Citat:
Ursprungligen postat av
Bonnatorp
Jag hade ett samtal igår om vad en bra ledare var, och jag kunde räkna upp några egenskaper som jag kom att tänka på, angående hur en bra ledare torde vara.
Innan det kretsade det lite kring sociala konstruktioner på arbetsplatsen, vilket jag kan tycka det bör finnas lite bättre ord för då jag inte är så förtjust i begreppet sociala konstruktioner. Men det var så det var.
Och jag tangerade ämnet hackkycklingar. Det går att föra argument för att en grupp kan gynnas av en hackkyckling, eller en syndabock, eftersom kollektivet åtminstone i teorin kan avlasta sina synder på denne.
Och då kom jag till tanken, vad borde en bra ledare göra?
Om han är tvungen att välja, skulle han se till att tio personer lider till 25%, var och en, eller att en enda person led till 100% medans de andra har en perfekt tillvaro?
Jag menar, en fantastisk ledare kan förstås eliminera allt lidande.
Men man får nog acceptera att vi inte riktigt är där än i historien.
Hur skulle du göra?
Se till att alla har det lika dåligt, eller avlasta lidandet på en liten undergrupp för att öka den aggregerade nettolyckan för resten av gruppen?
En bra ledare fördelar lidandet efter hur mycket personen eller gruppen kan bära. Om vi har 100% som måste delas ut, så får de som är mest tåliga ta en större del av lidandet för att i framtiden få en belöning för sin del.
De som klarar mindre får då ta en mindre del och potentiellt en framtida mindre belöning, alternativt att alla får samma för att främja gruppen.
Det jag ser som belöning skulle ju då kunna vara en reduktion av framtida lidande, då nästa hypotetiska scenariot är bättre anpassat för gruppen som gjorde minst.
Säg att vi har två grupper, fysiskt starka och dumma, och klena och intelligenta. Första scenariot är anpassat för den ena gruppen, som får ta en större börda, och sedan är nästa scenario anpassat för grupp två.
Om vi jämför det med invandringen, så var ju tanken att det svenska folket skulle sänka sin livskvalitet under en viss period för att till slut tjäna på att vi sedan är fler människor som betalar skatt och tjänar på det. Invandrarna skulle med andra ord sedan få bära sin del av ansvaret, och utöka sitt lidande, för att båda grupper skall tjäna på det.
Dit har vi inte kommit än, och nu ser det ut som att den mängd lidande som det svenska folket blev tillskrivna var för mycket, det blev mer än vad de flesta var villiga att stå ut med och då sker en motreaktion.
