Familj med sju barn levde utanför samhället.

Det löste sig men tack för tipset!

Den där historien om Ystadsfamiljen är ganska överdriven från socialens sida. Barnen kunde prata. De kände sig bara inte bekväma att prata med socialen. Vidare fanns någon diagnos inom autismspektrum i grunden, oklart om det var misstänkt eller fastställt, vilket påverkar den sociala förmågan runt nya människor.
Nu fanns det säkert fog att omhänderta barnen. Tycker inte barn ska hållas isolerade. Men vi ska ha i åtanke att bli socialarbetare är väldigt lätt. Väldigt lätt utbildning och låg intagningspoäng. Det innebär att väldigt mediokra och ibland näst intill underintelligenta människor i regel blir socialarbetare. Konsten att överdriva i sina utredningar speglas därefter. Om det beror på en osäkerhet i den egna yrkesrollen eller att det är något hedersrelaterat med yrkestiteln vet jag inte.

Det är sanningen blir du Muslim är du psykiskt sjuk .

Håller med, han verkar krångla till allt så mycket av principens skull.

Det är lätt att få uppehållstillstånd som anhörig, och går även kunna få undantag om att inte befinna sig i landet under ansökningstiden under vissa förutsättningar (om ens barn bor här och man man kommit in legalt och inte befunnit sig här utan uppehållstillstånd). Istället har de kört haveristspåret och hävdar att FN's konvention om mänskliga rättigheter ska övertrumfa utlänningslagen och att handläggarna på Migrationsverket är okunniga som inte förstår detta.

Ville skriva "Han verkar ha en god ekonomi. Har barnen haft det gott och inte direkt tagit skada på något sätt, så ser jag inte problemet med detta?" - men efter att ha skummat igenom tråden så verkar han inte direkt frisk?

Tråkigt för barnen.

Om familjen flyttar till ett annat land så slipper han den jakten och förföljelsen.

Jag ser pappan och mamman som hjältar som försökte ge sina barn en ljus framtid med goda förutsättningar, fria från det marxistiska hjärntvättande svenska skolsystemet, detta är vad alla vettiga föräldrar borde göra, för svenska skolan förstör våra barn och fyller deras oskyldiga sinnen med idéer som är främmande för vad som är naturligt.

Vilse i pannkakan.

Tippar på autister eller troll/ nyfrälsta 18 åriga libertarianer. Inga barn blir omhändertagna för att föräldrarna är muslimer eller bedriver självhushåll.

Helt vidrigt att det fått fortgå. Karln är uppenbarligen sjuk.

Men dom "försvann" innan något barn vart omhändertaget?

Fahkro-släkten har väl också en massa gårdar.

Sen är det ju inte socialen som har det slutgiltiga ordet om barn som ska omhändetas, det sker i rättegång och förhandlingar, dessutom har föräldrar rätt att överklaga upp till hovrätten.

Så om barnen blir omhändertagna finns det rätt gott med kött på benen för ett sådant beslut.

**************************************************

Så fattas beslut om att omhänderta ett barn
Socialtjänsten arbetar alltid med utgångspunkten att insatser som behövs ska ges frivilligt i samarbete med familjen. Det kan till exempel handla om att barnet behöver bo någon annanstans en tid, medan familjen får hjälp. Det är bara när det inte är möjligt att komma överens som LVU är aktuellt. Om situationen är tillräckligt allvarlig kan socialtjänsten föreslå att barnet ska omhändertas.

Socialnämnden bestämmer om det är aktuellt att ansöka till domstol om att barnet ska omhändertas enligt LVU. Politikerna i nämnden diskuterar detta vid ett särskilt möte där vårdnadshavare i de allra flesta fall får möjlighet att delta. Då kan du berätta hur du ser på situationen, med stöd av ditt offentliga biträde. Om socialnämnden bestämmer sig för att ansöka om omhändertagande skickas en ansökan till en domstol.

Domstolen läser socialtjänstens utredning och det underlag som du och ditt offentliga biträde har lämnat in. Sedan håller domstolen en muntlig förhandling. Det betyder att socialtjänsten och vårdnadshavare möts i domstolen och var och en får berätta hur de ser på barnets situation. Du får stöd av ditt offentliga biträde i förhandlingen. Barnets offentliga biträde deltar också. Barnet kan delta beroende på ålder, om barnet vill och om det är lämpligt.