Vi pratar om saker vi oftast inte vet och det måste vi sluta med.

Igår och idag pratade jag om två "heta frågor" med två olika personer och en sak som jag sa till båda och som jag tycke var intressant var att "jag inte är så dum för att ge (eller ens ha) en åsikt om så komplexa frågor som Putins krig mot Ukraina eller som kvinnofrågan".

Jag menar kom igen. Hur fan vågar man ge sin åsikt om saker när man kanske har tillgång till 1% av information och fakta. Om man ens har det.

Frågeställning: Hur mycket procent av det vi säger skulle vi haft kvar att säga om vi bara pratade om det vi VERKLIGEN VISSTE? Hur mycket bättre skulle vi må? Och hur högre kvalité hade våra samtal fått?

Ja, nu när vi är i filosofiforumet så får du nog ta och definiera vad du menar med ”vet” om det ska gå att resonera kring din fråga.

Jag har försökt ge ett övertygande svar på din fråga men jag hittar inget bra svar. Kanske saker som vi helt enkelt vet. Alltså vet som vet typ. Som människor jag träffar och huset jag bor i och kontoret jag sitter i osv. Typ.

Ja du. Om du liknar din kunskap vad en ballong och allt utanför ballongen är saker du ännu inte vet, du kan alltås se att du inte vet, men att det finns. Tänk dig att när du blåser in luft i ballongen så vidgas din kunskap i ballongen, men ytan på ballongen vidgas också och där ser du nu mer saker som du ännu inte begriper. Blås upp ballongen med kunskap och resultatet blir att ju mer du begriper om något, ju mer begriper du att du inte begriper.

Därav... jag vet inte allt om något, men har som regel en åsikt (som jag mer eller mindre ofta väljer att yttra) om allt.
Vissa grejer som jag verkligen vet att jag inte begriper kan jag hålla mig ifrån att yttra mig om, t.ex vilken biljävel som är bäst.
Dock är vi sociala människor som lär av och med varandra och därav (tror jag att vi) testar vi vår världsbild mot andras genom att ge luft för våran nuvarande förståelse. Ibalnd vinner vi poäng på att vi övertygar någon annan och ibland vinner vi poäng på att vi blir övertygade om något annat och därav lär oss något nytt.

Så min päng är. Om vi inte har åsikter och tror en jävla massa skit hela tiden så överlver vi inte då vi förmodligen lärt oss massa nytt på detta sätt genom människlighetens livstid.

Ryssland Ukraina teatern är ointressant och är till för att rikta allas uppmärksamhet dit, precis som med resten av större världshändelser, syftet med ”invasionen” är inte vad det verkar.

Med tanke på din fråga så är historien fabricerad till viss del och media blandar sanning med lögner och förvränger. Politiker ljuger, manipulerar och lurar massorna.

Så i stort sett är det ingen verklighet vi pratar om när vi diskuterar om diverse saker människor emellan. Det är en skapad verklighet som vi människor upprätthåller genom oss själva.


Vi människor kan skapa och forma vår egen verklighet vilket sker just nu pga att folk har fått ett högre medvetande och nu ser vad det är som påverkar oss så mycket på fel sätt. Politik, media etc är bara lögner, fasader, teater. Detta kallas för kollektivt medvetande och den har nått kritisk massa vilket är bra.


Du förstår politik, krig, media, historia etc är bara en påhittad verklighet med viss sanning som påverkar människor undermedvetet och sen blir kollektivt medvetande vidare till manifestation.

Det funkar som så att det vi gör och det vi tänker, skriver, säger har en effekt.

100 monkey effect är en liknelse.
Det fanns apor på en ö som man forskade på, en apa lärde sig att tvätta sötpotatis i vatten innan han åt den. Detta spreds sen vidare till dom andra aporna på ön. Men det stannade inte där, det spred sig även till apor på andra öar utan att dom visste hur den första apan gjort. Detta kallas kollektivt medvetande.

Så fungerar även vi människor, därför kan vi förändra våran verklighet och den håller på att förändras just nu.

Så det mesta vi diskuterar här i världen är bara strunt, vi har inte levt i någon verklighet, den är skapad. Nu är vi påväg in i en ny verklighet som vi formar själva via kollektivt medvetande och att se vad politik, media och allt annat strunt omkring oss faktiskt är. Vissa vill inte in i den nya verkligheten och stretar emot, dom lever kvar i den skapade verkligheten, den gamla, det gamla systemet. Många utan dom använder inte hela sin hjärna och är ej medvetna, ”reptiltänkande” speciellt många politiker, dom använder inte empati och förståelse.

Vi är alla sammankopplade vi är alla (en)

Människan har alltid trott att dom inte kan förändra, att alltid tro på systemet som format oss. När det hela tiden har varit vi som kan förändra vår egen verklighet till manifestation via ett högre medvetande. Detta system, den gamla världen har gått ”igenom” oss och påverkar oss, lurat oss, i vårat medvetande som sen blir manifestation.

Lyckligtvis ändras det nu tack vara att många har vaknat upp till denna fabricerade och negativa värld som påverkar och gott igenom oss som en kraft pga av några få via politik och media, historia, allt.

Antingen har man en åsikt och förmedlar den och tar konsekvenserna, eller så håller man käft och tar konsekvenserna av det. Allt vi gör har konsekvenser.

Ignoranta människor pladdrar oavbrutet i hopp om att någonting av värde möjligen skulle råka sippra ut. En för många fåfäng förhoppning. Då jag är väl möblerad säger jag inte mycket men jag svarar alltid artigt vid tilltal.

Ingenting.
Jättebra.
Perfekt.

Om man däremot kommer fram till det (bortom tvivel) så behöver man inte ändra på nåt. Ingen vet nåt. Alla beter sig lite som dom vill. En del är mer pålitliga än andra.

Skulle världen verkligen bli bättre om vi begränsade den? Det är bara titta på all censur som pågår idag. Löser det någonting? Blir något bättre av det, eller sämre?

Det är lite som godisbutikerna. Ju fler sorter dom har att välja på desto bättre. Om jag får i mig nåt jag inte gillar så är det upp till mig hur jag ska reagera på det. Det är inte butikens problem.

Folk tittar konstigt på en om man säger att man inte vet nog för att ha en åsikt. Det är som om man måste ha en åsikt om allt. Jag tror folk tvingar andra att ha åsikter ibland. Och sedan är det inte alltid man talar på djupet när man säger en ounderbyggd åsikt, ibland är det bara smalltalk, de flesta vet när man talar så och när man talar allvar.

Den konstanta följeslagaren till okunnighet bör vara ödmjukhet, utöver detta finns det i min mening inget som förhindrar dig att delta på en lämplig nivå, speciellt inte om frågan är av värde för dig eller om du sannolikt kan bli direkt påverkad av dess slutsats. Avsaknaden av kunskap behöver som du vet inte heller vara ett permanent tillstånd, trots att all kunskap slutligen mynnar ut i okunskap på andra sidan av staketet, efter att tillräckligt många frågor har ställts. Funktionell (o)kunskap är det bästa någon utav oss kan hoppas uppnå.

Den egentliga frågan, som kanske även ställdes tidigare, är vad som (enligt dig) representerar relevant eller nödvändig information för att du ska betrakta den som ditt inträdesbevis i en diskussion?

Polariseringen som vi ser exempel på idag, och vilken jag misstänker är källan till din ångest (om du ursäktar), med redan befästa ståndpunkter vilka motstår alla “externa” influenser ifrån icke “auktoriserade” källor, är exakt de förutsättningar vi inte behöver om vi önskar att navigera runt det värsta tänkbara utfallet. En kontinuerlig process med fri, lyhörd och med helst en ansats till objektiv meningsutväxling, istället för (auto)censur och orubbliga dogmer, är kuren mot intellektuell stagnation.

Vad anser du?

Håller inte med, det är utvecklande, kul och intressant att diskutera saker som jag inte är så insatt i, leder ofta till roliga, givande och intressanta dialoger med kollegor, vänner och medmänniskor.
Jag lär mig ofta nya saker på detta sätt, alltifrån små enkla saker som funktioner på telefonen eller nya recept, till hur det är att vara kvinna i en mansdominerad värld där det andra könet ständigt utgör ett hot, jag kan ha åsikter som jag ibland får bekräftat, eller ibland tvingas revidera, det är en del av att vara människa.

Krig är jättelätt att ha en åsikt om, de flesta sunda människor vill inte ha krig som medför död, lidande, förlorade generationer, man måste inte vara en rysk statsvetare för att tycka, eller att få tycka kriget i Ukraina är fel!

Måste jag vara gepolitisk militärforskare som specialiserat mig på sovjet och Ryssland för att tycka att krig, och anfallskriget startat av en diktator i Ukraina är hemskt?

Att leva i en värld där man alltid måste ha 100% på fötterna innan en åsikt får yppas känns som en jävligt fyrkantig och tråkig värld som jag inte vill ha!

Hur bedömmer du mängden information du har, du kan ju aldrig vara säker på att du har alla fakta i en given situation?

Vad är problemet med att göra en bedömning utifrån läget så som du känner det idag?

Du kan alltid ändra dig allteftersom eventuell ny information uppdagas för dig.

Dock kan jag förstå att du vill undvika att uttrycka din åsikt i dessa polariserade och känsliga frågor idag eftersom man riskerar att bli hänsynslöst brännmärkt direkt numera.