Citat:
Varför citerar du då inte hela Wikipediaartikeln?
Catalinaaffären var den diplomatiska kris som utlöstes i juni 1952 sedan ett obeväpnat sjöräddningsflygplan (Tp 47 "Catalina") under uppdrag anfallits av en sovjetisk MiG-15 i internationellt luftrum, varvid det skadades så allvarligt att det tvingades nödlanda. Alla sju besättningsmedlemmarna räddades av ett västtyskt lastfartyg. Uppdraget var att finna ett svenskt militärt flygplan av typen DC-3A-360 (i svenska flygvapnet betecknad Tp 79) som försvunnit spårlöst när det genomförde signalspaning över Östersjön.Eftersom du tidigare påstod att ryska ubåtar aldrig kränkt svenskt territorialvatten så vi visste du uppenbarligen inte om U157 som bevisligen gjorde exakt det. Bra att du nu har skaffat bättre koll så slipper du göra bort dig fler gånger.
https://sv.wikipedia.org/wiki/Ub%C3%...ngar_i_Sverige
Enligt en dokumentär i Uppdrag Granskning i oktober 2007 genomfördes inte en enda av de misstänkta ubåtskränkningarna, förutom grundstötningen av U 137, av Sovjetunionen eller något annat land inom Warszawapakten, det mesta sägs tvärtom tyda på att det var Nato-ubåtar som kränkte svenskt territorium[47]. Enligt en uppföljande dokumentär i Uppdrag Granskning den 11 juni 2008 sägs det numera stå helt klart att de ubåtar som svenska försvaret jagade i Hårsfjärden i samtliga kända fall rörde sig om ubåtar från Nato, till exempel från Västtyskland, USA, och Storbritannien.[1] Programmen har kritiserats av Emil Svensson för att vara vinklade[4].
Ambassadör Mattias Mossberg, huvudsekreterare i två ubåtsutredningar, har krävt att all sekretess kring ubåtskränkningarna måste hävas. Han pekar i likhet med uppgifter i SVT Uppdrag granskning på att det finns ”rapporter med tydliga indikationer om nationalitet, som inte pekar österut”. Uppgifter tydliggörs om att det skulle ha handlat om Natoubåtar, men att dessa rapporter inte redovisades.[2] Även professor Ola Tunander anser efter en genomgång av tillgängliga fakta att de ubåtar som observerats kommer från Nato-länder och inte från Sovjetunionen, som Ubåtskommissionen påstått.[3]
En säker ubåtsobservation gjordes då den ryska ubåten U-137, gick på grund i Gåsefjärden utanför Karlskrona. Från och med den tidpunkten skulle Sovjetunionen aldrig kunna förneka att de spionerat i svenska vatten. Ubåten utpekades av media och av regeringen som en spionubåt, som dessutom bekräftade tidigare misstankar om ryska intrång. Svenska folket fick aldrig veta att nyckelpersoner ansåg att besättningens förklaring om felnavigering var rimlig. Kommendör Karl Andersson, den militär som först gick ombord på U-137 och som ägnade flera dagar åt att förhöra besättningen uppger att han tämligen omgående började tvivla på Sveriges officiella version, vilket inte var opportunt i det mediaklimat som gällde. "Jag höll en presskonferens direkt efter upptäckten av U-137 och, hör och häpna, inte en enda av det hundratal journalister som var närvarande frågade mig om det var en avsiktlig inträngning eller om det var ett navigeringsmisstag. Jag var jätteglad för det, för jag slapp vädra mitt tvivel." [48] När det senare framkom att man hört motorbuller från ubåten stärktes hans tvivel: "Om de kom indundrande i ytläge med dieselmotorer påkopplade då kan det omöjligt ha varit ett avsiktligt inträngande. Då röjer ju ljudet ubåten."
En medlem av Medborgargruppen i ubåtsfrågan, historieprofessorn Klas Åmark, tycker att ansvaret för det som hänt vilar tungt på medierna. ”Medierna har verkligen bidragit till att få folk att tro att det finns ubåtar i den svenska skärgården. Därmed ställer de inte frågor till politikerna, och inget parti har förlorat politiskt i ett val på att de har hävdat att det finns ubåtar.” Klas Åmark menar också att stor medial uppmärksamhet i sig binder händerna på beslutsfattarna. Det blir helt enkelt svårt att backa undan, eller ändra sig, när drevet är igång. Detta gäller naturligtvis politiker och militärer, men också journalisterna själva.[48] Han menar också att hemligstämplarna fyller ett helt annat syfte än militären påstår. ”Jag ser ingen riktig mening med hemligstämplingarna annat än att man vill dölja saker för svenska folket, säger han. Amerikanerna får veta allting ändå, för Sverige samarbetar när det gäller underrättelseverksamhet med Nato. Och ryssarna vet ju vad de verkligen har gjort”.