Amanda Romares ”Halva Malmö består av killar som dumpat mig”

Boken har ju mer ångest och kval. Det har de inte lyckats översätta till TV-serien. TV-serien är mer konventionell romantisk komedi.

Varning! Utanför trådens egentliga ämne.

Pratade om detta norrköpingska smeknamnsskick med en ungdomsvän apropå mitt tidigare inlägg. I vår högstadieklass gick Henka (Henrik), Karla (Karl), Larsa (Lars) och Roffa (Rolf). I de flesta andra städer skulle deras namnar sannolikt ha kallats Henke, Kalle, Lasse och Roffe.

Huruvida detta smeknamnsbruk lever kvar vet vi inte, då ingen av oss har bott i Norrköping på flera decennier. När Carla Jonsson växte upp i 50- och 60-talens Peking torde det ha varit en levande tradition.

(Om någon läsare har någon vettig hypotes om hur denna smeknamnstradition har uppstått eller vet om den fortfarande är i bruk får ni gärna berätta det. Gör det i så fall helst i någon Norrköpings- eller smeknamnstråd. Denna ska handla om en Malmöbaserad bok och tv-serie. Carla halkade in på ett bananskal.)

Det måste finnas en del Malmökillar här på Flashback som råkat på henne när hon raggade som mest desperat.

Hur var hon i sängen? Finns du med i boken?

Halva detta tråd består av jävla incels, som läser inte längre än titeln och inte forstår den heller.

Jag tycker boken är skitkass och huvudpersonen är osympatisk och svår att tycka om. Hon är tydligen 30+ men verkar ligga på en tonårstjejs känslomässiga nivå och framstår som väldigt egocentrisk.

Hon har en massa one night stands och skriver sen att hon blivit "dumpad" vilket är rätt märkligt då de aldrig ens varit ett par till att börja med. Om hennes syfte är att kamma hem en långvarig relation varför presenterar hon sig som ett lättraggat ligg?
Och när hennes strategi inte funkar varför fortsätter hon bara i samma dåliga hjulspår?

Hennes ingående beskrivningar av orakad fitta, svampsalva på blygdläpparna och herpesbesvär gör inte det hela bättre.

Hela boken känns som att läsa en navelskådande tonårstjejs dagbok. Min vän som tipsade mig om denna bok har uppenbarligen dålig smak och jag förstår inte riktigt varför jag plågat mig igenom 103 sidor hittills.

Men va fan!

Nu inser jag att jag är förebilden för en av killarna i boken. Jag jobbade i Malmö då. Och gick hem med en skum tjej. Det måste ha varit hon!

Kan jag stämma henne? Hon har utnyttjat mig!!

Nej, glöm det! Det ligger i autofiktionens villkor att folk känner sig ibland utpekade, förtala, etc.
Amandas faktiska liv behandlas lämpligen avd Kändisskvaller

Det finns ju berömda fall där det har gått till rätten, Bernhard och Celine t. ex.