Citat:
Ursprungligen postat av
SvenHelsing
Om det nu hade varit så att TS hade råkat föra över till fel person så hade jag köpt det här till 100%. Men jag har väldigt svårt att tro att det är så simpelt i en situation där exakt allting tyder på att TS faktiskt har gett pengarna som gåva. En gåva kan man som bekant inte ta tillbaka som man vill. Gett är gett så att säga.
Det som dock talar till TS fördel är att han hörde av sig väldigt snabbt till brorsan om det hela.
Men för att ta ett extremt exempel. Säg att en förälder ger femtiotusen till en artonåring i födelsedagspresent. Två år senare kommer de på att det bara skulle vara femtusen, och de har råkat slänga på en nolla. Vore det inte väldigt märkligt om detta återkrav skulle gå igenom?
Brodern kan med framgång hävda att
han intitialt hade rimlig anledning att tro att det rörde sig om en gåva. Detta saknar dock helt värde för bedömningen om vad TS ursprunliga avsikt var: Det kan brodern faktiskt inte ha en aning om eftersom han inte är tankeläsare.
Vad rätten då har att utgå ifrån är det TS säger. Ingen annan kan säga något om vad TS hade för tanke för ingen kan veta det. Det handlar heller inte om ett sent "återtagande" utan ett direkt sådant. Ditt exempel med återtagande efter 2 år blir väldigt olikt.
Inte heller är det tvistigt om var pengarna kommit ifrån och när. Hade det rört sig om någon sak eller kontanter hade TS haft svårt att bevisa att han någonsin varit ägare och när det i så fall skulle varit.
Jag kan faktiskt inte komma på någonting som talar mot att det är som TS säger - att han helt enkelt skrev in fel belopp. "Äh han ångrade sig nog bara" ,"belopppet var inte
helt orimligt" och "brodern uppfattade gåvan som rimlig" är ganska svagt gentemot detta.