Normativ etik - vilken etisk teori är mest välgrundad?

Ahh. Nu ska jag inte vara sån. Men skulle man inte kunna hävda en skillnad mellan känslor och moralisk intuition? Eller är det samma sak?

Hume menade att dygder kommer från människans förmåga att känna "sympathy". Det vill säga dygder som hjälpsamhet eller generositet är just dygder i kraft av människans förmåga att känna (have passions) och visa "sympathy" mot andra. Vissa passioner kanske inte är lika starka och våldsamma i sin upplevelse, men de finns alltid där bakom varje moraliska handling. Hume skrev ju något i stil med "reason is the slave of our passions", vilket jag tolkar som att förnuftet i sig inte kan leda till en moralisk handling (eller handling överhuvudtaget), utan är endast ett verktyg.

Roligt också att Hume var dygdetiker, en teori du också verkar luta åt.

Så är det kanske, men jag har fastnat så mycket för det där Paulus skrev för att jag häpnade första gången jag läste det i Martin Luthers lilla katekes.

Intuition är väl kanske ett slags rörelse mellan känsla och tanke, tills man greppar det. Men med konstnärliga abstraktioner så har de ju inget slut - vilket är anledningen till att vissa tavlor hänger i decennier på väggar i muséer och folks hem. Moralisk intution hoppas man väl ger ett mer definitivt resultat, men ju mer jag blickar in i mig själv desto mer upptäcker jag inte om mig själv men allt annat som inte är mig själv.

Jag får bearbeta det där med Hume ett tag.

Jag tror jag förstår din point of view. Menar du att moral är ett verktyg för oss människor att leva ett liv tillsammans med andra? Tolkar jag dig rätt då? Moral har ett instrumentellt värde.

Ja, det är helt avgörande för att förstå moral enligt mig. Jag ser i alla fall inget alternativ.



Först en mekanism för social interaktion som ett resultat av naturligt urval. (Elak apa, snäll apa)
Senare en kodifiering av mekanismerna genom observation. (Tio Guds bud)

Plikter. Annars måste vi hantera komplexa system i realtid. Det kan vi inte.
Om vi kunde, så skulle moral inte behövas. Då hade vi fungerat som ett trafiksystem med självkörande bilar uppkopplade i ett nätverk.
Ett sådant system har ingen användning av trafikregler.
"Reglerna" skrivs ju i realtid av algoritmer som hanterar hela systemet samtidigt beroende på situationen.

Alla verktyg kan missbrukas.
Just därför tar Mose budord upp detta missbruk som en synd.

Bara mina spontana tankar kring ett spännande ämne.
Vad är det du invänder mot?

Du har rätt naturligtvis, det går inte att skapa med endast logik och matte, det är uppenbart. Vi måste introducera axiomatiska påståenden som "alla människor har fri vilja", exempelvis, för att klättra upp den metafysiska stegen. Och med handen på hjärtat är det inget vi kan vara helt säker om på samma sätt som de fundamentala axiomen inom matte och logik.

Jag är ingen nihilist och tror inte att det är en helt och hållet subjektiv soppa om man introducerar axiomet om "alla människors fria vilja". Hela rättssystemet kommer ur det singulärt ensamma påståendet.

Om alla människor har fri vilja är det enda rationella att placera konstruerande av moraliska etiska teorier (lagar) och avgöranden (tvister och domslut) i händerna på gruppen genom demokratiska val. För att vara riktigt brutal behöver jag ingen normativ grundbult mer än axiomet om alla människors fria vilja. Ur de fyra orden kan man konstruera allt från en lagbok till outtalade regler om hur män och kvinnor ska uppföra sig mot varandra eller vad som ska läras ut i ett klassrum till småungar. Min intuition är att "fri vilja" kan komma att gå att härledas ur reglerna för det naturliga urvalet.

Vad vi sen gör med den fria viljan är en fråga som bäst besvaras inom och av litteraturen (klassikerna alltså!), inte av moralfilosofer. Jag kan inte bevisa något av detta och hela konstruktionen faller om vi inte har fri vilja. Innehållet i konstruktionen är naturligtvis också helt öppen för alternativa tolkningar, seder och kulturer liksom propaganda.

Man kan konstruera det som är både sinnligt och groteskt med den fria viljan. Det är ett skarpt verktyg med två eggar.

Som sagt, jag har ofta fel, men jag är alltid tvärsäker.

Det jag vänder mig emot är att du ser moral som endast ett verktyg.

Nja, vi strök ju moralen här. Systemet i exemplet är perfekt. Inte önskvärt.

Verktyg är bra. Men du ser moral som något mer? Vad i så fall?

Ja, det är korrekt, fram till och med "effektivt".

Nja, vi strök ju moralen här. Systemet i exemplet är perfekt. Inte önskvärt.
Och din fråga om valet, det är ju evolutionen som väljer först. Evolutionen väljer bort det system som visar sig ha lägst överlevnadsvärde. Till exempel pedofilkanibalsamhället.
Eller uttryckt i religiösa ordalag: Gud avgör vad som är gott, inte människan. Gud är därför av nödvändighet god.

Syftet med självkörande bilar är att eliminera alla olyckor. Då uppstår inte det något moraliskt dilemma.

Varför är systemet perfekt?

Det är felfritt. Totalitärt. Omänskligt.
Till skillnad från ett trafiksystem med trafikregler för handlande agenter med en fri vilja, regelbrott och olyckor. Teodicéproblemet speglar denna nödvändiga ordning. Det är en bekräftelse snarare, utklädd till ett problem.
Det var därför jag gjorde halt när jag kom till "minskat lidande". Det var inte viktigt för poängen, och tenderar att växa till en mycket större fråga som kräver sitt eget utrymme.

För jag antar att du föredrar det felfria, perfekta systemet, eller hur?