Jag har alltid sen jag var barn varit helt säker på att ingen någonsin skulle kunna älska mig och att jag är dömd att leva och dö ensam. När jag är ensam längtar jag konstant efter att få hålla någon, men tanken att träffa någon ger mig mest panik. Mest för att det hela tiden känns som att jag måste försöka lura henne att jag är värd att älska och att något jag gör, eller inte gör, bara från en sekund till en annan ska få henne att inse det och överge mig. Jag är inte helt fruktansvärd att se på och har många andra positiva egenskaper så det är inte enbart mitt utseendes fel att jag är ensam utan jag har alltid undvikit att ens försöka och är nog ganska blind inför inviter.
Nu till mitt problem. Ibland när jag längtar efter en kram så swajpar jag runt lite på Tinder för att drömma mig bort lite. Jag matchar enbart med folk som vill ha uppehållstillstånd. Antagligen mycket på grund av mitt utseende antar jag, men också att jag har ganska dålig presentation eftersom jag skäms över att ens visa att jag vill bli älskad och rörd av någon. För 3 veckor sen såg jag en ganska söt tjej som var riktigt snygg på en av bilderna där hon hade lite piffigare hår och hon är 10 år yngre än mig. Hon skulle bo 4km bort enliglt Tinder och hon såg uppnåelig ut så jag gav henne en superlike.
Inom någon minut visar det sig att vi har matchat och det framkommer snabbt att hon bor i Ryssland. Jag blir lite skeptisk då jag vill ha någon som pratar samma språk och bor så att man kan träffas etc. Hon föreslår att vi ska höras på mejl istället för i appen så vi börjar skriva till varandra där. Jag är ganska upptagen med annat och tycker lite att det känns meningslöst och tidskrävande men kör på. Jag var trots allt lättad över att hon inte ville/kan ses direkt typ vilket var min första panik när vi matchade. Större delen av tiden känner jag mest press av att svara på mejlen osv, men med tiden uppskattar jag det ändå mer och mer.
Efter 2 veckor skickar hon en video till mig där hon säger att hon älskar mig. Det känns minst sagt tidigt då vi inte ens träffats, men rart och jag vill verkligen inte såra den här tjejen så jag skrev att jag tror jag älskar henne också. För ett par dagar sedan pratade hon om att kolla med sin chef angående semester. Nu har hon tydligen fått 30 dagars semester om 2 veckor och vill spendera dem hos mig! Det kan ju bli fantastiskt, men det är ju också en 30 dagar lång första dejt och jag har aldrig blivit älskad av någon eller haft någon flickvän och jag har bott ensam sen jag flyttade hemifrån för 20 år sen. Jag vet helt ärligt inte om jag ens är kapabel att stå ut med att bo med någon och man har ju blivit duktigt invand på att vara ensam. Dessutom har en i min familj blivit dödligt sjuk nyligen.
Självklart har jag hela tiden haft i åtanke att det antagligen rör sig om någon som vill att jag ska skicka över pengar för flygbiljetter som sedan aldrig kommer köpas och att allt bara var en scam. Det kan ju fortfarande vara så, men i och med att hon skickat videos där hon säger mitt namn etc så vet jag ju vem hon är så det är ju ingen simpel catfishning i så fall. Men allt detta åt sidan nu.
Jag vet helt ärligt inte vad jag vill eller ska göra. Jag har möjlighet att kanske träffa någon som är ganska söt (på alla bilder ser hon ut att inte ha smink så finns dessutom ytterligare potential om hon skulle vilja, men hon ser ändå bra ut utan). Hon är 10 år yngre och vill bilda familj. Jag har alltid drömt om att skaffa familj och ingenting annat än att träffa en tjej att älska livet ut och bilda familj med har känts viktigt, men nu är jag antagligen i den sämsta skicket jag någonsin varit och har de senaste åren nästan enbart drömt om att ta livet av mig. Sen är det såklart skamligt att jag inför alla vi någonsin skulle möta tillsammans bara framstår som en loser som fick lov att "köpa rysk postorderfru" som inte heller älskar mig, för att ingen annan ville ha mig. Jag har ju alltid vetat att nödlösningen desperata kvinnor i U-länder finns, men det har aldrig lockat mig, mycket på grund av stigmat också.
Om jag ska va snäll mot mig själv och situationen så tror jag att väldigt många tjejer tycker det låter romantiskt att träffa någon utomlands och bo i ett annat land än där man är född etc och att hon gillar mig och att få bo i Sverige bara är en bonus. Såklart så kan jag enbart vara ett potentiellt svenskt medborgarskap för henne. Hon vet om att jag är arbetslös och jag har varit ärlig med henne och inte förskönat något så hon förväntar sig inte ett liv som troféfru i alla fall.
Men vad ska jag göra? Jag vill träffa henne (och får panik av blotta tanken), men en 30 dagars första dejt där hon ska bo hos mig oavsett hur det blir och känns när vi möts skrämmer mig. Och dessutom om bara 2 veckor! Såklart vore det trist om vi ses över en helg och allt är perfekt och sen måste hon dra och så ses vi inte på månader kanske och då ångrar man såklart att det inte blev 30 dagar. För övrigt sa jag till henne innan att hon fick bo hos mig hur länge hon ville om hon reste hit, men tänkte ju typ weekend eller en vecka kanske. Dessutom lär 30 dagar innebära att jag måste ta med henne att träffa släkten när min släkting dör om ca 1 månad.
Det är kaos i mig just nu. Helt ärligt är nog detta enda chansen jag någonsin kommer få att eventuellt kunna få fru och barn. Jag både vill och vill inte att det ska bli av och jag känner mest panik. Vad gör man i såna här lägen?
Nu till mitt problem. Ibland när jag längtar efter en kram så swajpar jag runt lite på Tinder för att drömma mig bort lite. Jag matchar enbart med folk som vill ha uppehållstillstånd. Antagligen mycket på grund av mitt utseende antar jag, men också att jag har ganska dålig presentation eftersom jag skäms över att ens visa att jag vill bli älskad och rörd av någon. För 3 veckor sen såg jag en ganska söt tjej som var riktigt snygg på en av bilderna där hon hade lite piffigare hår och hon är 10 år yngre än mig. Hon skulle bo 4km bort enliglt Tinder och hon såg uppnåelig ut så jag gav henne en superlike.
Inom någon minut visar det sig att vi har matchat och det framkommer snabbt att hon bor i Ryssland. Jag blir lite skeptisk då jag vill ha någon som pratar samma språk och bor så att man kan träffas etc. Hon föreslår att vi ska höras på mejl istället för i appen så vi börjar skriva till varandra där. Jag är ganska upptagen med annat och tycker lite att det känns meningslöst och tidskrävande men kör på. Jag var trots allt lättad över att hon inte ville/kan ses direkt typ vilket var min första panik när vi matchade. Större delen av tiden känner jag mest press av att svara på mejlen osv, men med tiden uppskattar jag det ändå mer och mer.
Efter 2 veckor skickar hon en video till mig där hon säger att hon älskar mig. Det känns minst sagt tidigt då vi inte ens träffats, men rart och jag vill verkligen inte såra den här tjejen så jag skrev att jag tror jag älskar henne också. För ett par dagar sedan pratade hon om att kolla med sin chef angående semester. Nu har hon tydligen fått 30 dagars semester om 2 veckor och vill spendera dem hos mig! Det kan ju bli fantastiskt, men det är ju också en 30 dagar lång första dejt och jag har aldrig blivit älskad av någon eller haft någon flickvän och jag har bott ensam sen jag flyttade hemifrån för 20 år sen. Jag vet helt ärligt inte om jag ens är kapabel att stå ut med att bo med någon och man har ju blivit duktigt invand på att vara ensam. Dessutom har en i min familj blivit dödligt sjuk nyligen.
Självklart har jag hela tiden haft i åtanke att det antagligen rör sig om någon som vill att jag ska skicka över pengar för flygbiljetter som sedan aldrig kommer köpas och att allt bara var en scam. Det kan ju fortfarande vara så, men i och med att hon skickat videos där hon säger mitt namn etc så vet jag ju vem hon är så det är ju ingen simpel catfishning i så fall. Men allt detta åt sidan nu.
Jag vet helt ärligt inte vad jag vill eller ska göra. Jag har möjlighet att kanske träffa någon som är ganska söt (på alla bilder ser hon ut att inte ha smink så finns dessutom ytterligare potential om hon skulle vilja, men hon ser ändå bra ut utan). Hon är 10 år yngre och vill bilda familj. Jag har alltid drömt om att skaffa familj och ingenting annat än att träffa en tjej att älska livet ut och bilda familj med har känts viktigt, men nu är jag antagligen i den sämsta skicket jag någonsin varit och har de senaste åren nästan enbart drömt om att ta livet av mig. Sen är det såklart skamligt att jag inför alla vi någonsin skulle möta tillsammans bara framstår som en loser som fick lov att "köpa rysk postorderfru" som inte heller älskar mig, för att ingen annan ville ha mig. Jag har ju alltid vetat att nödlösningen desperata kvinnor i U-länder finns, men det har aldrig lockat mig, mycket på grund av stigmat också.
Om jag ska va snäll mot mig själv och situationen så tror jag att väldigt många tjejer tycker det låter romantiskt att träffa någon utomlands och bo i ett annat land än där man är född etc och att hon gillar mig och att få bo i Sverige bara är en bonus. Såklart så kan jag enbart vara ett potentiellt svenskt medborgarskap för henne. Hon vet om att jag är arbetslös och jag har varit ärlig med henne och inte förskönat något så hon förväntar sig inte ett liv som troféfru i alla fall.
Men vad ska jag göra? Jag vill träffa henne (och får panik av blotta tanken), men en 30 dagars första dejt där hon ska bo hos mig oavsett hur det blir och känns när vi möts skrämmer mig. Och dessutom om bara 2 veckor! Såklart vore det trist om vi ses över en helg och allt är perfekt och sen måste hon dra och så ses vi inte på månader kanske och då ångrar man såklart att det inte blev 30 dagar. För övrigt sa jag till henne innan att hon fick bo hos mig hur länge hon ville om hon reste hit, men tänkte ju typ weekend eller en vecka kanske. Dessutom lär 30 dagar innebära att jag måste ta med henne att träffa släkten när min släkting dör om ca 1 månad.
Det är kaos i mig just nu. Helt ärligt är nog detta enda chansen jag någonsin kommer få att eventuellt kunna få fru och barn. Jag både vill och vill inte att det ska bli av och jag känner mest panik. Vad gör man i såna här lägen?
__________________
Senast redigerad av UtMedFacket 2022-02-04 kl. 00:11.
Senast redigerad av UtMedFacket 2022-02-04 kl. 00:11.
