Citat:
Användaren i fråga vill göra gällande att de löjeväckande "inspelningarna" vid Trent Park (som ingen nånsin hört) utgör "officiell dokumentation" och därmed är pålitliga, men som jag förklarat i bl.a. följande inlägg så är Trent Park-inspelningarna bara ännu ett i raden av historiografiskt oanvändbara "bevis" för förintelsemyten:
Det jag tycker är roligast med Trent Park-"inspelningarna" är att det verkligen är höjden av fullständigt oanvändbara "bevis" för förintelsemyten, som man enkelt kan hänvisa till men omöjligen försvara eller utnyttja i historiografiska syften. Till exempel så är det ingen som någonsin hört dessa "inspelningar"; vi vet att britterna anställde en veritabel armé av tjänstemän för att "i hemlighet" (i den utsträckning det överhuvudtaget var möjligt att i hemlighet spela in människor med tidens primitiva teknologi) spela in och tjuvlyssna på tyska krigsfångar. Av de tiotusentals inspelningar som gjordes så valdes en handfull ut som "komprometterande".
Det största problemet är väl egentligen att dessa påstått otvetydiga bevis av någon anledning publicerades först på 2000-talet, när alla generaler (reguljära Wehrmacht-generaler, inte SS-män) sedan länge var döda. Det andra problemet är ju att gemene tysk, och framförallt anställda inom Wehrmacht som suttit fängslade i brittiska POW-läger, fullkomligen marinerats i utländsk krigspropaganda. Men inte nog med att man kände till de hutlösa anklagelserna mot Tyskland från främmande makter, britterna hade även placerat ut bokstavliga provokatörer och låtsastyskar i lägren för att sprida lögner och propaganda bland fångarna och provocera fram debatt och diskussion. I den aktuella artikeln så framgår t.ex. att "a huge top-secret operation swung into play, involving [...] stool-pigeons and agents provocateurs whose job it was to stimulate conversations between German generals, brigadiers and colonels". När relativa icke-entiteter från Wehrmacht talar om "500 000 utrotade i Theresienstadt" och "stora gashallar i Auschwitz" behöver man knappast fråga sig själv varifrån ryktena härrörde.
Men det kanske mest problematiska är ju att ingen verkar ha hört dessa inspelningar. Allt som återstår är "transkriberingar", i textform, som påstås vara baserade på verkliga inspelningar. I andra artiklar om boken i fråga så framgår bl.a. att britterna haft tysktalande judar som lyssnat genom väggar eller tolkat brusiga inspelningar; citat som sedan tillskrivits diverse krigsfångar i rummen. I ett Channel 4-inslag i samband med publiceringen av boken så säger man t.ex. att "the programme also features the historian who uncovered the transcripts, and one of the surviving 'listeners', a hidden army, largely made up of German-speaking Jewish refugees".