ADD, jag orkar inte mer

Har diagnoserna ADD och aspergers, fick båda året jag fyllde 30 (skitkul present verkligen.....) och nu har det snart gått 1 år. Jag håller fortfarande på att testa olika mediciner men då ingenting fungerar som jag önskar och min hjärna blir inte bättre utan bara sämre, jag låter/verkar retarderad och mitt liv blir bara allmänt skit. Jag har tagit Concerta (fungerade inte) och Elvanse (fungerade i början men inte längre) och nu väntar jag på svar från min läkare om jag kan få ny medicin eller inte. Har även bett om att få psykolog och utredning för KBT för att se om något kan fungera för mig eller inte. Mitt privatliv blir bara sämre och sämre just nu och jag känner snart att jag orkar inte mer pga de här jävla diagnoserna.

Ni andra som har samma diagnoserna som mig, hur har ni hanterat dem? Har ni testat något som fungerar som faktiskt ändrat ert beteende och satt igång hjärnaktiviteten utan medicin?
Jag är nämligen rädd för att jag inte kanske får testa något nytt eller att de godkänner mig för någon form av behandling fast detta påverkar mitt psyke, mitt jobb OCH mitt privatliv 24/7, och det påverkar negativt. Just nu ligger tunga droger på min lista över att testa härnäst, tyvärr däremot så har jag inte magen för att göra saker som är olagliga vilket jag också hatar med mig själv.

Vad är det som inte fungerar för dig?

Testa och meditera

Det som inte fungerar är mycket. Jag tänker inte och använder inte hjärnan vilket har lett till att jag gör saker, säger saker mm utan att tänka mig för. Jag frågar inte heller om råd så när jag beslutar mig för att helt plötsligt sluta med en medicin (av någon orsak) kan detta i värsta fall leda till döden utan att jag ens tänkt på detta.

Testat, fungerade inte

Vad är det som inte fungerar t.ex. på jobbet och i privatlivet? Finns det något där som du kan ändra på istället, istället för på dig själv?

Börja meditera. NU!

Vad gör du själv varje dag för att få det bättre för dig själv och ditt liv?

Du har alltså frivilligt utrett dig för ADD etc vid 30 års ålder och nu mår du dåligt över att ha fått diagnosen? Du har ju lyckats ta dig fram i livet, vad skulle en diagnos & medicinering göra för skillnad egentligen? Sen är Centralstimulanta inga ”tunga droger” heller.
Det låter som att du överanalyserar och överdramatiserar litegrann.

Min hjärna fungerar inte. Jag tänker inte korrekt, jag säger fel eller konstiga saker helt random vilket ger mig blickar med mera och jag skämmer ut mig själv. Jag får inte fixat mina tankar, jag kan inte förklara mina egna tankar för andra eller svara på ibland väldigt enkla frågor. Jag bara gör saker på rutin, även dåliga saker och tänker inte ens på vad jag gör eller varför jag gör det

Jag försöker hitta lösningar som KBT, medicinering med mera. Försöker även så gott jag kan att ändra tankesätt men pga aspergers så är det fruktansvärt svårt att bryta alla sorters rutiner jag har, bra eller dåliga vilket gör att även om jag försöker så slinker jag tillbaka in i dem.

Jag har haft mina problem länge men det var ingen som reagerade på dem tills jag träffade min sambo. Han reagerade på att jag mådde dåligt över mitt egna beteende, att jag betedde mig annorlunda med mera. Jag gjorde en utredning för att försöka få hjälp och må bra för en gångs skull.

Med tunga droger syftade jag mer på heroin och kokain, inte centralstimulerade.

Det kanske låter som att jag gör det enligt dig, vilket är ok. Jag har däremot mina problem som jag har enormt svårt att bli av med och jag är desperat efter hjälp som jag inte testat tidigare och som kanske kan fungera för mig. Och jag överdramatiserar tyvärr inte när jag säger att jag är sugen på att ta mitt liv till och från