Hur vet jag att du är verklig?

Jag får ibland overklighetskänslor. Detta är inget som direkt skrämmer mig, utan mest får mig att ifrågasätta massa saker. Har tidigare hört talas om solipsism. En filosofi om att det bara är du som existerar, och allt du upplever är bara ditt mentala psyke som byggt upp. Alltså att du lever i en simulation som din hjärna har skapat. Har läst lite om denna teori och jag tycker den är intressant då det faktiskt inte finns något sätt för att veta om någon annan är verklig. Om det nu inte är så att bara jag existerar och att alla andra inte är skapade av mitt psyke, hur vet jag att du är verklig? Allt du säger kan du säga bara för att jag ska tro att du är verklig.

Du gillar Matrixfilmerna va?

Oj det här var tungt att tugga i sig en söndagskväll. Men visst, så hade det kunnat ligga till. Eller inte. Vem vet?

Hur vet du om att du själv ens är verklig?

För att världen inte ska existera på det här sättet måste du föreställa dig hela världens existens, såväl som dess funktioner, människorna i den, deras utseende, handlingar, fysiklagar som du aldrig har lärt dig. Din hjärna skulle behöva föreställa sig hela mänsklighetens historia som den lärs ut i dina klasser, den måste föreställa sig allt du upplever inklusive varje jävla relation du har och orsakerna bakom det.

Teoretiskt sätt skulle du också ha listat ut hur du föddes, med tanke på att dina föräldrar inte fanns.

Haha, tycker det är intressant att försöka lista ut denna verklighet vi lever i.

Tror du inte på vad du ser blir det svårt att få reda på "sanningen".

Bra fråga! Jag vet ju att jag har ett medvetande, eftersom jag ex kan tänka på frågor som dessa. Däremot vet jag inte om det medvetande jag har är verkligt. Svårt att förstå sig på vad som är verkligt och inte, det kanske är bäst så.

Det påståendet kan jag också göra. Du kanske är ett fragment av mitt medvetande som låtsas vara på riktigt. Om du kan bevisa att du är verklig lovar jag att göra detsamma.

Hur vet du att du inte är verklig?

Uttjatad fråga i mina ögon, du har två val, acceptera att du är verklig eller så gör du inte det.

Oavsett så är slutresultatet det samma, du måste fortsätta med livet.

Det är exakt det jag menar. Jag vet ju att jag själv är verklig och existerar eftersom jag vet att jag har ett medvetande. Om du nu är verklig känner du samma sak, men det finns inget sätt att bevisa det för mig, som jag nämnde i första inlägget.

Någonting som underlättar i frågan är om du ifrågasätter konceptet verkligt, dvs vad är verkligt?
Första steget i att förstå vad eller om något är verkligt är att förstå vad verkligt är. Därefter, när du är nöjd med den frågan och tillhörande konceptualisering kan du återgå till frågan du ställer i tråden.

Du kan väl fråga två siamesiska tvillingar, svaret lär bli relativt intressant. Två hjärnor i en kropp.