Friidrottssäsongen 2022

Nu har väl några fallit för ålderssträcket så egentligen inte så konstigt att de ersatts av andra namn. Några har väl haft tillfälliga problem och som jag tror att de kommer tillbaka. Däremot finns ju några som man kan var betydligt mer bekymrade över. Och det hade ju varit värre om det inte har dykt om några nya talanger alls men det har ju fyllts på ganska bra. Finns ju också habila talanger som inte fick plats på listan.

Jodå, 01-orna var väl inte aktuella längre. Men det var inte min huvudpoäng. Så vilka av de sju som försvunnit tycker du har utvecklats på ett sätt som du förväntat dig? Och lite krasst, vilken glädje har man av nya namn som även de är före detta talanger efter två år?

Tack Alkibiades för uppställningen och jämförelsen med 2020. Båda syskonen Millan har dragit med hälsoproblem och känns ovisst hur det är med dom. Emil var i alla fall med i det senaste SOK-projektet som startade i våras. Omar Nuur har det varit tyst ifrån. Det stora sorgebarnet är väl Tilde som dras med skadeproblem och inte riktigt får till det. Sett till talangnivå slår hon nog de flesta på listan.

Det känns som man borde vänta tio år innan man utvärderar en sån rankning

Intressant. Men kombinera gärna med att se hur mycket av utvärderingen efter tio år som i så fall överensstämmer med utvärderingen efter två år, för att se hur ofta som utvecklingen vänder. För visst förekommer det. Några löften som jag nästan såg som uträknade var Khaddi Sagnia och Mikaela Meijer, som hade svåra skador som juniorer och som kom igen med besked. Fler exempel finns säkert. Men jag tror fortfarande det är intressant att tränga djupare i frågan varför så många superlöften försvinner och sen fundera på vad man göra åt det. För Sveriges problem är inte bristen på talanger utan att så många aldrig utvecklas till seniorelit.

Emil Millán, Omar Nuur och Tilde Johansson är 21 år och på gränsen att fortfarande kallas talanger, så jag förstår om de inte platsar på listan.
Ovanstående har ersatts av Jacob Thelander, Emma Sralla, samt Karl Ottfalk.

På sprintsidan har Isak Hughes och William Trulsson ersatt Oskar Edlund och Elvira Tanderud.
På medeldistans har Jonathan Grahn ersatt Alice Magnell Millán.
På hoppsidan har Ayla Hallberg ersatt Sara Winberg.

Jag vet inte om det innebär någon direkt försvagning överlag?



Även om de flesta talanger aldrig tar steget in i världseliten så får vi ju aldrig fram några nya stjärnor utan dessa talanger.

Förstår du ens hur svårt det är att slå sig in på seniornivå? Klart som korvspad att de flesta superlöften försvinner, närmast allt måste klaffa för att man ska nå seniorelit..

Sedan är det nog inte så lätt om man alltid varit i topp, vunnit och vunnit, för att sedan bara vara en i mängden, om ens det..

Då måste man vara väldigt motiverad, ha långsiktiga mål och verkligen älska sin idrott, annars känns det som motivationen kan tryta rätt snabbt..

Jag vet inte om du missförstått mig. Jag har aldrig påstått att de som tillkommit är sämre namn än de som försvunnit. Men om en alltför stor andel av talangerna snabbt blir fd. talanger borde man kanske fundera på hur väl transformationen från talang till elitsenior fungerar och om det inte går att göra något för att förbättra den.

OK, då finns det väl inget att göra. Känns lite uppgivet bara. Men jag tycker fortfarande det är anmärkningsvärt att man kanske gör sämre resultat som 21-23 åring än man gör som 17-19-åring.

Åskag och Hallberg Hossain är ju närmast senioreliten, men man får väl gå lite efter svensk historik antar jag.

Men om förstaårsseniorer får vara med är både Edlund och Wallmark tveklöst kvar på min topp-10. Annars är sprint lite grann färskvara på såna listor, en bra juniortid är oftast en bit ifrån en bra seniortid så det gäller att fortsätta ta kliv. Svensk sprintutveckling är inte världsklass tyvärr, det är nog främst långa häcken man ska ha hopp för.

Jag är mest bekymrad över syskonen Millan och Edlund, de verkar ha så stora problem så det är frågan om de alls kommer tillbaka.

Tanderud, Winberg och Johansson är sådana som har haft problem men som jag tror kommer tillbaka (och är på väg tillbaka). Tanderud måste ju haft någon typ av problem i vår/somras men hon är ju uttagen till JVM. Nuur har jag inte alls koll på.

Jag tror inte att man kan förvänta sig att alla talanger skall ha en spikrak utveckling, för en del går det lite upp och ned.

Och jag kan glädjas åt de som talanger som kommer fram nu även om inte alla skulle finnas med om några år. Och Ayla som kom fram så tidigt har ju haft något år när hon inte utvecklades men desto mer glädjande med den utveckling hon haft det senaste året. Och som sagt jag tycker det är väldigt glädjande att det kommer fram nya talanger hela tiden.

Vi har alltså två världsettor och en världstvåa i U20-klassen just nu. Dessutom tre världstvåor i U18-klassen. Det tycker jag är jäkligt bra.

Klart det finns, dock måste man förstå att det inte är enkelt, väldigt många bitar som måste falla på plats..

Bara en sådan sak som att hålla sig sjukdoms- och skadefri under längre perioder är ju helt avgörande för utvecklingen..