Citat:
Ursprungligen postat av
Mondher
Igår och idag pratade jag om två "heta frågor" med två olika personer och en sak som jag sa till båda och som jag tycke var intressant var att "jag inte är så dum för att ge (eller ens ha) en åsikt om så komplexa frågor som Putins krig mot Ukraina eller som kvinnofrågan".
Jag menar kom igen. Hur fan vågar man ge sin åsikt om saker när man kanske har tillgång till 1% av information och fakta. Om man ens har det.
Frågeställning: Hur mycket procent av det vi säger skulle vi haft kvar att säga om vi bara pratade om det vi VERKLIGEN VISSTE? Hur mycket bättre skulle vi må? Och hur högre kvalité hade våra samtal fått?
Håller inte med, det är utvecklande, kul och intressant att diskutera saker som jag inte är så insatt i, leder ofta till roliga, givande och intressanta dialoger med kollegor, vänner och medmänniskor.
Jag lär mig ofta nya saker på detta sätt, alltifrån små enkla saker som funktioner på telefonen eller nya recept, till hur det är att vara kvinna i en mansdominerad värld där det andra könet ständigt utgör ett hot, jag kan ha åsikter som jag ibland får bekräftat, eller ibland tvingas revidera, det är en del av att vara människa.
Krig är jättelätt att ha en åsikt om, de flesta sunda människor vill inte ha krig som medför död, lidande, förlorade generationer, man måste inte vara en rysk statsvetare för att tycka, eller att få tycka kriget i Ukraina är fel!
Måste jag vara gepolitisk militärforskare som specialiserat mig på sovjet och Ryssland för att tycka att krig, och anfallskriget startat av en diktator i Ukraina är hemskt?
Att leva i en värld där man alltid måste ha 100% på fötterna innan en åsikt får yppas känns som en jävligt fyrkantig och tråkig värld som jag inte vill ha!