Buddhism (Sammanfogad tråd)

Det ligger faktiskt en hel del i det Apologist skriver. Buddhismen är inte en likriktad religion på det sätt du vill få den att framstå som. Det finns en hel del skillnaden beroende på inriktning och geografisk plats. Som i alla religion finns det också stora skillnader på teori och praktik. Detta kan man gå in på detaljnivå i nästan alla delar av religionen. Metafysik, ritual, samhälle, sanga, klosterlivet osv.

Kan buddhismen vara av det slag du beskriver? Ja absolut! Men den kan också vara det Apologist beskriver. Siddharta har blivit deifierad i vissa delar av världen. Det finns också buddhister som är troende vad gäller gudar och andra övernaturliga väsen. På samma sätt finns det viss atankar om olika himmelska och helvetiska tillstånd efter döden.

Det är alltid knepigt försöka göra en religion mindre än vad den är och speciellt då den är så pass stor som buddhismen är. Dessutom är mycket av det vi läser angående religionen anpassat efter det västerländska samhället. Detta skedde redan på 1800-talet och är varför vi i väst har lättare att acceptera Buddhismen (se David Thurfjells "det gudlösa folket" tex).

Det måste jag ha jag missat. Har Sodomizer presenterat en konform/éntydig buddhism?

Jag tog kanske i lite för mycket men jag tänkte på dessa uttryck när jag skrev mitt inlägg:


Så visst skulle jag kanske istället uttryckt mig på något sätt om att han borde vara försiktig med att så bestämt påpeka vad Buddhism inte är, och dessutom i bitvis dålig ton, när han själv uppenbarligen inte har koll på de riktningar som Apologist beskriver.

My bad!

Apologist's "riktninger" är att försöka reducera den buddhism h*n vill kritisera till en kombination av en synnerligen primitiv exoterisk buddhism och ett kulturantropologisk fenomen.

Inte svårt att kritisera en opponent med ett så selektivt perspektiv.

Ja, det är klart att Apologist perspektiv är ett kritisk sådant från kristen synvinkel. Men han är ändå tydlig med att den riktningen han känner till är den han redogör för (samt att det är baserat tills tor del på personliga erfarenheter). Sodomizer försökte däremot få det att låta som att deifiering av Siddharta inte förekommer inom buddhismen eller att inga buddhister tror på någon form av himmel och helvete. Och det är är helt enkelt inte sant. Eller påstår du något annat?

Ge mig gärna exempel/citat på detta ... som också demonstrerar énsidighet i Sodomizers position; sen tar jag ställning till det.


Jag påstår ingenting om detta före du blir tydligare.

Det gjorde jag också, och förtydligade det senare efter att du påpekat att jag var lite luddig (se ovan). Den ena sidan påstod att det inte finns himmel och helvete eller en deifierad bild av Siddharta - att det är en kristen villfarelse. Jag påstod att det visst finns sådana förgreningar inom buddhismen. Och om man förnekar detta kommer man ofta in på den eviga frågan om vad som är den riktiga eller mest ursprungliga varianten av religionen. Den diskussionen tänker jag inte ge mig in i utan nöjer mig med att konstatera att det finns riktningar inom buddhismen som stämmer med det Apologist beskriver men att det också finns riktningar som är mer i linje med Sodomizer.

Buddhism har kallats ateistisk, icke-teistisk, teistisk och panteistisk - och de kan alla vara rätt beroende på vilken tradition man väljer att fokusera på. Däremot är buddhismen så gott som alltid mer fokuserad på individen än andra religioner. Det är genom individen som nirvana uppnås och inte genom kontakten med en gud (oavsett om man anser att sådana existerar eller inte). Personligen är dock det som mest fascinerar mig konceptet Sunyata och allt vad det innebär. Jag tycker det är fantastiskt intressant.

Den här lilla texten är ganska sansad och ger en liten överblick inom fältet som vi diskuterar:

http://www.existentialbuddhist.com/2011/05/is-buddhism-non-theistic/


Edit: diskussionen som följer texten är också intressant

Hej kompis! Jag satte min fot första gången, som liten pojk, 1987 i Bangkok o besökte tempel. Här nere i Sydostasien är Buddhismen en livsstil och det sker enligt tradition någon buddhistisk ceremoni eller tillställning så gott som varje vecka.
Ja, jag är kristen men det gör mig inte till okunnig om Buddhismen. Faktum är att jag var o suktade på Buddhismen före jag blev "fundamentalistisk kristen". De flesta av mina vänner här nere är Buddhister.

Vad som jag dock alltid proklamerat för är att det är skillnad mellan teori o praktik. Ser alltid fjantiga utlänningar som kommer hit o går in i templen o blir buddhistmunkar för 3månader eller något.
De asiatiska munkarna skrattar åt dem. Västerlänningen har läst alla filosofiska böcker om buddhism som finns men det är inte den som praktiseras här nere.
Nu uttalar jag mig om Thailand, Kambodja, Laos, Burma o Vietnam främst.

Det är inte speciellt svårt att hitta helvete eller himmels bilder inne i templen. Det är inte heller svårt att förstå den gud glorifieringen som människor här i asien gör av personer, dvs de gör Buddha till en Gud. Du ser hur de gör med kungen som precis dog i Thailand, han upphöjs till något gudomligt...samma fenomen ser man i Korea...o även Dala Ilama kan vara på det viset, eller?

Jag HAR förstått att du vill fokusera på exoterisk buddhism ... och från det perspektiv kritisera buddhismen m.h.a. kulturantropologiska analyser.

(Precis liksom din teologiska kusin IR5 som flyr från obekväma teologiska frågor genom att gömma sig i kulturantropologin.)

Det finns teoretiska ingångar i diskussionen också. Vi kan bland annat se till avyakata. Dvs frågor som Buddha formulerade som enligt honom är omöjliga att svara på. Bland dessa:


I de sista ser vi att det finns en öppenhet för tolkning angående existens efter döden t.ex.

Sedan finns det inom mahayana en utvecklad tro på massor av buddhor och boddhisvattor där alla av de förstnämnda har sin egen värld. Den som väst är mest bekant med är kanske Amitabhas (det oändliga ljuset) rena land Sukhavati. Boddhisattvor och buddhor som stanna för att hjälpa andra människor till nirvana är vida kända i mahayana. Att vissa som kan nå nirvana har så mycket medlidande med andra att de väljer att stanna kvar för att hjälpa andra att nå samma mål. Där dessa finns kallas ofta rena land och får ibland formen av någon sorts paradis. Målet för de som tillber sådana buddhor är ofta att återfödas i just sådana rena land.

I flera av de buddhistiska myterna nämns dessutom gudar, demoner och liknande. Mest känd är kanske Mara. Dessa kan givetvis ses på symboliskt sätt men såvitt jag vet finns det ingen kanonisk tolkning som säger att det måste vara så. Och jag vet att stora delar av den buddhistiska världen inte ser det som enbart symbolik.

Tack, du förgyller verkligen den här tråden med kunskap.

Här i sydost asien är de otroligt ofta de blandar ihop buddhism med spiritualism. Så gott som varenda hus har ett spökhus, inte heller ovanligt med att de gifter sig med spöken/demoner.
Buddhism o Spiritualism verkar gå lite hand i hand här nere.

Det är inte något som är typiskt för just Buddhism/Buddhistiska länder och regioner ... utan vi kan hitta motsvarande "sammanvävningar" mellan de "för-religiösa praktikerna" och den nya.
Kultkontinuitet kallas det.
I Sverige representeras det bla av Julen och Midsommaren.

På Levanten hittar vi också många gamla, fortfarande levande hedniska praktiker och trosartiklar, som lever kvar mitt inne i den aktuella kristendomen och islam.
Djuroffer är tex en populär praktik i den delen av världen, bland både kristna och muslimer. Och de kommer båda parter till sin lokala kristne präst eller muslimske imam - fast de kanske tillhör den "motsatta" religionen.
De dyrkar även "heliga bilder", och kysser och smeker dem, för att få något begärligt i gentjänst. Ibland knaprar de dessutom i sig bitar av färgen, eller av själva tavlan.
Och man dyrkar t.o.m. hedniska gudomligheter, såsom "Den Gröne Mannen". Han som i vår kultur fått namnet "Sankt Göran (han som slogs mot draken).

Det är på liknande sätt även i Sydostasien, i synnerhet på de platser där "civilisationen" inte nått in.
Uppe i bergen, i Bhutan tex, durkar folket fruktbarhetskulter, och man målar gigantiska erigerade penisar på sina husväggar ... Ja, stora Kukar =)
Det är ändå Buddhistiskt land, med Buddhism som central religion.

Och kanske det mest kända, för väst, är väl den Tibetanska formen av Buddhism, som ju är tätt sammanflätad med den tidigare shamanistiska Bön-religionen. Alla har väl sett deras bilder på de fasansfulla demonerna och dödsgudomligheterna ...

Och Japan, med både Shinto och Buddhism, båda vars praktiker har vårdats ömt genom generationerna.

Det finns en stor likhet mellan det japanska Shinto med sk "kami" och tex det gamla keltiska på Irland med "Féer".
Det är lite samma grundprincip, och kanske inte så konstigt att det är i just "bakvattnet" Irland som den gamla tron levt vidare till våra dagar.


Jag tycker sånt är otroligt fascinerande, och dessutom mer än väl värt att försöka göra sitt bästa för att bevara.
Inte håna berättelserna om "småfolket" och vättar och sånt alltså, utan vårda de berättelserna ömt, som om det var dagens sanning.

För vad är vi annars - mer än utbytbara ..
Vi kan ju omöjligt "stå på jättars axlar", om vi överger jättarna ... eller hur ;-)