Världens vackraste pojke

Någon som tittar på dokumentären om Björn Andrésen på SVT2?

Hoppas han dumpat och brutit kontakten med den otacksamma hyndan som skrek i telefonen att hon minsann har en annan man hon kan välja istället för Björn. Uppenbarligen var hans magkänsla att dölja portkoden för dig korrekt. Älskar man en person så har man inte en backup redo.

Fascinerande och tragiskt levnadsöde. Hoppas han mår bättre och har det bra.

Tror många kvinnor har en backup, en manlig vän eller flera som bara väntar på sitt tillfälle, att kliva in om hennes nuvarande förhållande skulle knaka. Jag tror kvinnor fungerar så, de lägger inte alla ägg i samma korg som män gör.

Intressant dokumentär, han är verkligen smal. Och varför det stora skägget, vill han gömma sig?

Så kan det nog vara. Men hon lät totalt rabiat i telefonen. Ingen trevlig person.

Han får satsa på att bli världens vackraste gubbe nu istället. Får hoppas framtiden blir ljusare för honom, det förtjänar han.

Håller med om att det var en intressant dokumentär. Märktes ganska tidigt att det var något som ej stämde hos den där kvinnan. Typiskt bipolär, borderline eller något liknande.

Väldigt fin dokumentär. Väldigt sjukt att han blev som en docka för omvärlden. Verkar som han lider av vag depression, väldigt synd att han fortfarande skuldsätter sig själv i barnets död, finns en anledning till att det heter plötslig spädbarnsdöd. .

Vet att hon har kvar bilder från Tokyo resan på sin Pinterest, men ingen aning om de fortfarande är tillsammans.

Lucino Visconit verkar vara en obehaglig figur. Jag tycker synd om pojken, han var ju bara ett barn.

Jag tittade också på den igår. Blev fruktansvärt berörd. Förr var inte barns känslor värda ett skit. Ingen brydde sej om barnen på det viset. Han verkar vara en känslig, fin man idag. Mindre fina egenskaper har han säkert fått också. Skadad för alltid av dåliga människor. Men från början var han nog en alltigenom fin känslig kille.
Ja, ett elakt fruntimmer som slår på en som redan ligger. Jävligt onödiga ord till just Björn.

Jag har inte sett dokumentären än, men väl läst en intervju av honom.

Jag störs av hur han underskattar läsarens intelligens genom att berätta att han blev bjuden på "vitaminpiller" för att våga uppträda inför en publik. Och då föll han i missbruket.
En 16åring som dessutom är uppvuxen med en missbrukarmamma tror inte att röda pillren man erbjuds innehåller vitamin.. De flesta skulle inte tacka ja till diverse piller av främmande människor..

Vet ej varför många missbrukare väljer det narrativet istället för att berätta som det var.
Troligtvis missbrukade han redan innan filminspelningen, men missbrukandet eskalerade i och med att utbudet ökade.

Undrar om den där regissören var pedofil. Han var helt besatt av ”pojken” och pratade om honom på ett olämpligt sätt, tycker jag. När han kom in i puberteten dög han inte längre. Regissören sa rent ut att han inte var fin längre. Typiskt pedofil. Hade det varit min son hade han inte fått tillbringa en minut själv med den äckelgubben. Kanske blev Björn utsatt för saker som han förträngt.

Ja den där kvinnan verkade ju galen. Fick direkt psykisk sjukdom vibbar från henne. Skönt att hon försvann.

För att vara en dokumentär hade jag gärna sett en kronologisk återberättelse av hans levnadsöde. Mellan Japan och pensionärslivet idag sades det inte mycket om hans karriär - och alkoholproblemen antyddes bara kortfattat. Tittar man på hans wikipediasida har han ju jobbat som skådis ända fram till 2021.

Det var också många, långa "stämningsscener" som drog ut på tiden. Kanske var det avsiktligt.

Nej som dokumentär lämnade programmet mycket i övrigt att önska. Som tycka-synd-om-program lyckades det väl bättre. Men som sagt, hans liv mellan Japan och idag fick man inte veta mycket om. Jag fattar att mammans död tog hårt på honom, men han har ju ändå haft ett aktivt yrkesliv. Och han fick inte själv berätta mycket om sina demoner.

Han ville hålla på med musik istället för skådespeleri. Hade han haft talang för det kunde han givetvis ha ridit på kändisvågen på 70-talet och lanserat en musikkarriär. Istället blev han bara popidol i Japan ett tag - och inspiration för manga! Ingen dålig claim to fame egentligen.

Sedan det här: Han blev känd som världens vackraste pojke efter drömrollen – men livet blev inte som han tänkt

Nej vem kan väl säga det... och att han "valt att inte fortsätta som skådespelare" stämmer ju inte ens.

Kan hålla med dig. Man undrar lite vad han gjort där emellan. Dokumentären kunde gärna gått lite mer på djupet. Det har ju gått en livstid. Han verkar fastnat i någon form av bubbla. Men kanske har han funnit sin väg ut därifrån. Det är han verkligen värd.

Många barnstjärnor som inte lyckas transitera till vuxenskådis spårar ju ur. En del spektakulärt med droger och självmord. Andra sadlar om till helt andra karriärer. Vi fick veta hos Malou att Björn jobbat som musiklärare men fått problem med händerna, det kan ju hända vem som helst utan att det ska gråtas ut i TV.

Jag börjar allt mer tycka att hela upplägget är ganska osmakligt. OK grabben hade en jobbig uppväxt med mammans självmord, mormors pådrivande i hans skådespeleri och ingen far. Men som världskändis hade han en guldchans att lansera en ordentlig karriär och det känns som att han blåste den chansen. Och nu ska det tyckas synd om. Han har ju haft förhållanden och fått barn, samtidigt som han arbetat hela livet. Nu är han pensionär och ska vädra sitt mående i media? Och om han är så duktig på att spela piano som han påstår, varför blev det inget av det??

Nej SVTs dokumentärer ger jag inte mycket för. Minns en serie om Evert Taube nyligen där han skulle utmålas som en obehaglig, grinig, besvärlig gubbe. Dokumentären om Lena Nyman var mer tycka-synd-om. Vinklingen är så tydlig och förstör hela programmet, och dessutom utelämnas stora bitar som jag skulle vilja veta mer om. Det är inte dokumentärer, det är pekpinnar.