Hej på er,
Börjar närma mig 30 nu och mitt liv är egentligen ett jävla stort misslyckande i alla aspekter, men nu är det som det är och jag har fortfarande en gnutta framtidstro.
Jag vill inte tråka ut er med hela min historia, men kort sagt blev jag deprimerad när jag var 19-20, blev helt socialt isolerad och tappade kontakt med alla kompisar från gymnasiet. Åren började gå och jag förblev helt ensam och en djupare och djupare depression var ett faktum. Jag var ful, finnig och osäker.
Gjorde små tappra försök att börja plugga och ta tag i livet men gång efter gång gick allt åt pipsvängen och jag tappade den sista gnuttan självförtroende jag hade. Allt blev sämre och sämre och jag nådde botten.
Hur som helst så har jag aldrig haft ett seriöst förhållande, vilket är ett enormt hål i mig som jag mår dåligt över dagligen. För flera år sedan försökte jag dra ut mycket på krogen, testade Tinder vid något tillfälle men fick verkligen noll napp och det raderade den sista gnutta självförtroende jag hade.
Jag har rannsakat mig själv under det senaste året och har börjat ta kontroll över de få saker jag förmår ta kontroll över. Jag har fixat till mitt utseende så gott det går, har börjat träna, klär mig bättre. Små saker som ändå är hanterbara för mig.
Mitt enda mål är egentligen att träffa någon, ytligt eller seriöst spelar fan ingen roll, jag vill inte vara ensam och jag kan erkänna att jag är sjukt olycklig och livrädd för att jag aldrig ska kunna bli kär och bli älskad tillbaka av någon.
Jag har iaf börjat märka av skillnad i hur folk bemöter mig nu. Jag upplever det som att jag får ganska mycket ögonkontakt med tjejer, ett leende här och där men det kanske endast beror mer på att jag lyft upp min blick, vad vet jag. Men folk har helt klart blivit mer tillmötesgående och trevligare mot mig så något rätt måste jag nog gjort.
Jag testade Tinder i somras, fick väl mer eller mindre bekräftat att jag är Average Joe då det inte var något jättetryck över min profil. Men jag fick lite matchingar och lyckades iaf få till två dejter med ganska så attraktiva söta tjejer, vilket var de första dejterna i mitt liv och hade riktig jävla tur för jag lyckades ha sex med en utav dom men det var en riktig lyckoträff tror jag.
Men mer än så lyckades jag inte med på tinder, det började dö ut och jag tog bort kontot efter två veckor. Men har skaffat ett nytt konto nu, kan väl lika gärna låta profilen ligga där och ha den dörren öppen.
Men sen då, hur ska jag kunna träffa fler tjejer och få lite rullning på detta? Är det ok att t ex gå fram till tjejer man ser på stan, i gallerian eller är man bara ett jävla creep då? Chansen är låg att dom vill ha uppmärksamhet från en average joe. Jag vet inte, jag har ingen erfarenhet av detta och jag förstår inte hur alla andra lyckas. Ordnas det speed-dating/singelkvällar någonstans, är det ens en grej?
Börjar närma mig 30 nu och mitt liv är egentligen ett jävla stort misslyckande i alla aspekter, men nu är det som det är och jag har fortfarande en gnutta framtidstro.
Jag vill inte tråka ut er med hela min historia, men kort sagt blev jag deprimerad när jag var 19-20, blev helt socialt isolerad och tappade kontakt med alla kompisar från gymnasiet. Åren började gå och jag förblev helt ensam och en djupare och djupare depression var ett faktum. Jag var ful, finnig och osäker.
Gjorde små tappra försök att börja plugga och ta tag i livet men gång efter gång gick allt åt pipsvängen och jag tappade den sista gnuttan självförtroende jag hade. Allt blev sämre och sämre och jag nådde botten.
Hur som helst så har jag aldrig haft ett seriöst förhållande, vilket är ett enormt hål i mig som jag mår dåligt över dagligen. För flera år sedan försökte jag dra ut mycket på krogen, testade Tinder vid något tillfälle men fick verkligen noll napp och det raderade den sista gnutta självförtroende jag hade.
Jag har rannsakat mig själv under det senaste året och har börjat ta kontroll över de få saker jag förmår ta kontroll över. Jag har fixat till mitt utseende så gott det går, har börjat träna, klär mig bättre. Små saker som ändå är hanterbara för mig.
Mitt enda mål är egentligen att träffa någon, ytligt eller seriöst spelar fan ingen roll, jag vill inte vara ensam och jag kan erkänna att jag är sjukt olycklig och livrädd för att jag aldrig ska kunna bli kär och bli älskad tillbaka av någon.
Jag har iaf börjat märka av skillnad i hur folk bemöter mig nu. Jag upplever det som att jag får ganska mycket ögonkontakt med tjejer, ett leende här och där men det kanske endast beror mer på att jag lyft upp min blick, vad vet jag. Men folk har helt klart blivit mer tillmötesgående och trevligare mot mig så något rätt måste jag nog gjort.
Jag testade Tinder i somras, fick väl mer eller mindre bekräftat att jag är Average Joe då det inte var något jättetryck över min profil. Men jag fick lite matchingar och lyckades iaf få till två dejter med ganska så attraktiva söta tjejer, vilket var de första dejterna i mitt liv och hade riktig jävla tur för jag lyckades ha sex med en utav dom men det var en riktig lyckoträff tror jag.
Men mer än så lyckades jag inte med på tinder, det började dö ut och jag tog bort kontot efter två veckor. Men har skaffat ett nytt konto nu, kan väl lika gärna låta profilen ligga där och ha den dörren öppen.
Men sen då, hur ska jag kunna träffa fler tjejer och få lite rullning på detta? Är det ok att t ex gå fram till tjejer man ser på stan, i gallerian eller är man bara ett jävla creep då? Chansen är låg att dom vill ha uppmärksamhet från en average joe. Jag vet inte, jag har ingen erfarenhet av detta och jag förstår inte hur alla andra lyckas. Ordnas det speed-dating/singelkvällar någonstans, är det ens en grej?
