Var Sverige en stat på 900-1200 talet?

Åland och enspråkigt svenska kommuner i Österbotten då? Det har bott "svenskar" där sedan minst 1100-talet. Finlandssvenskar är en officiell minoritet. Finnarna har sitt språk. Vad gäller kultur kan jag rekommendera YLE:s serie "Finland är svenskt" (Suomi on ruotsalainen).


Bohuslän och Skåne blev svenska samtidigt, 1658. Jämtland, Härjedalen och Halland 1645. Med ditt resonemang ska den norska riksgränsen åter gå i Göta och Nordre Älv. Förresten var större delen av Hisingen norskt till 1658, så riksgränsen får väl gå där trängselskatten börjar... Det är bara Idefjorden som skiljer Bohuslän och Norge, den är smalare än sundet...

Bornholm blev också svenskt 1658, får vi tillbaka det då i utbyte? Då kan danskarna få Malmö och Landskrona med alla deras problem...

"sedan begynnelsen" - där bet du nog av mer än du kan tugga... Hela den svenska västkusten har varit norsk/dansk "sedan begynnelsen", bara svensk i 364 år...

Förlusterna mot Karl X Gustav och Karl XI långt tillbaka i tiden verkar fortfarande svida, liksom den tillhörande hårdföra försvenskningen. Kanske till den grad att det glöms och förträngs att Skåne många gånger tillhörde förlorarsidan redan under dansktiden.

Med sitt centrala läge var Skåne en mycket viktig del av Danmark och det kom att spela en betydelsefull roll i Danmarks historia. Men ska man sammanfatta denna roll så var Skåne den del av riket som bekämpade den framväxande kungamakten allra ihärdigast. I de inbördesstrider som ägde rum under dansktiden stödde skåningarna oftast den förlorande sidan medan jyllänningarna oftast var på den segrande sidan.

https://www.tacitus.nu/svenskhistoria/land/skane.htm

Men det hade nog sina fördelar att vara en i huvudsak central dansk riksdel istället för en perifer svensk gränsprovins. Numera spelar dock avstånden mindre roll.

Finlandssvenskarna har redan rättigheter i form av eget parti, svenska som officiellt språk och mycket annat. Sen tror jag dom hellre tillhör Finland än blatte-Sverige.

Sen förstår jag inte varför du inte läser mitt inlägg. Det handlar inte bara om att det ligger ett sund emellan. Det handlar mycket om själva kulturen. Sveriges naturliga gränser slutar där Skåne börjar.

Bornholm förlorade vi därför att Karl den fete fick storhetsvansinne och beordrade anfallskrig efter första freden. Så fair and square. Ett fint tröstpris för danskarna med vetskapen att dom förlorade Skåne.

Vore Skåne danskt idag så hade Köpenhamnsregionen varit betydligt mer blomstrande och central. Vi hade nog redan haft en tunnel mellan Helsingör och Helsingborg. Otroligt tragiskt att Skåne tappat sin vitaliserande roll genom att råka tillhöra det otacksamma Sverige. Dessutom hade Skåne inte haft i närheten av samma andel babbar och kriminalitet. Danmark hade definitivt varit en ekonomisk stormakt i Nordeuropa idag medan svenskarna hade fått käka gräs. Skåne hade nog varit Danmarks viktigaste landsdel, till och med viktigare än Själland.

Det här avviker för mycket från ämnet. Jag vet inte vad du ser som "naturlig gräns" mellan Danmark och Sverige, Hallandsåsen, Göta Älv eller de 6 gränsstenarna. Jag är nöjd med Öresund. Nu räcker det med tjurskallig skånsk separatism.

Jag menar att det är fullt naturligt att Skåne är en landsdel av Danmark både historiskt, kulturellt och geografiskt. Precis som Själland och Fyn är landsdelar av Danmark. När man ser på kartan så ser man hur Fyn, Själland och Skåne är så naturligt det bara kan bli. Att se Skåne som del av Sverige menar jag skapar en onaturlig västlig balans av Danmark. Ser du det inte som det minsta problematiskt att vi än idag inte har en bra förbindelse mellan Helsingör och Helsingborg, när den förbindelsen redan hade varit verklighet om Skåne var danskt? Folk som bor i Danmark och jobbar i Malmö kan inte ens ta sig till sina jobb utan att det ska ständigt vara hinder med svenska gränskontroller.

Vad menar du med att du är nöjd med Öresund? Och varför kallar du mig för tjurskallig?

Vadå Skåne är Danmarks "rättmätiga landsdel"??

Var det därför, menar du, som danskarna så lätt bara gav bort Skåneland till svenskarna när svenskarna hade tågat över Bälten?
Jag ska tala om för dig varför, det var för att inte ens danskarna såg Skåneland som danskt.

Och precis som svenskarna påbörjade en försvenskningsprocess så hade även danskarna, före dem, också praktiserat en motsvarande förDanskningsprocess.
Där bara danska fick vara det officiella språket, och bara danska präster tilläts predika i kyrkorna, osv.
Danska adelsmän som fick skånska gods.
Skåne avmilitariserades och hamnade istället under "danskens beskydd."


Danskarnas kassa attityd visade sig t.o.m. när de försökte ta tillbaka Skåneland då de härjade för fullt ute bland skåningarna.
Så illa att skåningarna faktiskt vände dem ryggen och valde att underordna sig svenska kungen istället.

Glöm heller inte att Danmark praktiserade Feodalism på den tiden, vilket inte Sverige gjorde.


Danskarna är på intet sätt skåningarnas vänner.
För Danmark var Skåne, Skåneland, mest en skyddsbarriär mot Sverige, förutom en trofé att skryta med.
Men de fick väl sin hämnd ändå till slut, med tanke på att de bjöd in Bernadotte den förste och hans armé att hota Sverige från andra sidan Öresund - med resultatet att Sverige tvingades överge sin egen gamla kungalinje till förmån för erövraren Bernadotte.
Och fortfarande vågar de inte tala öppet om det.

Karl XIII var fortfarande vid liv, men i praktiken mer eller mindre fången i sitt eget slott där Bernadotte lade beslag på kungens älskarinnor och betedde sig i största allmänhet som en erövrare.

Danmark var tvungna att ge ifrån sig Skåne eftersom svenskarna annars hade tagit över Köpenhamn. Fredrik III yttrade inför underskriften för freden i roskilde "jag önskar att jag inte kunde läsa eller skriva".

Skåningarna var redan som danskar så det krävdes knappast någon fördanskning. Däremot var försvenskningen extremt brutal.

Jag tycker du är för hård. Det behöver inte vara lika stort eller likadant sammansatt som dagens Sverige för att vara Sveriges vagga. Lunds domkyrka är 1000 år gammal. Men sitt utseende fick den på 1800-talet. Så då är det inte Lunds domkyrka, eller den är inte 1000 år? Dock har det stått en kyrka på exakt samma plats i 1000 år.

Jag skulle vara nöjd om ordet "svear" användes, det fanns en kung, han talade någon slags forn-svenska, och därmed måste han haft någon slags tanke att han var "svensk". inte i dagens bemärkelse, men någon var den första som tänkte att han har "svensk" och då började Sverige.

Många Om och mycket Gnäll kan det bli. Kul att du inte accepterar en seger som var entydig på 1600-talet när Sverige erövrade Skåne. I själva verket är det kul att Skåne som kanske är Sveriges mest udda landskap är med i gemenskapen. Dessutom helt logiskt med Öresund som landsgräns, inte några träd i en skog.

En viktig förklaring är de administrativa, territoriella reformerna som gjordes innan 1658 i Sverige under Gustav den 2 Adolfs och Axel Oxenstiernas regim och som fortfarande lever kvar. Inte bara länsindelningarna utan även de akademiska och juridiska förändringar som skedde under dessas år och så småningom kom att påverka Skånes tillhörigheter.


En sådan förklaring till att Skåne räknas till "Götaland" är att hovrätterna hade inrättats under samma herrars tid - Svea, Åbo och Göta hovrätter hade grundats under 1614-1634. När Skånelandskapen blev svenska hamnade de så under Göta hovrätts administration. Detta spelade en stor roll i den tidens samhälle eftersom de flesta samhällsbeskrivningarna gjordes av högre ämbetsmannajurister som hade skrivkunnighet och en resvana och där hovrättspresidenterna skrev sina årsberättelser till kungen om vad som hade föredragit sig. Det är dessa högre stånds beskrivningar som har påverkat tillhörigheterna i det här fallet.


Att Hovrätten för Skåne och Blekinge inrättades i Kristianstad 1820 bidrog alldeles säkert till myten om det rika, bördiga Skåne fick fäste i det svenska medvetandet - Kristianstads garnison var redan en av de ledande svenska garnisonsstäderna, en stad rikligt omgivet med adelns slott och gods på omgivande landsbygd och residensstad i länet. Denna höga militära och adliga elit förstärktes nu med en hög civil elit. Det innebar att det hölls mängder med baler, jakter och andra societetssamkväm mellan en hög militär och en hög civil elit överlappande med högre adliga familjer som inte fanns någon annanstans i dåtidens Sverige utanför Stockholm. Jönköping behöll förvisso den götiska hovrätten men var inte alls någon lika framträdande stad för militären, och tätheten av adelsgods och slott stod långt efter den skånska att det inte blev samma dignitet på societetstillställningarna. Vid det laget hade dock Skåne, och Blekinge och Halland, redan "mutats in" som götiska landskap, hovrätten hade ju bildats som en utbrytning ur Göta hovrätt.


Ett parallellfall till hur hovrättsindelningar spelade roll för vilken landsdel ett landskap tillhör är att Värmland räknades till ett av götalandskapen och låg under Göta hovrätt, men bytte senare jurisdiktion till Svea Hovrätt och började så småningom räknas för att vara ett landskap i Svealand.

Politiska segrar är aldrig entydiga för all framtid, affinitet till trots. Finland har varit svenskt i cirka 700 år, Skåne har ungefär halva den tiden kvar, så om du hade suttit här år 1800 hade du sett Finland som entydigt svenskt i klass med Mälardalen


Med det sagt så är händelserna i "modern" tid, med skriftspråk och bevarade urkunder, enklare att spåra flödena än händelser i Norden kring år 1000.
Man kan tänka sig att göra som Jared Diamond, titta på sätt att organisera försvar och hur topografi förändrats. Landhöjningen gjorde det enklare att dika ut mer åker och vall i nuvarande östra Sverige, samtidigt som Mälardalen i stort är relativt enkelt att försvara om man är tillräckligt långt innanför ytterskärgården. Ett antal försvarspunkter i ytterskärgården höll de yttre fienderna stången och skapade med tiden (fast vi vet inte hur eller hur det gick till; bristande källäge återigen) ett slags Pax Suecia så att om man var på rätt sida kunde segla fredligt mellan Uppsala och Strängnäs utan risk för överfall.


I mentalitet kan man säga att kring år 1200 kunde en dansk på Själland inte veta förrän efter närmare granskning om ett inkommande skepp var fientligt eller vänligt sinnat, så kunde en svensk i Västerås vid samma tid alltid vara förvissad om att alla inkommande skepp var fredligt sinnade.