Citat:
Ursprungligen postat av
DixieD
Hej alla
Det här tjatet om BARN är illa verkligen. Jag upplever att både män och kvinnor tjatar om barn när en kvinna uppnår 33 +. Är det verkligen normalt med detta tjat? Hur var det förr i tiden för er som är äldre?
Fick ni också en lista på vad som skulle hända om man inte skaffar barn.
Är det mer illa att en attraktiv inte fått barn?
Det verkar tjatas mer på mig än någon kvinna som valt att vara ensam/eller inte ens hittat en man.
Hur kommer det sig att vissa kvinnor blir nedtjatade om barnfrågan för att man är attraktiv?
Det kommer ifrån alla fronter men män också som undrar varför en snygg kvinna inte skaffat barn ännu.
Mina föräldrar tjatar skallen på mig och jag känner ibland att jag vill packa väskan och sticka så ingen ringer mig om barn/eller pratar barn med mig.
Jag vet inte varför jag blir irriterad men jag blir verkligen triggad av det här barnfrågan och att det ska tjatas.
Så fort man möter en ny man/pratar med en man. Har du barn?
Är det något som ska redovisas som resurs?
Är det någon annan som upplevt samma sak? Kan jag få hjälp att hantera situationen
Jag trivs verkligen med mitt liv. Hur ska man förklara för människor man håller kärt att skita i och låta mig vara för deras jävla liv blev inte någon höjdare med barn
Kanske är jag en onormal kvinna som inte vill skaffa barn/vill ha barn. Jag trivs enormt med friheten, mitt liv, mitt jobb, min ensamhet och resor.
Varför ska jag inleda en bagage verksamhet?
Jag vet att Jennifer Aniston likt mig reagerat väldigt hårt på det här och sagt att folk ska skita i det här och att alla kvinnor inte var skapade för att bli mammor
Låter helt sjukt. Ta upp allt du Har tagit upp här hittills.
Jag tror att folk (främst män) har ett förutfattat medeltidsperspektiv där de tror att alla kvinnor fullkomligt älskar att skita ur sig unge efter unge som de sedan är fast att ta hand om. Och att kvinnor älskar att vara med barn. Varför skulle vi det?! Vuxna människor behöver vuxna relationer och ingenting mer.
Jag är i din ålder och har ett barn. Hade egentligen inte velat ha något alls, men jag var ung när jag fick barnet. Visste väl inte bättre och gick med på det. Eller gick på det snarare sagt. Barnet är 11 nu. Tycker det är skönt att barnet att stort och har ju aldrig drömt om fler. Man begränsar bara sig själv.
En annan sak som jag upplever att folk lägger sig i är ens fertilitet. Jag har fertilitets”problem” (det är inga problem för mig för jag vill inte ens ha barn - och ja trots att jag var 23 år hade jag svårigheter att bli gravid). Trots det bestämmer alla åt mig att jag säkert är jättefertil. Mest kvinnor här vill jag tillägga.
(Jag är inte narcissist utan jag har bara upplevt barn som en svår och jobbig grej i livet. Har varit själv med barnet ända sedan från början och det har inte varit lätt pga NPF)