Putin beordrar styrkor att gå in i Ukraina - INVASION NU (2022-02-24)

To understand Russia’s claims of betrayal, it is necessary to review the reassurances then US secretary of state James A. Baker made to former Soviet leader Mikhail Gorbachev during a meeting on February 9, 1990. In a discussion on the status of a reunited Germany, the two men agreed that NATO would not extend past the territory of East Germany, a promise repeated by NATO’s secretary general in a speech on May 17 that same year in Brussels.

Russia and the West finally struck an agreement in September that would allow NATO to station its troops beyond the Iron Curtain. However, the deal only concerned a reunified Germany, with further eastward expansion being inconceivable at the time.

"The Soviet Union still existed and the countries of Eastern Europe were still part of the Soviet structures – like the Warsaw Pact – which was not officially dissolved until July 1991," said Amélie Zima, doctor of political science at the Thucydide Centre (Panthéon-Assas) in Paris. "We cannot speak of betrayal, because a chain of events that would rearrange the security configuration in Europe was about to take place."
/---/
"In addition, these promises were made orally and were never recorded in a treaty,” recalled Olivier Kempf, associate researcher at the Foundation for Strategic Research. "The turning point of NATO enlargement came much later, in 1995, at the request of the Eastern European countries."
/---/
"The Russians find it difficult to accept NATO enlargement, but they forget that they signed a document called the NATO-Russia Founding Act in 1997, through which they become partners and committed to guaranteeing peace and security in the Euro-Atlantic area as well as the territorial integrity of all member states," Zima noted.

Vad som är belagt är att USA:s utrikesminister James Baker besökte Moskva i februari 1990, tre månader efter Berlinmurens fall, för att överlägga med Gorbatjov, främst om det delade Tysklands återförening. Moskva befarade att icke-tysk Nato-militär skulle stationeras i Östtyskland (DDR). Så blev det inte, och det var bara den ”utvidgningen” inom Tyskland som diskuterades. Av de frisläppta utskrifterna av samtalen mellan Baker och Gorbatjov framgår att ingen av dem tog upp frågan om eventuellt Natomedlemskap för länder i Warszawapakten.

De sovjetiska och ryska ledarna var aldrig bekväma med att en rad länder Moskva tidigare haft kontroll över blev delar av den USA-ledda försvarsalliansen. Men som Wolfgang Ischinger, en tidigare tysk vice utrikesminister, har noterat i en artikel, är det poänglöst att debattera eventuella löften från 1990 om icke-utvidgning. I grundfördraget Nato–Ryssland 1997 sade nämligen Moskva ja till att Nato kunde ta in nya medlemmar. Ischinger skriver att Ryssland genom att underteckna Nato–Ryssland-fördraget ”officiellt och skriftligen” accepterade principen om en utvidgning av den nordatlantiska alliansen.

Två år senare blev de första tidigare östblocksländerna Polen, Ungern och Tjeckien medlemmar i Nato, och i dag består alliansen av 30 länder, däribland de tre tidigare sovjetrepublikerna Estland, Lettland och Litauen.
/---/
När jag träffade historikern och dåvarande polske utrikesministern Bronislaw Geremek inför den polska anslutningen till Nato 1999 sade han:

– Nu slipper vi i varje fall oron för vad Ryssland kan vara ute efter. I Ryssland finns en stark neoimperialistisk tendens. Ett Natomedlemskap betyder att de inte längre kan räkna in Polen i sin intressesfär.

Det var skälet till det ryska motståndet mot en utvidgning av Nato, noterade Geremek. På kort sikt var han optimist. Men sex år tidigare, i början av 1993 – då de sista ryska trupperna lämnade Polen – hade han kommit med en framsynt varning:

– För ögonblicket är Ryssland svagt. Men vi vet att detta är en övergångsperiod. Det sovjetiska imperiet kan efterträdas av ett ryskt imperium.