En intressant aspekt av de påhittade "gasningarna" av de ungerska judarna under maj till oktober 1944, är personalstyrkan i de olika krematorierna i relation till antalet SS-vakter. Låt oss börja med påståendet från ortodoxa förintelsehistoriker: så många som 900 judar påstås ha arbetat i krematorierna och ca. 600 judar med de påhittade bränngropskremeringarna under perioden maj till oktober 1944, i samband med deporteringen av de ungerska judarna till Auschwitz.
En stor del av dessa krematorie- och
Sonderkommando-judar påstås sedan ha "utrotats" i egenskap av "bärare av hemligheter" (
Geheimnisträger). Som "bevis" för dessa påstådda utrotningar så åberopas ibland personallistorna från krematorierna, som visar ett ständigt fluktuerande antal arbetare. Förintelsehistorikern Danuta Czech påstår t.ex. utan bevis att 200 judar ur den
Sonderkommando-grupp som ägnat sig åt utomhuskremering "gasades" den 23:e september 1944 för att inte kunna "sprida hemligheten". Vad som hände med de nästan 700 kvarvarande judarna lämnas oförklarat, av uppenbara skäl: Czechs enda "källa" är nämligen en personallista som visar att personalstyrkan gick från 874 arbetare till 662 arbetare mellan september och oktober 1944. Om vi skall lita på vittnet Henryk Tauber så arbetade 600 judar med utomhuskremeringar. I augusti 1944 var dessa gropar enligt Danuta Czech färdiga och igenfyllda och dessa "bränngropsjudar" var därmed arbetslösa; ändå fanns de kvar i personallistorna fram till 23:e september 1944 när enbart 200 (!) "gasades". Det är svårt att förstå logiken dessa påstådda händelseförlopp.
Men den påhittade utrotningen av de 200
Sonderkommando-judarna påstås ha legat till grund för den förmodade "revolten" från medlemmar ur
Sonderkommandot den 7:e oktober. Danuta Czech skriver följande om upprinnelsen till revolten:
On Saturday morning, the resistance movement of the camp informs the head of the fighting section of the Sonderkommando that it had received word about plans by the camp commanders to liquidate soonest the Sonderkommando members still alive. This information probably coincides with the news of a few days back that a move by the SS to reduce the strength of the Kommandos of Crematoria IV and V by 300 named detainees, allegedly destined for a transport elsewhere, is to be carried out around noon. The detainees named decide to resist.
SS påstås alltså ha planerat ytterligare en utrotning av 300
Sonderkommando-medlemmar utöver de 200 som påstås ha utrotats den 23:e september. Risken för ett uppror hos de kvarvarande judarna efter den tidigare "utrotningen" hade alltså varit extremt överhängande. Hur hanterade SS den livsfarliga risken att de numerärt överlägsna judarna skulle göra uppror? Inte alls, om vi ska lite på dokumenten.
Enligt personallistan från 28:e juli 1944 så övervakades hela 903 krematoriejudar av enbart 22 SS-vakter. Under hela augusti månad så förblev antalet vakter i relation till personal nästan samma, med en kulmen på 24 vakter den 6:e och 9:e augusti som övervakade 903 respektive 897 judar. I genomsnitt övervakade alltså en enda vakt ca. 40 judar. Den 7:e september, när lägerledningen redan planerade att utrota 200 judar, så sänkte man antalet vakter till enbart 12 för de 874 arbetsjudarna. Den 3:e oktober,
efter den påstådda utrotningen av de 200
Sonderkommando-judarna (vilket borde ha gjort SS-ledningen nervös inför ett potentiellt uppror) så fanns det fortfarande bara 12 vakter för de 662 arbetarna.
Den 7:e oktober äger upproret mycket riktigt rum. Detta uppror omnämns inte i något dokument, och det är inte helt känt exakt vad som hände. Det enda dokument som omnämns i detta hänseende är en garnisonsorder från 12:e oktober som uppger att tre lågrankade SS-män avlidit. Efter detta så föll personalstyrkan kraftigt, från 661 den 8:e oktober till 212 den 9:e och 198 den 10:e.
Krema V hade ingen personal alls, vilket indikerar att detta kan ha varit det datum då krematoriet förstördes. Flygfotografier från december visar att krematoriet är till synes helt demolerat. Den 26:e november så påstår Danuta Czech att hälften av de kvarvarande 200 arbetarna vid krematorierna "sköts ihjäl och dumpades i bränngroparna", men hon glömmer bort att hon några sidor tidigare påstått att bränngroparna redan fyllts igen. Vi vet för ett faktum att krematorierna fortsatte att användas i viss utsträckning. Så sent som 16:e januari 1945 bestod personalstyrkan för
Krema IV av 30 personer, utan vakter! Även ett "rivningskommando" var aktivt med 70 arbetare, även det helt utan vakter.
Massor av dessa "bärare av hemligheter" valde tyskarna av någon anledning att inte utrota, några av dem blev viktiga "ögonvittnen" i senare utredningar mot tyskarna, bland dem Henryk Tauber, Szlama Dragon, Stanisław Jankowski, Miklos Nyiszli, Henryk Mandelbaum och Sigismund Bendel. De evakuerades fredligt ur lägret den 18:e januari. Flertalet andra deporterades av oklara skäl till koncentrationslägret Mauthausen där de påstås ha skjutits ihjäl (utan bevis). Varför Auschwitz-ledningen i de sista dagarna av lägrets historia valde att transferera en handfull
Sonderkommando-vittnen till ett reguljärt koncentrationsläger i Tyskland för att avrättas är oförklarligt.
Vad är lärdomen från allt detta? Det minimala antalet vakter i krematoriet och det faktum att SS-ledningen valde att kolugnt evakuera över 100 påstådda "vittnen" under
Sonderkommando- och krematoriepersonalen, som tidigare (utan bevis) påstås ha "utrotats med jämna mellanrum", bevisar kategoriskt att man inte trodde sig ha någonting att vara orolig för i relation till dessa tidigare arbetare i krematoriet.