• 3
  • 4
2025-05-25, 20:42
  #37
Avstängd
Flaskpostenss avatar
Citat:
Ursprungligen postat av solstrålar
Gråter ni vuxna män? Hur ofta, och av vilka anledningar?

Jag brukar gråta 1-3 gånger per vecka, mest om jag blir känslomässigt berörd av tex en reklam eller om jag förlorar ett vad med en kollega eller så. Senast jag grät var faktiskt när jag väntade i kön på Mcdonalds och jag såg min ungdomskärlek framför mig för första gången sedan högstadiet, hand i hand med en äldre man. Folk tittade ju lite men jag kunde inte hålla känslorna.

Men hur är det för er med gråten? Hur ofta, hur länge och varför gråter ni? Om inte, varför förnekar du ditt mänskliga gråtbehov? Det har ju tex gjorts studier på män som inte gråter har maskulinkomplex och oftare är smygbögar osv. Är du en av dom, eller ärndu så att sägs in sync med dina känslor och gråtstunder? Låt höra!

Absolut. Inte så ofta, men beroende på vad som hänt i livet och så såklart men max några ggr per år. Inte speciellt länge oftast utan samlar mig rätt snabbt och bearbetar eventuell sorg. När jag gråter gör jag det alltid för mig själv har hänt enstaka gånger i livet att jag gråter inför familjen. Skulle ha otroligt svårt att gråta officiellt ute bland folk eller på någon biograf eller om jag såg något ex. Oftast har jag gråtit när någon närstående har gått bort såsom mamma eller pappa eller nära vän eller pågrund av andrq tuffa saker som livet kan bjuda på.
Citera
2025-06-08, 18:11
  #38
Medlem
Hovslättsmannens avatar
Gråter bara av musik. Det finns ett tiotatal låtar som betyder något för mig som andra inte skulle förstå.
Citera
2025-06-08, 20:05
  #39
Medlem
nu på äldre dagar har man ingen macho image att vara rädd över. men när någon riktigt nära dör så känner jag så djup sorg så tårarna rinner. jag har känslor jag med liksom. sorg är absolut värst.
Citera
2025-06-22, 23:29
  #40
Medlem
Oftare nuförtiden. Tragiska filmer, böcker, spel eller känslomässiga stunder. Det är skönt att kunna gråta, släppa ut sina känslor lite. Vanligaste anledningen nu är om jag påminns min katt sedan barndomen som gick bort förra året.

Många år hade jag svårt att gråta till den graden att jag inte kunde. Det var jobbigt - nästan att jag skulle kalla det smärtsamt.

Den katten hjälpte mig att återfå kontakten med mina känslor igen, och för det är jag evigt tacksam, må hon vila i frid.
Citera
  • 3
  • 4

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in