Citat:
Ursprungligen postat av
Mysquo
När jag var ung, innan mobiltelefonerna, när sprang man iväg och lekte hos en kompis så skulle man vara hemma en viss tid för att äta middag med sin egna familj. Om kompisen åt middag innan dess så avstod man så klart att äta hos kompisen utan väntade på rummet. Struntade man att komma hem till sin middag eller inte var hungrig så blev det gnäll hemma. På den tiden var det norm att pappan arbetade och mamma skötte om ungar och hem. Så det var så i de flesta hem på den tiden.
Idag är normen annorlunda. Ibland har man ett kompisgäng som äter hemma, andra dagar är kompisgänget av hos någon annan och äter. Det går ganska jämnt ut i långa loppet förmodar jag.
Barn är inte dumma och begriper att det kan bli lite snålt på talrikarna om det dyker upp flera oväntade gäster, men det går nästan alltid att kompensera med lite rester, grönsaker eller något annat man har hemma. Det är ett lättsamt sätt att ha lite koll på vilka kompisar som ungarna har.
Citat:
Ursprungligen postat av
Zurfarn08
Om man påstår - vilket skribenten gjorde i inlägget jag svarade på - att familjemiddagen är familjens sociala tid på dagen - så vill man väl att ens barn ska vara med? Annars missar man ju dagens viktigaste sociala tid med sitt barn. Det blir ologiskt att hävda att middagen är viktig för familjen ut ett socialt perspektiv, och samtidigt tycka att det är ok att barnen uteblir?
Jag kan inte fatta varför det är viktigt att ditt barn ÄTER hos vänner. Att de leker, ja. Men äter hos varann? Det känns konstruerat. Är det viktigt att ditt barn kollar på TV med lekkamratens familj också? Att barnet är med och handlar kläder? Att barnet följer med och hälsar på släkten? Följer med till tandläkaren? Vilka familjesituationer i lekkamratens familj är det VIKTIGT för dig att ditt barn deltar i? Jag tycker det är helt sjukt beteende. Man leker tillsammans. Punkt. Nåt annat behövs inte.
Jag väste upp på slutet av 60 och 70 talet. Då åt man hemma och detta var då hela familjen träffades. Efter middagen så såg föräldrarna till att man gjorde läxor osv. Efter det så kunde man eventuellt se barnprogrammen på TV och/eller vara med kompisarna en stund till.
Sen måste man även komma ihåg att vi hade det inte lika bra materiellt som dagens ungar. Det fanns inte TV spel, det fanns bara två TV kanaler sändningarna på TV började vi 4-5 tiden osv.
Detta gjorde att man oftast lekte utomhus. Man var oftast i skogen och lekte. Sparkade boll på någon öppen gräsyta, spelade hockey på gatan osv.
Så om våra föräldrar skulle ha chans att träffa oss och se till att vi skötte oss så var middagen ett bra tillfälle att göra detta på. Det var en fast hållpunkt för oss alla helt enkelt.
När jag hade barn på 80-90 talet så var de väldigt sociala och deras kompisar av oftast hemma hos oss. Så skulle jag bjuda deras kompisar på mat så hade jag fått göra detta så gott som varje dag. Vi uppmuntrade dessutom våra ungar att hålla på med olika idrotter och andra fritidsaktiviteter. Vilket innebar att middagen även blev viktig för min egen familj. Middagen blev en fast hållpunkt under dagen där vi som familj kunde träffas och prata igenom det som behövdes.
Idag när jag pratar med mina ungars kompisar som har fått barn så beklagar de att de knappt får baren utanför dörren. Eller så gnäller de på att de måste skjutsa dem till sina olika fritidsaktiviteter och knappt hinner med att laga middag under veckorna. Under min uppväxt och mina barns uppväxt så fick ungarna själva ta sig till sina fritidsaktiviteter. Att cykla eller ta bussen själv till dit var helt naturligt.
Så middagen idag är inte lika viktig idag socialt sett för en familj de träffas ju ändå under dagen. Då är det enklare att låta någon annans unge vara med och äta.
