Svårt att få vänner, lätt att få killar, varför?

Eller så klarar du inte av att tyda och se nyanser i folks inlägg, jag har gjort flera inlägg där jag varit för och emot saker, och jag upplever inte att jag är helt utan empati, tvärtom, har visat tydliga tecken på det i alltifrån aktuella brott, bilköpsråd och annat, så du har fel i din fattiga analys!

Jag blandar sött och salt i mina inlägg, allvar blandas ibland med rent trams och kommentarer där man med rätta kan ifrågasätta hur det står till hos mig, inget unikt eller skrämmande med det, du kan inte karaktärsmörda en användare för att några enstaka inlägg utav tusentals inte faller dig i smaken, det säger mer om dig än mig!

Min tes om att attraktiva människor tenderar att vara mer av arslen står jag fast vid, då dom ständigt får bekräftelse och tillåts komma undan med värre saker än mindre attraktiva människor som måste kämpa och sälja in sig på ett annat sätt, och TS beskriver detta tydligt i sin trådstart, könet som (generellt) vill ligga med henne vill ha, och söker kontakt, medans det egna könet undviker henne…..

Mitt tips om självrannsakan är i allra högsta grad relevant, hur tilltalar hon kvinnor? Hur agerar hon runt dom? Är hon omedvetet flörtig kring andras män, och således ett ”hot”?
felet, om man nu kan kalla det så, ligger i TS personlighet, då den uppenbarligen skrämmer bort kvinnor.

Och detta blir tydligare när man börjar komma upp i ålder, familj bildas och ringer sätts på fingret, då kan ”hot” mot ens liv vara skrämmande, och människor tenderar att ignorera oönskade personer istället för att ägna sig åt kamratuppfostran….

Wall of text. Pallar inte läsa och har inte tid. Du kanske lider av racing mind som tänker så mycket för en skitsak?

Hur kan det vara såhär? Vad är skillnaden? Varför vill inga tjejer ha mig som vän? Det är som att leva i två olika världar.

Hej Flashback,

Jag är en tjej på 30 som hela mitt vuxna liv haft svårt med vänskapsrelationer. Jag är alltid den som vill ses mer, hör av sig mest, anpassar sig till andra. Både vad gäller gamla och nya vänner är jag den som väntar på att den andra ska höra av sig och får hålla tillbaka för att inte ringa. Det gör i gengäld att jag inte kan slappna av när vi väl ses eftersom jag tänker att alla "fel" jag gör kan få dem att backa ännu mer. När jag går därifrån har jag ångest och undrar om jag varit för ouppmärksam, pratat för mycket eller för litet, varit för lite laidback osv, och hur det ska påverka balansen mellan oss till min nackdel de följande veckorna. Och jag fattar ärligt talat inte vad jag gör för fel.

Det är lite enklare med killkompisar, men saken är ju den att jag helst vill ha tjejkompisar. Jag är rätt "tjejig" själv, även om mina intressen är åt det intellektuella hållet.

Så, då är det naturligt att tänka sig att jag antingen har riktigt dålig andedräkt eller också är tråkig eller otrevlig, en oskön person helt enkelt. Men det konstiga är att jag alltid haft väldigt lätt för att få killar. Sedan tonåren har jag nästan alltid varit i långa, stadiga relationer med snygga, intressanta och åtråvärda killar där jag aldrig behövt oroa mig över att de inte ska ringa. De få gånger jag varit singel har mina dejter alltid velat ses minst en andra gång. Har i mina förhållanden alltid fått höra att jag är underbar, härlig, rolig, intressant etc. Jag vet knappt vad en "kanske-man" är, har knappt nån erfarenhet av Tinder.

Hur kan det vara såhär? Vad är skillnaden? Varför vill inga tjejer ha mig som vän? Det är som att leva i två olika världar.