Citat:
Ursprungligen postat av
OfrivilligtHat
Hallå FB!
Det är dags för mig att ta tag i något jag borde gjort för längesedan.. att bli drogfri helt och hållet. Gjort flera försök tidigare men har på senare tid blivit äcklad av mig själv pga det självdestruktiva beteendet jag fått utav flera års bruk/missbruk. Hur gör ni som lyckats? För att hålla motivationen uppe när dagarna är som mörkast och allt man vill är att bara röka sig en fet bong eller dra kicka igång sig med lite tjack? Är 29 idag och testade droger första gången när jag va runt 20 och på den vägen är det. Rökt dagligen i många år med paus på några veckor. Tjacket(Endast nasalt, aldrig IV)har kommit och gått men tog verkligen fart när jag separerade med mitt ex. Vissa gånger har jag tagit en vecka på raken för att sedan ha uppehåll 2-3 veckor innan man faller dit igen. Ingen bra erfarenhet utav vården och har alldeles för mycket att förlora för att detta skall komma till ytan, är en ”fungerande” missbrukare med heltidsanställning , fritidsintressen osv.. och få vet om min hemlighet, att jag är en knarkare..! Är fast besluten om att lyckas denna gången så gör ett sista försök med att vända mig hit för att kunna bolla lite tankar och idéer och kommer uppdatera här hur det går , avtändning osv.. snart inne på 24h som nykter och vet hur efterbliven jag kommer bli nu framöver, men snackar vi månader eller år innan man är normal igen?
Jag hade ett dagligt 3-årigt bruk av tjack och benso när jag gick av allt i Maj 2020. Weed har jag rökt sen 2008, utan uppehåll i princip.
Tog väl till efter sommaren att sluta känna sig suicidal (har normalt ej fallenhet för sånt, aldrig haft depp eller käkat mediciner) och runt Dec/Jan började jag känna glädje igen, vilket jag trodde inte någonsin skulle ske igen.
Kan varmt rekommendera att gå av under sommaren, få dopamin-kickar av vädret och ledigheten. Måste vara outhärdligt att kliva i November.
Kämpa på, det är värt det. Att ha ett fungerande huvud och en stilla själ. Det är fint att få tillbaks sig själv och glädjen i livet igen. Att kunna lägga sig och blunda och sjunka ner i naturlig, mjuk och djup sömn har fan varit det bästa. Hatade att gå och lägga mig när jag gick på amfetamin. Faktum är att jag hatade att vara mig när jag gick på amfetamin. Värsta känslan när huvudet ekar och tankefragmenten våldtar ens sinne samtidigt.