Ursprungligen postat av
wertyn
Jag visade det här inlägget för min fru som varit föräldraledig, och således levt "hemmafruliv", i tre år. Vi bor i en fin villa, har robot, moderna vitvaror, en mysig trädgård och allt detta du rabblar upp men där slutar nog likheterna.
Hennes kommenterar:
Nu har folk det visserligen olika enkelt med sina barn men jag har aldrig hört talas om någon med små barn där vardagen beskrivs i princip på samma sätt som om man var barnlös. Jag skulle nog beskriva mig själv som lugn och pedagogisk men det betyder inte att mina barn inte går igenom mängder av jobbiga faser där dom upptäcker, trotsar och bråkar med varandra.
Jag blir väckt av barnen 3-4 gånger på natten och sedan kliver första barnet upp innan min man vaknar. Minsta barnet somnar sent för natten så jag går även och lägger min senare än min man.
Dammsugaren dammsuger visserligen själv men alla leksaker som barnen sprider ut över hela huset måste konstant plockas, annars kommer den inte fram, och det tar otroligt mycket längre tid än man kan tänka sig. Sedan måste man komplementdammsuga eftersom den inte kommer åt exakt allt. Kaoset som blir vid matbordet med två små barn sköter inte heller dammsugaren utan det måste skuras undan manuellt efter varje måltid, liksom matstolarna.
Även om tvättmaskinen är ny och har en hel del smarta funktioner, som att säga till i appen när den är färdig, så måste ändå tvätten ta sig in i tvättstugan, sorteras, stoppas in i maskinen, sedan antingen tumlas eller hängas upp för att sedan sorteras och läggas in i respektive garderob. Att göra det med två små barn som sliter i en, bråkar och ska "hjälpa till" tar ibland löjligt lång tid.
När det kommer till matlagningen så vet jag inte vilka supermaskiner du tänker dig gör matlagningen så mycket lättare men vi har det mesta man kan behöva hemma. Köket är nyrenoverat och allt är modernt, men diskmaskinen plockar inte i och ur sig själv. Helst får man försöka göra det när barnen inte ser eftersom största vill "hjälpa till" vilket resulterar i glas och tallrikar som slängs i golvet.
Testa nya recept och "myslaga" mat är det inte snack om här hemma. Antingen så vill äldsta barnet hjälpa till och alla som har barn vet hur det är att laga mat med en 2-3-åring, eller så får man konstant avbryta matlagningen för att springa och lösa bråk, ta hand om en blomkruka som åkt i golvet, byta en bajsblöja eller lösa något annat som barnen ställt till med.
Prata i telefonen är nästan uteslutet med två små som drar i en och skriker "mamma, mamma, mamma, mamma, mamma, MAMMA!!!" så fort man behöver göra ett samtal. Eller ja, som låter sådär om man försöker göra något över huvud taget som inte involverar dom. Videosamtal med släkten blir det en del däremot.
Sitta i köket med vänner och dricka kaffe och äta kakor känns faktiskt som ett skämt. Någon gång har en vän med barn kommit över för att barnen ska kunna leka men något avslappnat och trevligt umgänge blir det inte direkt eftersom man har fler ungar som ska hållas koll på, eller som vill vara med vid bordet. Varmt kaffe, vad är det?
Att vara ute i trädgården och bättra på brännan är inte att tänka på. Dels går det inte att blunda två sekunder med små barn för då har den ena rymt till grannen och den andra sitter och äter sten. Dessutom så behöver man hålla sig i skuggan eftersom barn är känsliga för sol. Sitta i en solstol och smutta på en kaffe? Nja, snarare irra runt med stresspåslag för att man tänka sig lite mysigt fika utomhus. Fixa i trädgården är också en sådan syssla som var trevlig och harmonisk innan barn men som nu snarare är nästan omöjligt. Antingen så hinner man inget för att barnen kutar iväg eller så ska dom hjälpa till att rycka upp blommorna, gräva upp fröna man precis planterat eller springa iväg med redskapen.
Manikyr? Frisörbesök? Nej, några manikyrbesök har inte hänt sedan innan barnen och frisören besöktes senast för 2,5 år sedan. Vad hade du tänkt att man gör av barnen under tiden?
Springa runt i köpcentrum med stor vagn och två ungar? Nej tack, det kan inte vara många mammor som tycker det är särskilt spännande. Skrik och gnäll efter 5 minuter, man kommer inte in överallt och det ska krånglas och tajmas med mat till barnen. Inte går det att prova kläder heller eftersom man sällan kan krångla in två barn i provrummet, och tro att dom stannar kvar där. Fika och äta lunch ute med små barn är inte alls så mysigt som det kan låta, om man inte är ute med ett spädbarn som sover gott i vagnen.
Har du varit på en lekplats med små barn? Det är sällan man bara kan lämna barnet och sätta sig och göra annat. Antingen så behöver barnet hjälp, vill att man ska vara med/titta och man bör kanske vara lite närvarande som förälder också. Man ska också avstyra problem när barnet vill leka med något som någon annan har, blir puttad/puttas eller liknande. Här slutar det oftast med att man stressat springer mellan lilla som vägrar somna/vara nöjd i vagnen och stora som behöver/vill ha mig där. Vi skaffade dock bra utelek hemma på gården så vi skulle slippa stressen med lekparker, men det är sällan man får sitta och pyssla med annat medan dom roar sig själva.
Min man lagar visserligen middag men med två barn så flyter sysslorna på så någon TV och avslappning blir det inte tals om utan det är ungar som ska ha mat, som hittar på hyss, som ska fixas inför natten och sedan nattas. Minsta somnar som sagt sent och är väldigt mammig på kvällen.
Nej, här går dagarna åt att ge barnen en meningsfull vardag där jag är närvarande som förälder, hushållsysslor som tar 1000 gånger längre tid än innan barn eftersom allt tar längre tid med dom springandes runt benen och ALLT blir kladdigt, skitigt och man ska alltid leta efter något som dom tappat bort. Jag har hört uttrycket "som att kratta löv i storm" och det är en ganska bra beskrivning. När min man kommer hem på eftermiddagen har jag ibland knappt hunnit äta själv för att jag sprungit runt som en dåre och ändå känns det inte som att något blivit gjort.
Har man däremot barn i skolålder där man är själv hela dagarna så gissar jag att det är en annan sak, men det där att man "myser runt" hela dagarna med små barn hemma och kan lägga så otroligt mycket tid på trevliga aktiviteter och hobbys känns som någon slags fantasi från någon som aldrig varit ensam med barn en hel dag.