Citat:
Ursprungligen postat av
JohnBlund
Nu bor jag på ett perfekt ställe, precis bredvid havet, diskmaskin, tvättmaskin och torktumlare finns i lägenheten. Tryggt och fint område utan bråk och stök osv. Knappt några ungdomar bor här eftersom det är för dyrt för dom så det är inte massa hög musik på fredag och lördag natt heller.
Jag är OK med låg standard. Jag har bott i ett hus i skogen så för mig är värme och dusch lyx.

Dock har jag diskmaskin. Mitt område är väldigt tyst kvällstid. På dagtid hörs skolan skråla trots att den är en bra bit bort. Det är väldigt fint, det finns små gräsplättar överallt och flera småparker. Tre stycken inom hundpromenadavstånd. Haha. Sedan skogen lite längre bort. Husen är fina att se på, de är från 50-talet. Gillar det, eftersom jag växte upp i det mer fyrkantiga miljonprogrammet.
Men sedan ska vi ta klientelet. De allra flesta skötsamma med små familjer. Men i nästa området är somalitown eller vad det kallades. Stökigt som fan. Och man undrar ju om de sprider sig hit. Vi har mycket invandring här med, men de flesta är lugna. Enda jag saknar är känslan att vara i Sverige, förutom hur det ser ut..
Något som blivit dyrare... kattmaten. Ena katten får kissa på tidningar, den andra på brännpellets. Den äldre katten som har problem med ämnesomsättningen sätter lätt i sig mat för fyra katter på en dag, och han tål få sorter. Veterinärfoder har alltid varit dyrt. Men willysmaten som han tål kostar 400 kr för ett jumbopack, lite drygt 200 innan. Han är den som kostar mest av oss alla.
Jag tänker mycket på hur man ska minska matkostnaderna. Jag får lätt appetite fatigue, dvs får ett starkt fysiskt äckel om jag äter samma mat för ofta. Inte för att jag är kräsen, för annars äter jag vad som helst. Idag känner jag att jag faktiskt hellre är hungrig än äter makaroner. Jag undrar om det bara är jag som är konstig eller om folk kommer utveckla ätstörningar av att måsta äta samma hela tiden.