Fungerar psykiatrin verkligen emot att stoppa självmord?

Psykiatrin dödar fler människor än vad de hjälper, något som mörkas och inte talas om.
Det räcker med ett enda piller och enstaka doser för att permanent förstöra hjärnan såpass mycket att du är körd.

SSRI, psykolog och terapi. Grunden till depression är ju oftast att man lever ett liv man inte vill leva/trivs med. Det är livsförändringar som gör att människan kan återfinna livsglädjen. Man måste finna roten till dom riktiga problemen, och det gör man antingen på egen hand eller tillsammans med en psykolog. Viktigt att pröva sig fram, finns psykologer som är bra och psykologer som inte bryr sig. Men det viktigaste är att man själv bryr sig och inte väntar på att en hjälte ska dyka upp och rädda en, för en sådan finns inte. Hjälten är du själv. Jag talar av erfarenhet!
Vem ska betala det?

Är det inte enklare att samla ihop lite pengar och åka på en egen semester istället?

Förstår vad du menar men det hade aldrig fungerat för då hade vem som helst velat ligga inlagd för att få åka på gratis semester.
Det är ditt egna val att gå hem till din egna bubbla istället för att lösa det som skaver. Trivs du inte där du bor? Flytta. Har du inget jobb? Skaffa ett, lösningar finns men det är få gånger folk faktiskt vill se dom. Vissa har det svårare än andra, speciellt om det ligger någon diagnos som asperger bakom, då finns det stöd och hjälp att få.
Det finns tyvärr många människor som arbetar inom psykiatrin som inte borde vara där.

Jag vill bara påpeka att dom vanligaste anledningarna till att människor blir deprimerade är arbetslöshet, vantrivs på sitt jobb, dåliga relationer, diagnoser, dödsfall, inga vänner, isolering, missbruk, trauman i barndom osv. Det mesta går att lösa (så att alla ni som läser och inte känner att det inte finns något hopp får ett nytt hopp). Man ska ta ett steg i taget i rätt riktning istället för att tänka på hur långt bort målet är.


Vill även påpeka att SSRI enbart är ett hjälpmedel på vägen, till att ge ork för att fixa sitt liv. Gör man ingenting och fortsätter sin vanliga livsstil och bara tar antidepressiva så är det som att springa i ett ekorrhjul. Inget händer, man kommer stå kvar på ruta 1. Det är ett hjälpmedel för att få ork, känna lite mer glädje och kunna ha kraften att fixa det som kraschat. Tycker att detta är en viktig detalj, då många tror att depressionen ska försvinna av sig själv med piller, det fungerar inte så. Depressionen kommer för att varna dig att du är på fel väg i livet, gör en förändring!

Du var väldigt självsäker i din text må jag säga. Nästan lite kall också i vissa delar.

Vill typ såga det du skriver lite vid fotknölarna, men tråden handlar inte om mig specifikt och då blir det svårare.

Men säg som ex att man utsatts för flertalet trauman som barn. Man vet mycket väl vad som föranlett sitt dåliga mående men ingen laglig medicin hjälper överhuvudtaget.. vad exakt finns det då som går att lösa?

Finns dom som reser sig upp om o om igen men blir alltid "nerslagna" igen.

Du tror alltså att det skulle vara dyrare för samhället att ha 2 retreat center i Sverige där psykologer avgör vilka som får skickas dit än att ha ofungerande människor som enbart kostar samhället antingen helt eller delvis eller i omgångar?

O det du skriver, att man ska försöka finna sig "en bra psykolog"... Det kan ju inte tolkas på annat sätt än att det inte handlar om utbildningen i sig som är det största posetiva, utan att man finner ett "band" till personen man talar med. För hade utbildningen i sig varit tillräcklig så hade det ju inte spelat någon roll vilken psykolog man än kommer till?

Känns som man har hakat upp sig på titel snarare än hjärta, utan det får man eftersöka / kämpa för att finna någon som har själv samtidigt som man inte ska hinna ge upp på vägen.

Jag förstår vart du vill komma och det du skriver är ändå viktigt då du lyckas ringa in de så kallade vanliga orsakerna. Men nej, jag tror inte det är lättare att samla ihop lite egna pengar själv för varje fattig individ som når dåligt. Utan det är ju här samhället bör hjälpa till då och inte bara låsa fast sig i ett heriakiskt system baserat utifrån titel vs patient samt vad som ska anses som lagligt medicin oavsett om det fungerar eller inte.

Jag delar inte din iskalla syn på saken, den är för kall, för enkel och för krävande mot den som redan mår så dåligt att den är villig att skada sig själv.

Men vi kan gå ett litet steg extra här nu då, låt oss säga barn som varit med om traumatiska händelser och därefter blivit omplacerade och även där behandlats dåligt.. vad är din enkla lösning på det? Är det som med flickan man låst in innanför en genomskinlig vägg som man har gjort med en i GBG tror jag det var. Är då alltså den bästa lösningen att låsa in personen tror du också eller ?

Det tror nämligen inte jag. Jag tror mer på att få bli inkluderat i en grupp alt klass som gör mer praktiska saker än teoretiska. Vad exakt finns det att "fixa" med barnet när det varken går att förstå för en utomstående eller ens greppbart i en närtid?

Det hela är inte så lätt som du verkar tro och får det att låta anser jag iallafall.

Du får gärna svara utifrån inkluderat med min andra tråd jag skrev
(FB) Finns det statestik över självmord hos fångar / fd fångar?

Tillägg; man skulle kunna låta dom får göra något mindre slags arbete som ändå kan hjälpa till att bidra för samhället.

Ex, städning utav miljö ( vandringsleder och liknande) Man kanske kan erbjuda staket reperation hos äldre rika som är villiga att betala en summa för det, eller få komma till ett soppkök och dela ut mat till andra behövande. Eller starta upp där man tar hand om djur.
Eller gå till äldreboenden och samtala med äldre.

Aa du fattar vad jag menar, lite HJÄRTA helt enkelt samt att faktiskt lyckas komma ifrån sin bubbla genom att få bli inkluderad i en grupp som utför praktiska saker tillsammans med andra som också mår liknande än hellre än att komma ut på en arbetsplats och bli mobbad för man inte är som dom andra där som mår bra.
Samtidigt som man kanske får lite extra hjälp med mer samlad information och tillgång till flera olika instanser, som ex studievägledning, samt lite andra förutsättningar för att komma loss om man har fastnat i ett låst läge.

En sak till; Det är jävligt fult att försöka skylla på missbruket eller bruket som man allt för ofta gör, både ute i samhället men framför allt inom vården.

Skulle vilja påstå att man då inte ser till HELA personen utan låter sitt hat samt rädsla lysa igenom.

Som jag redan erkänt så hade jag inte levt idag om det inte hade varit för Cannabisen. Och har blivit anklagad av en läkare att det berodde på mitt CB bruk. Fast det började jag med när jag var 22. Och det fans registrerat sen jag var 16 att jag mådde dåligt av andra orsaker, vilket hon såg också och erkände att hon såg när hon kollade extra i journalen. Men vidhöll ändå att allt berodde på mitt bruk. Det för mig var helt sinnesjukt ärligt talat!

Sen finns det kanske dom som har byggt upp ett beroende och fastnar och inte kommer loss med framför allt alkohol eller andra substanser. Det förnekar jag självklart inte. Men att man ända in i det sista ska lägga skulden på det ÄNDA som räddat livet på en gör ju att de är blir personligt som att den önskade en död.

Jag t ex har varit med om 5 trauman i mitt liv och då har jag inte räknat med alla åren utav mordförsök och misshandel ens.

Man blir faktiskt inte så glad över bemötandet och icke förståelsen utan hatet som lyser i ögonen på personen som man lyft sig i kragen och gått till för att få hjälp utav!

Vad tänker du på för piller som förstör hjärnan vid några enstaka doser?

Tja, nu kan jag inte detta så jättebra, men kan tänka mig att personen menar att SSRI faktiskt ÖKAR självmordsrisken till en början.

Ah, ja kanske. Dock, bara för att ångesten ökar under en kort period så betyder inte det att hjärnan blir förstörd.

Dock så är jag helt med på att det är extremt farligt att ge ut mediciner som har en ångestökande effekt till en början, speciellt farligt för folk som redan känner sig på gränsen.

Tycker även att psykiatrin endast riktar sig åt vissa personer, vården borde vara mycket mer individanpassad. Det är patetiskt att behandla olika människor/människotyper likadant, det är knappt ett försök…. Men men, det är ett problem som grundar sig i politik, man har ju hemskt dåliga resurser att röra sig med. Att sjuka tvingas köa i ett halvår och genomgå en flerårig process innan man hamnar hos en psykolog, det är tragiskt i ett land där man har brutalt hög skatt.

Psykiatrin kan dra åt helvette. När jag mått som sämst och när samtal eller SSRI inte varit ett alternativ så har jag inte fått den medicinska hjälpen jag verkligen behövde.

Jag söker jävligt sällan hjälp av psykiatrin även fast jag har behövt det, men när jag väl tagit mig ork att söka hjälp efter åratal av dåligt mående och kommer dit och de skickar med nån jävla hokuspokus medicin som inte fungerar mot ångest... det glömmer jag inte. De kan dra åt helvette helt enkelt.

Det är inte vanligt att det går så snabbt men det finns många exempel på toxiska reaktioner av bensodiazepiner och diverse antidepressiva, särskilt ssri där det sker skador omedelbart. Vad det beror på vet man inte, antagligen genetiskt betingat. Många som aldrig blir sig lika igen efter en enda dos och det finns ingen kunskap inom vården.

Man har även sett i studior att endast en dos ssri förändrar hjärnans kemi permanent .

https://www.sciencedaily.com/release...0918121436.htm

^Detta.

Psykiatrin idag är ett stort skämt. Håll dig långt därifrån.
Kommer sluta med att du får utskrivet 5 olika preparat varav 4 av dom är nåt du säkerligen inte ens behöver. Psykiatrin är roten till mycket utav missbruksproblematiken i dagens Sverige.

Så de kan inte ens ta hand om en under en kritisk tid? Förr byggde psykiatrin på att man skulle vara motiverad, annars blev man utkastad, men hur motiverad kan man vara som svårt sjuk? Som tur är kan folk faktiskt få hjälp i form av förvaring, trots att de inte är motiverade. Att kräva motivation av en väldigt sjuk människa är som att säga att någon ska motionera under pågående hjärtinfarkt.

Håller med. Vi behöver verkligen olika saker. Olika mentalsjukdomar beror dessutom på helt olika saker. Flashbackaren tror att allt handlar om livsval men så är det inte. Vissa har trauma sedan barndomen och andra har gener för mentalsjukdomar.

En sak de verkligen inte fattar är hur farligt det är att avvisa självmordsnära patienter. De har använt sitt sista hopp och sökt hjälp. För att folk säger att det finns hjälp. Så sitter det någon surkärring som undrar om man har prövat att motionera. Som säger att man har inte rätt att må dåligt. Och att såklart finns det inga tider åt dig. Eller ännu värre, de lovar att hjälpa en, men ingen hör av sig mer fast de sagt.