Citat:
Ursprungligen postat av
Psilosopher
Jordens axel wobblar ju
https://en.wikipedia.org/wiki/Axial_precession
Lite yrvaken så vet inte om detta bragts till tråden.
Men det jag syftade till var ju en extralutning, som hade med istidens isperioder att göra.
De inträffade så - till synes - oregelbundet att det verkar vara dåligt relaterat till något så förutsägbart som det du hänvisar till.
För annars så hade vi ju haft istid varje gång vobblande återupprepat sin period.
Tänk på nu senast tex. Först maximal nedisning från ca 22000 f.vt. till ca 16000 f.vt. Och sen dessutom med en bara 1000 år lång "återkomst" för ca 12000 år sedan.
Det finn sju många teorier som lagts fram, men de har varit dåliga på att förklara förhållandet mellan det isfria norra Ryssland och det isfyllda Nordatlantiska området.
Dvs på den ena sidan är det is, medan det på andra sidan inte är någon is.
Jag har svårt för att inte tolka det. För det finn sju egentligen ingenting, iaf rent geografiskt, som kan förklara den skillnaden annars.
Det hade kunnat bildas glaciärer även vid Nordryska havsbandet. Det finn singet som hade kunnat göra det omöjligt iaf.
Den enda förklaringen som jag ser det är ju att det är den direkt motsatta sidan - som vid en extremlutning av axeln hade tagit emot mer solljus än den Atlantiska sidan (som mer hade varit i mörker - än mer än hur det är nu alltså).
Som sagt ...
Vad hade kunnat "knuffa till" jordaxeln så mycket att lutningen blev, kanske dubbelt så stor.
Är det ... den mytiska "Planet 9" ... som kommer förbi och gör kaos med vårt solsystems planeter, så de börjar åka förbi Jorden närmare än normalt och därför rubbar lutningen.
Jag har ingen aning, ingen teori, ingen gissning egentligen ens.