Att spendera eller spara lönen

Jag tycker man ofta hör om att folk alltid har det jätteknapert dagarna innan lönen kommer. Och när det är lönehelg ja då har man "råd" att lyxa till lite extra. Är det verkligen så folk generellt har det oavsett om man är arbetslös eller jobbar heltid, att man sätter sprätt på det mesta av lönen varje månad o knappt sparar?

Nu låter jag kanske som jag försöker vara duktig men alltså jag har aldrig liksom haft det så knapert att jag har väntat in lönen så att säga utan har alltid haft iaf lite pengar på banken att ta från vid kris och då började jag inte jobba heltid förän strax innan jag blev 30år. Innan dess har jag varvat mellan att va arbetslös och jobba några månader på sommaren och jag har verkligen inte haft mycket o röra mig med men jag hade ju tex inte råd att ha någon bil under den perioden heller.

Hur har ni det själv, blåser ni typ alla pengar eller sparar ni och har några 100 000 på banken?

Man skall definitivt spara pengar så at man har till oförutsedda utgifter och för att ha den dag man går i pension.

Det där har gått lite i vågor, beroende på livs situation.
Flyttade hemifrån på min 18årsdag, och första åren så blev det i bland knapert inför lön och då jag hade 14dar lön så fick man lön första veckan i månaden kunde det vara riktigt tomt innan. Så då kunde man festa loss ordentligt när lönen kommit in. Så en kombination av oansvarig ungdom, låg lön och höga kostnader(Hade bl.a. bil). Men man hade enbart ansvar för sig själv(Och det var väl inte så pinsamt att snika åt sig en söndagsmiddag hos morsan som 18-19åring)
Likaså när jag puggade i vuxen ålder(I och för sig hade jag ett sparkapital men det gick åt under den perioden när man fick nagga av den för att klara utgifterna).
Idag så har jag en rejäl slant på banken och har oftast en månadslön kvar på lönekontot när jag får nästa lön.
Men jag kan tänka mig att det är rätt normalt för ungdomar, men börjar man närma sig medelåldern så bör man nog fundera ordentligt.

Det låter dock som att du drar slutsatsen att "det är knapert nu" är samma sak som "vi har inga pengar sparade". Så behöver det ju inte vara. "Det är knapert" är i alla fall för mig mer ett talesätt än information om hur mina sparkonton ser ut.

T.ex. har jag och sambon på grund av VAB och julen levt hyfsat tajt sista två veckorna i januari för att hålla oss inom budget, och vi har skippat vissa vardagsutgifter som vi annars kan kosta på oss. Vi har då tekniskt sett haft det "knapert" för att kunna hålla oss inom månadsbudgeten, men skulle någon oförutsedd utgift inträffa så har vi ett konto med pengar för det. Men det är två helt separata konton och jag skulle inte ta pengar från buffertkontot bara för att käka pizza den 24:e.

Sen har väl Svensson generellt sett dåligt med sparpengar, men det är inte svartvitt alla gånger. Svensson har dessutom generellt sett en hyfsad summa i vinst på sin bostad också.

Om jag ska generalisera så finns det tre kategorier.

A.De som har pengar i slutet på månaden, alltså de som har så pass hög lön i förhållande till utgifter att det är pengar kvar på både lönekontot och sparkontona i slutet på månaden.

B. De som ”inte har” pengar i slutet på månaden, för att de har utgifter lika höga som inkomsten men som u dessa utgifter räknar månadssparande. Alltså, skulle något oförutsett ske där de måste ha pengar så kan de alltid ta från sparade pengar. Men de räknar inte dessa sparade pengar till ”att ha pengar”.

C. De som de facto inte har pengar i slutet på månaden. De sparar inget, har aldrig sparat, och spenderar hela sin lön innan nästa löning. Dessa människor tenderar att köpa saker på avbetalning i hög utsträckning och har till slut väldigt mycket utgifter för att betala för allt de köpt. Denna kategori ser (implicit eller explicit) A-kassa, sjukkassa osv som en sorts sparande vilket det förstås är. Men ett väldigt begränsat sådant.

Har haft det knapert ibland, men tror inte ens att jag som riktigt ung sög på ramarna dagarna innan lön för att vara kung i baren (just) lönehelgen. Men jag kan ha förträngt :-)

I alla fall, det där med att sitta med mobilen på arbetet och kolla på när lönen kommer in för att då direkt börja klicka hem allt man drömt om är något man studerat. Ungefär i alla fall:

https://www.makeprogress.se/the-marshmallow-test/

Det finns en kategori till.
De som har ok lön och låga utgifter men helt enkelt bara måste ha slut på kontot innan ny lön kommer och köper då istället massa skit bara för att de kan.

Själv tillhör jag de som har rätt bra lön och kan spara och lägga undan till annat konto för att ha vid oförutsedda utgifter eller större inköp. Har aldrig noll på kontot när månaden är slut utan det övergår till sparkontot och sen börjar man på ny lön.

Beror ju mycket på situationen asså är man singel utan barn ja då kanske det räcker med ett ströjobb sen kan man äta och tvätta hos morsan men blir man vuxen med barn och ansvar blir det sämre även med en heltidslön.

Jag reagerar lite på ordet spara. Det låter som att det är en "aktivitet" som att lönen kommer och man betalar X kr till hyran och Y kr sparar man. Men för mig är det inte så, det är mer en "icke-aktivitet", att man inte spenderat. Sparat kapital blir ett resultat av att man inte spenderat (just nu). Detta kapital har inte försvunnit ner i det svarta hålet som kallas sparande. Pengarna finns kvar, att spendera när man vill. Det ger ekonomisk trygghet att veta att de finns där.

Tror många som spenderar hela lönen/bidraget/whatever känner sparande som en uppoffring. Att pengarna brinner i fickan och måste spenderas på något kul innan de går åt till annat. Sparande ses som ett tråkig sätt att spendera pengarna, inte som den icke-aktivitet det egentligen är.

Finns mycket psykoanalys i hur olika människor ser på pengar.

Att kunna spara pengar i detta dagsläge är ju lyx. Inte alla som kan tyvärr. Men de alltid bra o spara! Man vet aldrig vad som kan hända (Corona).

När jag var barn och fick vecko/månadspeng (det var småsummor, hörde om andra i skolan som fick hela barnbidraget t.ex), då brukade jag spendera hela den summan oftast. Mitt starka minne från den här tiden är att min mamma gav mig väldigt mycket skam och skuldkänslor för det eftersom jag alltid gjorde "fel", köpte fel saker för mina pengar osv, trots att jag köpte sådant som ett barn brukar köpa för småslantar. Minns att hon körde med den här taktiken att göra sig själv till ett offer, tom i den här löjliga situationen när det handlade om vad jag spenderade månadspengen på.

Jag kände mig så djävla usel.

Senare i tonåren och när jag började ha egen inkomst så fick jag för mig att jag ville spara till en sak, det var något dyrt så det skulle ta lång tid att komma upp till den summan, och gärna lite mer än så eftersom det också skulle bli jobbigt att bara tömma kontot.

Jag blev sparsam. Det slutade med att jag aldrig köpte det där jag sparade till. Det blev inte av liksom, men jag hade odlat en vana av att spara hos mig själv som sedan har suttit i fram till idag. Det är något som jag mår bra utav. Det är en liten del jag har hyffsad kontroll över, något jag kan göra för att dämpa ångesten som skulle ha förtärt mig om jag levt från månadslön till månadslön.

När jag var under 25 blåste jag nog det mesta jag tjänade, men inte så extremt att jag behövde svälta eller låna dagarna innan lön.

Idag är det fan svårt att göra av med pengarna, det mesta samlas på hög vare sig jag vill eller inte. Tack och lov har det börjat ramla in lite mustiga el-räkningar så man blir av med lite grann i alla fall.