Karin Pettersson om bristande Putin-avsky i svensk konst

Karin Pettersson är visserligen kulturmarxist, men det här var ändå ett slags naivt pekoral.

Pettersson drömmer sig tillbaka till Sven X Erixson och hans kompisars "Humanitet" som protest mot fascismen 1936.


1936, mitt under Stalins utrensningar under paragraf 58, så väljer alltså svenska vänsterkluddar att gråta över italienska fascister. Inte omöjligt att de var direkt inspirerade av Stalins relativistiska märkande av partifiender som "fascister" (ett stalinistiskt språkbruk vänstern använder än idag om allt som är minsta annorlunda vad de själva tycker).


Hon tultar sedan vidare till en fotoutställning på Bonniers där en syrian tagit foton av krig och ser så oerhört mycket konst att godhetspaniken tycks skapa svettningar hos Pettersson.

https://www.aftonbladet.se/kultur/a/...-och-hjaltemod

Att diskutera:
varför är svensk konst frånvarande i kampen mot Putin?

är svensk konst relevant i världspolitiska frågor?

får svenska konstnärer lida genom andra människors lidande idag eller äger offren företräde till sitt lidande och vill inte ha det approprierat?

är konst ens relevant i det postmoderna samhället, där politik oftare diskuteras genom memes och varje person med en mobiltelefon är en "fotograf"?

Svensk konst är död. Just pga. sådana som henne.
PK-maffian dödade svensk kultur.

Hoppas hon hamnar i krig och dör, vi behöver inte sådana som henne och hennes gelikar.

Nja, inte ens vår statsminister och världspolitiker hr Olof P försökte väl utomlands, på sina hyllade besök på Kuba lr i andra av de röda befriade länder, på riktigt lyfta fram kontemporar svensk nutidskonst.

Vi har alltid tyckt att högt i Sverige hyllade konstnär kamrat Carl Johan de Gäär och hans "Skända flaggan" där vår blågula brinner och är försedd med påskriften "kuken" borde ha med statligt stöd förevisats på en internationell konst biennal typ Venedig. Nu fick Calle Konstnärslön av staren och det får ses som att Moder Svea ändå skarpt gillade skapandet.

OnT: Vår Kristallnattkula spår: Det kan till hösten och inför riksdagsvalet komma i media visas konst med tema "Hotet ifrån högern". Sveriges konstnärer, ser allvarligt på att "...blåbruna vill taga makten" och att "...30-talet är på väg tillbaka".

Ja, det är väl just den här ypperligt platta självhatande plattformen konsterna utgör idag som tror sig vara relevant. Men det märks, åtminstone i dansen men också bildkonsten, en svag men växande önskan att närma sig konst för konstens skull. Att om de kan undvika fällan design/underhållning, ändå bli performativ utan andra referensramar än till sig själv.

Politiserandet av konsten, tillsammans med avskaffandet av bildningsidealet, gör ju all konst platt idag. Alltifrån riktigt dåligt hötorgsmåleri av samer som målar bilder av renar bredvid polisbilar, till lyteskomik där medelålders batikkärringar leker häst på gator och torg framför statyer.

Intressant frågeställning.

Tycker att (som nån nämner) att ”PK-maffian (inspirerad av snöflingorna i USA) har dödat konsten. Det blir nåt akademiskt ordklyveri av det.
Utöver det så verkar det mest vara frågan om ”namedropping” och djupsinninghet (kanske som en konsekvens av att man inte vet vilket ben man ska stå på i tillvaron).
Ungefär som musikjournalisterna (som emellanåt funkar som PR-kanaler för de stora bolagen och artisterna).

Karins exempel på frånvaron av (motsvarandet av) den italienska partisankvinnan tycker jag är talande. Den typen av tavlor har ett direkt och tydligt budskap som saknas i offentligheten. Kanske skulle kunna balansera upp det stundtals ytliga med (förvisso fyndiga) memes som det gått inflation i.
Tycker att hon har vissa poänger.

Visst har hon poänger, texten är inte helt värdelös, men jag tycker den är naiv till den grad att hon antingen inte tycks förstå, eller låtsas inte förstå, att Aftonbladets kulturjournalistik m fl i allra högsta grad själva bidragit till förfallet.

"Djupsinnigheten" idag är djup som en vattenpuss. På sätt och vis är gatukonst den enda konstform som tycks tala till människor idag, kanske tack vare just att den i sin kontext (hip hop) är så otroligt grund men ändå allmän egendom s a s.

Men man kan fortsätta frågeställning och fråga sig om svensk konst: påverkas den alltför mycket av sina lärosäten? Jag har viss blygsam inblick i ansökningar till fonder för konst, och där försöker många överträffa sig själva i sin önskan att driva "woke" projekt, kanske just för att de tror de måste?

Jag undrar om det är just svensk konst hon kritiserar, är det inte debattklimatet i stort? För jag menar, förutom att hon tar avstamp i två utställningar som hon nyligen sett, känns det inte som att den främst handlar om bristen på debatt och riktig reflektion kring nato och krig? Jag kanske har missat något, men jag kan inte se att hon kritiserar samtida svenska konstnärer. Dessutom tror jag inte att hon är så dum att hon förväntar sig att alla ska släppa sina arbetsprocesser och på några månader sadla om till att göra konst om Putin.

Äh, jag vet inte. Det var en ganska förvirrad artikel.
Om det mot förmodan är så att hon pratar om specifikt svensk konst så måste Tecknaruppropet "MOMENT 2022 – Nej till kärnvapen! – Nej till Nato!" räknas som en motsvarighet till uppropet Humanitet som hon snackar om. Jag upplever dessutom att det finns ett ganska påtagligt engagemang kring kriget i konstsverige.

Justja, och för att svara på just dina frågor:

1. Det vore ett lågvattenmärke om alla konstnärer bytte ämne helt i takt med världsnyheterna. Men jag tycker att det finns ett engagemang som visar sig i till exempel tecknarupproret och i väldigt många insamlingar för välgörenhet, m.m.

2. Konst är ett ganska dåligt geopolitiskt vapen.

3. Jag tycker att konstnärer oftast brukar gräva där de står, det brukar bli bäst så. Men jag har sett en del verk som reflekterar över kriget och civilt lidande. Och mig veterligen blev Lars Lerin inte cancelled av sina Syrien-tavlor. Det enda problemet med att skildra ett lidande man saknar relation till skulle väl vara att det blir platt och voyeuristiskt. Jag menar inte att det är moraliskt fel, jag menar bara att det blir dålig konst.

4. Ja, det tycker jag. Om man ger det en chans. Det är mycket tjafs och pengar i konst, och Sverige är ett litet bonnigt land med mycket idioter, så jag har full förståelse för att man rakt av bestämmer sig för att all konst är dålig. Men jag tror att konsten är ungefär lika relevant nu som när vi gjorde grottmålningar på stenåldern.
Jag ser ingen motsättning mellan memes och konst. De verkar vara på väg att utveckla en mysig symbios.
Men jag förstår knappt ens Walter Benjamin så lita inte på mig när det kommer till analyser av konstens roll i det postmoderna samhället.

Det fanns ett liknande upprop i USA i samband med Trumps presidentskap. Resultaten blev precis vad man kan tänka sig - Trump som horköpare, Trump som pedofil, Trump som Hitler, Trump som ett monster och så vidare...

Den slutgiltiga känslan blev inte den av skarp politisk satir, utan blev ett lite platt sätt för kämpande konstnärer att försöka utmärka sig i en marknad där många är inbjudna och få är utvalda. Man gjorde vad man trodde att konstrecensenterna på NYT skulle tycka om. Övertydlighet är aldrig bra och om man ska blanda in politik i konst så måste man jobba lite mer med finess än att rita Trump med stor näsa och liten pitt.

Picassos Guernica skall ses som en djupt symbolisk bild och är inte en övertydlig satirbild - detta är den tavlans styrka och inte en svaghet.

Bra konst - enligt mig - jobbar med svårfångade känslor och subtila nyanser - inte med plakatanslag (tittar avmätt på De Geer).