Kan universum verkligen vara oändligt?

Jag är inne på samma spår. När det gäller både tid och rymd så är universum så stort att vi förmår inte greppa det. Jag tror att det finns många universum, men att avstånden mellan är så stora att vi kanske aldrig någonsin kan påvisa att där finns andra universum än vårt eget.

Likaså med tiden, om där finns flera universum så tar ju inte tiden slut bara för att vårt universum tappar sin energi så småningom och blir ett kallt mörker precis som rymden är i grund och botten.

Ibland tittar jag på fyrverkeri och liksom tänker att om fyrverkeriet upplevs som många hundra miljarder år av någon som på atomnivå är en del av fyrverkeriet, då skulle ett enda av de ljusen kanske utgöra deras universum och de skulle inte vara medvetna om övriga ljusen av fyrverkerierna samtidigt som man då inte vet vad bildar alla dessa universum för "kropp" i ett ännu större perspektiv. Allt detta är fantasier givetvis precis som många andra tankar kring verkligheten. Så jag tycker man ska ta det som så. Kanske någongång att det blir bevisat att vårt universum inte är det enda utan en av oändligt många precis som vi upplever att det finns oändligt många stjärnor och förmodligen ännu fler oändligt många planeter i vårt eget universum.

Den galnaste tanken är givetvis att där skulle finnas en gud, som petar på jorden och då speciellt jerusalem och sedan sitter och är väldigt bekymrad om vår rena själ och ifall vi är goda eller onda människor inför döden och så vidare. Galen och galen, men i vart fall lika mycket fantasi som det just nu är att fantisera om att det finns oändligt många universum.

Jag vet inte om det går säga att något är logiskt, vi saknar alldeles för mycket kunskap för att avgöra det och därmed kan vi återgå till att diskutera om jorden är platt eller rund.

Beror på om ingenting finns lika svårt att fatta det.
Eller så kan man ta sig igenom ingenting och att det är oändligt på det viset, sen om det finns något bakom ingenting kan man knappast veta.

Materia finns bara i en viss mängd men ingenting kan vara oändligt.

Hur kan man veta att det bara finns en viss mängd energi eller materia i en oändlighet ?

Oändligheten är en matematisk vackrare lösning än ett storleksmässigt begränsat universum, som en bubbla med helt okända yttre gränser i tid och rum.

Ja presis olösligt mysterium.

Jag brukar tänka hur många gånger kan man klyva något
I oändlighet smått hehe
Det är oändligt i den bemärkelsen.
Kan man dela något i oändlighet så går man tillbaka och dubblar all i oändlighet.
Nu vart det för mycke igen

Det kan ju vara en hel värld i en atom tänker jag.

I såna här diskussioner blir det ofta lite förvirrat om vad som är teori och vad som är den faktiska verkligheten. Och den förvirringen är det inte vi fysiker som står för.

Den faktiska verkligheten är det väldigt svårt att veta så mycket säkert om, förutom om sådant som vi kan observera mer eller mindre lätt. Pga universums ändliga ålder och ljusets ändliga hastighet är det bara en ändlig del av universum som kan observeras. Sant.

För att försöka förklara det vi kan observera har vi utvecklat en del rätt sofistikerade teorier. Obs! Teori, inte observerad verklighet! Big Bang-teorin är just en sådan teori, och eftersom den är utvecklad av oss vet vi i stort sett allt om den. Men det vi INTE vet är hur pass bra den stämmer med verkligheten. Men det vi vet är att universum enligt BB måste vara oändligt stort givet vissa förutsättningar om universums medeldensitet och dess dess topologi. Big Bang-teorin fungerar faktiskt så. Det vi KAN jämföra mellan teorin och observerad verklighet stämmer hittills väldigt bra, men med vissa frågetecken om t ex "Hubble tension", men det är ju liksom pga obesvarade frågor som det finns forskning. Men ja, det kan mycket väl bli så att man upptäcker så stora motsägelser mellan teori och observerad verklighet, att vi måste överge teorin och utveckla en ny. Inom vetenskap är sådant business as usual som har hänt många gånger förr, t ex om Steady State-teorin inom kosmologi.

Menar du då även att jordens ändliga yta är ologisk? Den är iofs bara 2D, men matematiskt kan vi beskriva ändliga rum, utan kant, även i högre dimensioner, pga kröknlng och/eller någon icketrivial topologi. Det finns inget ologiskt med det.

Enligt t ex Big Bang-teorin MÅSTE universum vara ändligt om dess medeldensitet är större än ett visst kritiskt värde (som varierar med tiden, och är proportionell mot Hubbleparametern i kvadrat). Men även om medeldensiteten är exakt lika med detta kritiska värde, är det ändligt om universum har en s k hypertorustopologi. Och är medeldensiteten under detta värde, finns det topologier även i dessa fall som gör det ändligt, t ex en som baseras på dodekaederns symmetrier.

Detta är grejer som ditt 10-åriga jag naturligtvis knappast kan ha haft en aning om, men som vuxen borde du ju iaf kunna inse att du kanske inte är expert på allt.

Precis. Det jag säger är just det här: fysikernas teorier handlar om det observerbara universum, och det är det vi kan testa och mäta. Men bortom det vi kan se finns vi helt i mörkret. Vi kan inte mäta, vi kan inte observera, och därför kan vi inte säga någonting säkert om hur stort universum är eller om det ens har några gränser. Oändligheten är ett koncept, inte något vi kan bekräfta med data. Big Bang-teorin beskriver hur vårt universum utvecklats från en initialt extremt tät och het punkt, men den förklarar inte vad som fanns innan eller varför själva explosionen hände.
Men Big Bang var egentligen inte en liten explosiv punkt någonstans. Rymden själv expanderade ..hela universum blev större överallt samtidigt.
Och Singulariteten är bara teori: Standardmodellerna leder bakåt till oändlig densitet och temperatur vid tid = 0, men det är troligt bara ett tecken på att våra teorier slutar gälla där : inte en faktisk fysisk punkt.
Nyare modeller som kvantkosmologi och inflationstänkande visar att universum kan ha startat från ett extremt tätt, men ändligt tillstånd, eller från en (bounce), Big Bang är egentligen början på den varma expanderande fasen, inte nödvändigtvis starten på allt.

Så, vi kan vara extremt sofistikerade med våra modeller, men när det gäller allt utanför vår horisont... då är vi tillbaka på gissningar och filosofi, inte fysik. Det är just det som gör universum så fascinerande.