Nye finansmarknadsministern, Åsa Lindhagen har ojat sig över att hushållens skulder är för höga.
Det föranledde prof Lars EO Svensson att skriva ett inlägg.
https://ekonomistas.se/2021/02/08/ar-verkligen-hushallens-skulder-for-hoga/
Här har han analyserat igenom frågan och ser inte riktigt grunden för ojandet.
Har har tittat på ett antal relationer och åskådliggjort i grafer.
Bild 1 visar kvot mellan Skuld och disponibel inkomst. Dvs den tid det tar att amortera bort skulden.
Och den visar också räntekvot. Dvs hur stor andel av disponibel inkomst räntan är.
Räntekvoten har sjunkit. Vi är under 3% av disponibel inkomst. Hur man än vrider och vänder på det är inte det ett problem.
Bild 2 går lite längre tillbaka i tiden.
Där kan man se att räntekvoten var mycket högre under 80-talet men skuldkvoten steg iaf.
Högre ränta hindrar inte folk från att låna.
Och tvärtom, låg ränta leder INTE till att folk lånar mer.
Bild 3 visar tillgångar i relation till disponibel inkomst.
Och i botten på diagrammet skuld i relation till disponibel inkomst. Den är närmast flat i jämförelse.
Vi har helt enkelt blivit mycket rikare.
Bild 4 visar med blå kurva i botten skuld i relation till tillgångar.
Och här kan man se att skuldsättningen minskat genom åren. "Belåningsgraden" minskar. Skulderna är nu ca 19% av tillgångarna.
I den här grafen ser vi också genomsnittlig belåningsgrad för bostäder. Grön kurva.
Någon kan ju begrunda hur folk belånade bostäderna under andra halvan av 80-talet.
Jag kommer ihåg det där. Folk som köpte villa då berättade att dom fick låna 105% av köpeskillingen om dom ville. Det handlade då om relativt nyexade från teknisk högskola och liknande. Räntan var hög då men avdragsrätten för ränta var hög. Det var 12-14% av disponibel inkomst som gick till ränta.
Så frågeställningen som skall diskuteras är om hushållens skulder är för höga.
Tanken är en mer matematiskt orienterad diskussion. Men de som känner kan väl skriva hur det känns då. Så kan vi ignorera de kommentarerna i den seriösa diskussionen.