiker,
blev ett sexuellt förhållande med nannyn,

Haft minst 25olika jobb, 4 företag,

Detta är ett litet axplock och kan fylla på med minst 100 till saker som jag då kan gå in på djupet med. Även en del psykisk ohälsa och annat att krydda till det hela med,

Men de klart, det är väl kanske standard liv?

Nej, men det handlar om att paketera det. Forrest Gump är en ovanlig berättelse. Normalt får man inte in så mycket i en film eller en bok. Det brukar var en "big idea". I några få undantag så är den stora iden att berätta hela kurvan. Forrest Gump är en sådan berättelse, 100 åringen som klev ut genom fönstret en annan. Men det är riktiga undantag.

En berättelse kan handla om en grå person som inte upplever något utan själva iden är att berätta om någons tråkiga jobb där vederbörande inte pratar med någon kollega, kommer hem till en trist och tråkig lägenhet där han lever själv. Äter samma dafgård kartong middag varje dag, tittar på cafe norrköping för att sedan gå och lägga sig.

När jag skiver att någons liv kanske inte lämpar sig för en bok så betyder det inte automatiskt att någon inte levt ett spännande och händelserikt liv.

Du mäste klura ut vad du vill förmedla. Vad är den bärande iden.

Det finns tex ofta en knorr på slutet av den typen av berättelser. Någon besöker tex alla länder som finns för att upptäcka att det man letade efter fanns hemma. Hänger du med. Att bara stapla resmål på varandra blir ingen berättelse.

Lärde du dig tex något av ditt händelserika liv? Vad du lärde dig på vägen är mer sannolikt en bärande ide för än berättelse än staplade händelser.

Läser du böcker? I så fall vad har du gillat för böcker? Författare är ofte mer inspirerade av andra författare, filmskapare av andra filmskapare än de egna livet även om man ger det en form som "kvarteret korpen" likt widerberg gjorde.

Hej!

Jag skulle inte säga att du har haft ett ”standardliv” (vad nu det är), och dina upplevelser kan framstå som intressanta, men de vore nog mest intressanta för folk som har levt liknande liv. Istället för att marknadsföra din idé som typ ”helt sjuk!” så föreslår jag därför att du siktar på att få läsarna att känna igen sig. Att skaffa lägenhet, flytta utomlands, gifta sig, få barn, skilja sig, köpa bil, ärva mark, tampas med kommunen och mycket annat är händelserikt och intressant, men inte chockerande. Alltså tycker jag inte att du ska försöka chocka läsaren med dina insikter om hur galet livet kan vara utanför deras förmodade bubbla.

Som TheGretaReset sa så bör du finna på ett sätt att förmedla alla dina upplevelser utan att bara radda upp dem i en bok. Däremot håller jag inte med honom/henne om att folk oftare inspireras av varandras verk än av sina egna erfarenheter. Visst måste man ha läst böcker för att veta hur olika genrer skrivs eller hur repliker ska tydliggöras, men att folk läser andras verk i jakt på inspiration verkar mest vara något man finner i litterära finkretsar. Jag hade en gång den stora oturen att hamna i samtal med ett gäng författarskolestudenter på en fest, och de pratade en massa om vilka författare som har inspirerats av vem och verkade alla ha fått inpräntat i hjärnan att självständigt tänkande inte existerar inom kreativitet. Men den sortens människor kanske är överrepresenterade på författarskolor – de som inte har några egna idéer och vill lära sig kopiera andra?

Jag kollade på någon sorts grundläggande litteraturvetenskapsvideo på youtube för inte så länge sedan, och förutom alla fina begrepp som man kan memorera om man vill impa på författarskolestudenter så var denna vetenskap nästan enbart byggd på antaganden om kända författares inspirationer och tillvägagångssätt. Detta trots att få av författarna refererades som källa till antagandena. Jag får intryck av att alla dessa antaganden är en social grej – något litteraturkunniga säger för att ha trevligt med andra litteraturkunniga.

Inget illa menat mot dig, TheGretaReset. Jag talar ovan om folk som har litteraturkunnande som hela sin personlighet. Fast å andra sidan kanske du är en av dem, och då vet jag inte vad mer jag kan säga.

Sist men inte minst så tycker jag att du ska skriva din bok själv, och att det är kul att det dyker upp diskussioner om bokskrivning och utgivning.

Ring David Lagercrantz. Han brukar göra den här typen av jobb.

Vad heter boken då?

Detta är ett anonymt forum.