Skvallertråden om professor Leif GW Persson

..Leif GW må vara bättre på rättstavning än jag. Jag å andra sidan är nog bättre på rättstavning än Moa Martinsson var. ..Han skriver fortfarande dåligt och jag tvivlar på att han skulle blivit publicerad, vore det inte för hans kontakter, sedan må han vara en hur duktig kriminolog som helst och hur stencool som helst i tv.
Dessutom tycker jag att han på allvar bör se över sin diet. Det borde vara kriminellt att behandla sin kropp på det där viset!

Struntprat! Blev du medlem enbart för att göra dig till ett dumhuvud så byt till en annan tråd tack.

GW skriver på ett roligt, intressant och lättläst sätt som fler borde ta efter

Du ska ha MYCKET tack! Ja, jag påminner mig också nu att inbyggt i situationen var någon sorts allmänbildningstest för unga, som han också gjorde påståenden om.

Det här är väl Luffar-Leffes och KGB-Jannes normalbeteenden när det gäller deras sätt att beskriva sig själva - de fabulerar i regel inte helt ur tomma luften, men de lägger till och förbättrar så att skillnaden blir utan betydelse.

Är ni avundsjuka på Leffe eller vad är problemet?

Kolla in länken, den som inte blir tårögd har ett hjärta av sten: http://www.expressen.se/kronikorer/gw/1.1199374/min-pappa-byggde-sverige

Typiskt nätforum enkelt att snacka skit och sprida dynga. Troligt att ni offentligt skulle våga kritisera Professor Persson...

Evert Bäckström år dessutom AIKare och medverkar regelbundet i Tattersall, ett AIK-Fanzine. I DN skrev man att Bäckström här lyckas vara till och med mer politiskt inkorrekt än i böckerna.

http://www.tattersall.nu

Hmm inte mycket för AIK så tänker inte köpa. men artik/eln/larna skulle vara kul att läsa.

EB for president!

Missnöjets estetik - säsongen 2008.

Vad fan är det som händer tänkte Bäckström? Vad fan gör de med mitt AIK? Han hade inte tagit sig ut till Råsunda för att se matchen mot Elfsborg. På så vis kunde han också undvika att bli tvungen att hälsa på alla halvapor i hjälmar som kommenderats ut för att hålla ordning på huliganjävlarna.

I stället hade han stannat hemma i den egna trevna lyan. Löjrom på rostat bröd, gräddfil, finhackad lök, några tjeckiska öl och så lite starkt på toppen hade slunkit ner där han satt framför storbildsskärmen. Som vanligt gick det illa för AIK. Trots sportchefens ivriga värvande gick det illa. Den fan. tänkte Bäckström, han måste vara ovanligt dum i huvudet till och med för att komma från Uppsala. Tur att man inte gick dit, tänkte Bäckström mulet och öppnade ännu en öl.

Visserligen hade kollegan Stenlund ringt en timme före match och frågat Bäckström om han skulle följa med ut till Råsunda. Stenlund var en riktig gammal konstapel, en vit man och en riktig polis som alltid varit fanatisk AIK:are. Bäckström anade att Stenlund bara varit riktigt lycklig tre gånger i sin levnad. Då AIK vunnit SM-guld 1992 samt 1998 och så 2002 då han som kommenderingschef personligen fick låta ett antal bortasupportrar smaka fjäderbatong i samband med ett derby mot AIK som bortalaget vunnit.

- Vilka är det som skall gå? frågade Bäckström.
- Dahlin, jag och två av de yngre grabbarna på ordningen, svarade Stenlund.
- Tyvärr, hade Bäckström svarat, jag kan inte. Tjänsten, du vet. Sug på den du din lille medgångssupporter, tänkte han.

Det faktum att Dahlin skulle med hade avgjort saken för Bäckström. Dahlin var sinnessvag. Den lille fikusen påstod sig uppskatta fin fotboll och kunde tala med uppskattning om Malmö FF, Kalmar och andra lag som kom till Råsunda. Han menade att de frökenaktiga typer som utgjorde det allt annat än starka och trygga bålverk mot bönder, tjackpundare och lysmaskar från Kaknäs som AIKs försvar borde varit, var ”duktiga fotbollsspelare”.
Duktiga fotbollsspelare? De ser ut som korvryttare under en dansuppvisning på Pridefestivalen tänkte Bäckström dystert.

Dessutom längtade han efter Tommy Söderberg. Det var en riktig fotbollstränare med riktig skuta som kunde tala så att folk förstod. Ingen liten fjolla med six-pack, bögiga glasögon och trench-coat. Tommy Söderberg hade blivit en bra konstapel, ställde alltid upp, inget tjafs, tänkte han.

Den ende i dagens AIK som Bäckström ansåg vara värdig hans kärlek var Ivan Obolo, Argentinaren. Folk från Argentina har fått lära sig att veta hut, tjafsades det emot på 80-talet kunde det mycket väl hända att man bara försvann spårlöst, ljuva tanke, tänkte Bäckström. Obolo jobbade alltid, slet och kämpade. Det var annat än bondgrabbarna som kom till Stockholm från Gävle, Växjö och andra hålor och mest verkade intresserade av att dricka fjolligt kaffe och kamma sig. Mitt uppe dessa tankar gjorde Elfsborg sitt andra mål.

- Vad fan är det som händer? tänkte Bäckström.

Do you want to bet? Problemet med Etanol-jesus är ju att han skyddas av såssarna då han verkar veta väldigt mycket om deras perfersa sexlekar.
Han är en pajas som blivit rik på att med turens hjälp sitta på rätt plats när en av Sveriges största skandaler inträffade, geijer-affären.

Pajas som Professor, skriver böcker som om 50 år endast duger till att tända brasan med och ingen jägare heller och pga av sin alkoholkonsumption borde blivit av med sina licenser för länge sedan.

Leffes litterära utmärkelser:

"Samhällsbärarna" vann Svenska Deckarakademins stora pris 1982, källa: http://sv.wikipedia.org/wiki/Samh%C3%A4llsb%C3%A4rarna

"Mellan sommarens längtan och vinterns köld" Svenska Deckarakademins utmärkelse "Bästa svenska kriminalroman 2002" källa: http://sv.wikipedia.org/wiki/Mellan_sommarens_l%C3%A4ngtan_och_vinterns_k%C3%B6 ld

"En annan tid, ett annat liv" tilldelades Svenska Deckarakademins pris för bästa svenska kriminalroman, källa: http://sv.wikipedia.org/wiki/En_annan_tid,_ett_annat_liv

Roligt liv du måste ha som kastar skit anonymt på nätet

Det jag inte förstår är hur en så underhållande, påläst och på alla sätt fenomenal person som Leif GW (ja, jag tycker verkligen det) skriver så innehållsmässigt undermåliga böcker. Språket är det inget fel på, men substansen är ju fan inte spännande fast man anstränger sig. Och han skriver väl i alla fall enligt egen utsago deckare? Om så är fallet, då borde väl målet vara att leverera en spännande story. Men det gör han icke. Någon som delar min uppfattning?

Nej, Leffe skriver verklighetstroget, kanske lite svårt för dig som vill ha en actionfylld historia

Men han säger väl själv uttryckligen att han skriver deckare eller kriminalromaner? Eller har jag sovit sen 70-talet?