Abortfrågan - allmän diskussion

Ja, jag anser att foster har rätt till det efter en viss tid. När foster mer och mer liknar människor och det inte är lång tid kvar innan de kan klara sig utanför kvinnans kropp, så anser jag att fostret börjar få samma mänskliga rättigheter som en levande född människa. Dvs.: man får inte längre ta kål på fostret.

Flickan/kvinnan/paret har ju då dessutom haft tillräckligt lång tid på sig att göra abort, om de nu inte ville ha barn.

Såhär skulle jag kunna säga:

Vecka 0 till vecka 9 = absolut går flickans/kvinnans/parets önskan före allt annat. Här är det självklart att kvinnan/flickan ska få göra en laglig, reglerad och säker abort. Embryot/fostret är alltför outvecklat och jag ser det mer aborten som ett "avstannande av graviditet" än som något annat. Jag ser inga moraliska hinder alls för en abort som sker senast vecka 9+0.

Vecka 10+0 till vecka 12 = här börjar det bli lite mer problematiskt. Fostret utvecklas alltmer... Men fortsatt är det viktigt att flickan/kvinnan/paret ska få ha rätt att göra en laglig, reglerad och säker abort om de känner sig nödgade till det. Säker abort räddar liv.

Vecka 13 till vecka 18+6 = moraliskt problematiskt, då fostret blir alltmer människolikt och alltmer utvecklat. Men fortsatt viktigt att flickan/kvinnan/paret ska ha tillgång till laglig, reglerad och säker abort. Då detta räddar liv. Kan ju även framkomma på RUL att det är svåra skador på fostret som gör att det skonsammaste för fostret är att aborteras.

Vecka 19+0 till vecka 21+6 = bra att det i dessa veckor endast är Socialstyrelsen som får fatta beslut. Här börjar fostret bli alltmer utvecklat och mänskligt och det blir alltmer knepigt rent moraliskt med abort och här kan jag faktiskt hålla med abortmotståndarna att abort börjar likna mord... Men som sagt: beslutar Socialstyrelsen att det får bli abort, så ska denna givetvis ske lagligt, reglerat och säkert... Men fan, här börjar det bli svårt moraliskt för min del.

Vecka 22+0 till vecka 22+6 = vääääldigt nära den gräns där man kan rädda foster som föds. Här är fostret så gott som ett litet barn. Så nej. Här får jag mycket svårt att försvara en abort moraliskt... Det skulle i så fall vara för att rädda flickans/kvinnans liv. Ända skälet jag kan se till abort när fostret är så pass utvecklat.

Vecka 23+0 till vecka 27+6 = här kan man rädda foster som föds, de är så pass utvecklade och medicinsk teknik är så pass utvecklad. Men de allra yngsta (de födda i vecka 23-24) kommer i regel ha svåra men/komplikationer, för resten av sina liv. Men här anser jag helt klart att om kvinnans liv är i fara, så bör man försöka rädda både kvinnan och fostret. Rent moraliskt finns inte abort ens på kartan. Här ser jag alltmer abort som mord. Precis som abortmotståndarna. Och från vecka 23 räknas även foster som barn om de föds.

Vecka 28+0 till vecka 34+0 = här ser jag absolut att abort = mord. Fostren är alltmer utvecklade.

Osv.

Men som sagt: flertalet aborter sker innan vecka 9, i Sverige. Tack vare vår abortlagstiftning och bra graviditetstest som kan visa graviditet innan ens mensen uteblivit. Och jag har som sagt inga betänkligheter alls över graviditeter som sker fram tom. vecka 9. Det är efter vecka 10 jag börjar tycka det är lite märkligt moraliskt, men ändå ser att laglig, säker och reglerad abort är viktig då det räddar flickors/kvinnors liv.

Och jag ser att svensk abortlagstiftning faktiskt på det stora hela matchar mina moraliska åsikter i frågan.

Men jag respekterar givetvis din åsikt. Och jag förstår den intellektuellt.

Nej. Att mänskligt liv börjar vid befruktningsögonblicket är ett objektivt vetenskapligt faktum.

Av ditt eget resonemang så följer det att om någon känner för att döda dig så är det okej. Att du inte förstår simpel logik är inte mitt problem.

Jag ställer samma fråga till dig som jag ställde till Reiwa

Ska man kunna tvinga en förälder att donera benmärg till sitt barn om det krävs för att barnet ska överleva?

Ja, att det är mänskligt liv är ingen tvekan om. Men det är väldigt outvecklat mänskligt liv. Och flertalet aborter sker innan vecka 9, i Sverige. Och jag har faktiskt inga moraliska betänkligheter alls kring det. Embryot/fostret är så pass outvecklat, att jag faktiskt inte ser det som något annat än "avstannande av graviditet".

Då har du radikalt missuppfattat vad jag har skrivit.
Jag anser att svensk abortlagstiftning är bra. Den tar hänsyn till flickan/kvinnans/parets önskan fram tom. vecka 18+6. Sedan har inte flickan/kvinnan/paret något rätt att säga till om fostret ska dö eller inte. Vilket jag alltså anser är helt korrekt.

Redan vid vecka 10+0 börjar jag anse att abort är moraliskt problematiskt, men att man ändå måste ta hänsyn till flickan/kvinnan/paret, eftersom säker abort räddar liv (flickan/kvinnans liv).

Och ju äldre och mer utvecklat fostret blir, desto mer moraliskt problematiskt blir det, anser jag. Och det finns en punkt där jag också anser att abort = mord. Efter vecka 23. Då kan man ju rentav rädda foster som föds. Visst: de får i regel svåra men och komplikationer, om de överlever i vecka 23.

Och som sagt. Jag är snart 50 bast. Så jag är mycket äldre och ännu mer utvecklad än ett foster som är 19+0 veckor. Eller 21+6 veckor. Då får man inte mörda foster i Sverige. Så nej, du får inte mörda mig, även om du skulle vilja.

Om du med detta menar att man skaffar sig ett barn och sedan försummar det, så nej, jag ser inte vad det har för relevans till abortfrågan specifikt.

Ett avsiktligt och medvetet dödande av ett mänskligt liv är per definition ett mord. Var en människa befinner sig i sin utveckling är helt irrelevant, då även en ettåring är en outvecklad människa, och vissa människor utvecklas aldrig fullt ut på grund av diverse defekter.

Varför är var en människa befinner sig i sin utveckling viktigt för dig? Varför dra gränsen där du helt godtyckligt sätter den? Varför inte sätta gränsen vid 140IQ? Utvecklingsstörda är med ditt resonemang inte att betrakta som fullvärdiga människor.



Jag ser inget argument. Du sa specifikt att det handlade om dina godtyckliga känslor. Låt mig citera:


Om det är dina och andras känslor som avgör så finns det inget som säger att det inte vore okej att döda dig om man känner för det, enligt ditt resonemang.



Detta är en helt godtycklig gränsdragning som du själv sa att du baserade på dina känslor. Enbart en imbecill kan tycka att något så allvarligt som vem som har rätten att leva eller inte ska avgöras av vad man känner för.



Du har fortfarande inte framfört ett argument mot varför det inte skulle vara okej enligt ditt eget resonemang.

En femtioåring är mer utvecklad än en tioåring, så vad är din irrelevanta poäng? Den existerar inte. Du bara säger saker som du inte förstår innebörden utav.

Nej, det ska man inte kunna. Vore ju rätt sjukt.

En person som kan klara livhanken utanför en annan människas kropp, är vad jag menar med tillräckligt utvecklad människa. Ju närmre ett foster närmar sig att kunna klara sig utanför kvinnans kropp, desto mer moraliskt förkastligt ser jag det med abort.

Både 1-åringar, 5-åringar och gravt lågbegåvade klarar sig utanför andra människors kroppar och är alltså tillräckligt välutvecklade för att man inte ska få ta deras liv.

Blev det tydligare för dig då?

Jag tycker det är ungefär lika sjukt som att tvinga någon att bära på ett foster inuti sin kropp.

Det håller jag med om, men det är en helt annan diskussion.

Ja, jag håller som sagt med dig, till viss del. Men ju äldre fostret blir, desto större är chansen att det kan klara sig utanför kvinnan kropp. Och desto mer moraliskt fel blir det (för min del) att döda fostret.

Du framför fortfarande inget argument varför vilket stadie i utvecklingen en människa befinner sig på är det som helt godtyckligt ska avgöra om du får mörda personen eller inte. Det finns inget konsekvent i det du skriver. I nästan varje inlägg motsäger du dig själv.

Anser du att rätten till liv är okränkbar? Ja eller nej?

Med det argumentet vore det ännu mer fel att döda ett femårigt barn genom att förvägra det en benmärgstransplantation.