Vad är postmodernism?

Hej!

Kan någon förklara utförligt så att alla människor oavsett utbildningsgrad kan konceptualisera och förstå vad Postmodernism är för något?

Jag får inte ihop det överhuvudtaget. Jag läser själv inom Humanities men jag får inte ihop begreppet alls. Jag har tittat på flera "crash course" videor men det spretar och ger mig inga bra svar på min frågor.

Om någon kan förklara relativt enkelt och utförligt vad helheten och essänsen av postmodernism betyder hade jag blivit väldigt glad.

Man kanske måste förstå vad Modernism är för något för att begripa?

Jag vet inte.
Tack på förhand

Postmodernism är att ifrågasätta verkligheten och främja samhällskollaps.

https://www.britannica.com/topic/postmodernism-philosophy

https://www.youtube.com/watch?v=Cf2nqmQIfxc

Om du vill, kan du berätta lite mer?

Postmodernismen är en slags uppluckring av modernismen. Om man vill göra ett extremt förenklat exempel kunde man kanske beskriva det så här:
Socialdemokratin i Sverige byggde folkhemmet, gav människan en renare, förenklad tillvaro för kärnfamiljen att äta, jobba och sova. Den enkla människan fick helt enkelt ett anständigare liv efter det som varit fattig-Sverige.

När alla behov är mättade, började man så ha utrymme för självförverkligande. Detta är ett mycket brett uttryck, men ledde till en oändlig räcka av navelskåderi. Alltifrån hur min egen existens på planeten ser ut, till hur konst, arkitektur, musik o s v ser ut. Ett lekfullt utforskande av tidigare normer och gränser skulle man kunna säga.

Inom den akademiska sfären, främst genom Frankfurtskolans förtjänst, började man dock politisera dessa normöverskridningar, och hopkoket med marxism gör att postmodernism idag främst är ett hopkok av idéer som när de träder i kraft aktivt får beskrivas som applicerad postmodernism (applicerad på verkligheten).

Det är alltså lätt att blanda ihop en tankerörelse inom konst, psykologi och filosofi, med den applicerade postmodernism vi ser i identitetspolitiken idag.

Det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta. Därav spretighet och oklarhet i beskrivningen du får, runx har i stort rätt.

Inte lätt att kort förklara men jag skulle välja att se på individens roll och funktion i samhället och i relation till staten

Utgå när du funderar från modernitet för att sedan finna postmodernitetens kärna.

Moderniteten bygger på vetenskapen, upplysta och förnuftsbaserade beslut, individen som ska finna sin egen väg och bli sin egen lyckas smed, juridiska medborgarrättigheter, alla ska lika möjligheter, sekulärt samhälle och människans rationalitet är viktigt osv. Samhälle och stat är samma sak. Det socialdemokratiska folkhemmet bygger på modernitetens grundtanke.

Postmoderniteten relativiseras vetenskapen, är något sant för dig så räcker det, individualiteten är viktigare för dig än att du som medborgare ska underkasta dig kollektiva beslut, ingen ska tvinga dig till något. Samhälle och stat är olika saker, och du ska inte behöva ställa upp på något samhället tycker bara för att den ofta utgör ett majoritetssamhälle. Samtidens feminism bygger på postmodernitetens tankegods.



Off topic: Modernism är för övrigt en konstinriktning, så bättre att använda begreppet modernitet när du talar om denna filosofiska inriktning.

(Tumme upp)

Tack så mycket

Alla ord som börjar med post, postmodernism, postmarxism etc. beskriver tiden efter någonting.
Postmarxism, tiden efter marxismen.
Använder man ordet post*** så vill man helt enkelt beskriva tiden efter någonting***.

Ja, man kan säga att könsidentiterna är kopplade till uppluckrandet av kärnfamiljen och könsmaktsordningen. Frankfurtskolan propagerade för aktivt uppluckrande av normer, och kärnfamiljen är en sådan norm som är modern (vi har ju exkluderat mor- och farföräldrar ur den t ex, vilket vi knappast gjorde vid förra sekelskiftet).

Nu har jag inte sett någon sådan, men jag är ganska säker på att om du för ett diagram över teknologisk utveckling i världen, och utvecklingen av postmarxismen, så följer den hand i hand:

när teknologi var dyrt och absolut fattigdom var vanligare bland svarta än vita i USA, så var det svarta som förde sin egen kamp. När fattigdom blev relativ, genom att teknologin gjorde konsumtion enklare och billigare, så flyttade kampen från de absolut fattiga svarta, till vit medelklass som slogs för relativ fattigdom. Samma med kvinnor, samma med gayrörelsen o s v.

Ju bättre det blir för en svart, en kvinna eller en homosexuell i ett samhälle, desto fler vita akademiska röster kommer skrika högre om strukturell orättvisa. Det är samma mekanism som socialdemokraterna använder när man måste importera en underklass, eftersom arbetarna i Sverige övergett dem. Du kanske förstår då hur en tanke som är fri och lekfull, plötsligt förvandlats till politik och därmed applicerats...

Ett resultat av demokrati. En modern sofism. I antika Aten så fanns det sofister eftersom demokratin pressade var och en att bättre kunna tala för sig själva. Det behövdes då alla fria män deltog i samhället, och för att komma framåt eller försvara sig själv behövde man lära sig tala. I ett feodalt samhälle eller en tyranni är det ganska skit samma om man kan försvara sig - alla erkänner under tortyr ändå.

I en tyranni vet alla vem som är fienden, medan man i en demokrati lever under flera lager av illusioner och töcken. Makten behöver helt enkelt sofismen för att konsolidera sin egen makt. Visst skiljer sig postmodernism och sofismen på antiken sig åt, men i de materiella omständigheterna är de liknande. Man kan resonera om kollapsen av de stora narrativen och sådant, och hur det och det inom postmodernismen är en konsekvens av det och det inom modernismen, men om man tittar med ett längre perspektiv så ser man att sofismen är en slags evig återkomst inom mer öppna politiska system.

Som jag ser det, är det tiden efter modernismen, d.v.s. under modernismen trodde man på sanningen, upplysningen.
Efter andra världskriget menade många att det var den synen som skapat judeutrotningen. För att förhindra det ansåg man att man behövde gå ifrån idén om sanningen och istället ljuga eller dölja sanningarna som skapade den. Det är därför det i många länder i väst, är olagligt att säga sanningen eller t.o.m. ifrågasätta vissa saker.

Man kan tycka att det var behjärtansvärt då. Men nu har det helt enkelt spårat ut. Man menar att det finns ingen sanning och åsikter är mer värda än fakta. Alla har sin egen verklighet och sina sanningar. Man har förfalskat världen och gömt sanningarna. Det är den tidsperioden vi lever i nu. Postmodernismen.

Klubben för inbördes beundran.
Konst idag är mest för rika självupptagna knäppskallar.

Tips: Skapa konst folk blir glad av, då har ni gjort rätt!