Friidrottssäsongen 2022

Vad Millans beträffar vet jag bara att Alice hade hjärnhinneflammation, men det var ett år sedan. Om storebror har jag bara hört att han tillbringar vintrarna i Kenya. Visst gläds även jag åt våra juniorer i världseliten. Men jag skulle inte ha något emot att en större andel når framgång som seniorer.

Visst finns det saker när det gäller talangutveckling och skadepreventivt arbete som man kan fundera på hur det fungerar i svensk friidrott så jag är inte odelad positivt. Men det kommer fram talanger, och helt plötsligt finns det namn som man inte har haft koll på som poppar upp (jag hade varken koll på Thelander eller Wallmark innan förra säsongen).

Jag följer simning en del och där finns det ytterst få talanger och talangutvecklingen är bedrövlig. Ser ut på ett helt annat sätt inom friidrotten.

Intressant med jämförelsen med simningen. Det hade jag inte en aning om. Men av de få som är talanger är det lika liten andel som blommar ut som i friidrotten. Eller är bortfallet pga. skador mycket mindre där, (av naturliga skäl?)?

Har just varit JEM i simning, få som klarade kvalgränserna vid Swim Open Stockholm i april och det blev bara en medalj och flertalet som inte presterade på sin personbästanivå. Stor kontrast mot UEM i friidrott. Har kommit fram några talanger som varit bra i unga år och som 16- och 17-åringar men som sedan stagnerat och t o m tappat en del. Några av dessa har sedan kommit tillbaka i 20-23-årsåldern men inte alla. Och förhoppningarna om att få fram fler frisimmare (för att få ihop slagkraftiga lagkappslag till mästerskapen) har oftast kommit på skam, de man hoppats på har sedan inte alls utvecklats. Jag har dock inte gjort någon systematisk jämförelse utan det är mer min känsla.

Är det något konkret du tänker på kring talangutveckling samt skadeprevention?

Får hålla med om att man inte ska underskatta hur svårt det är att nå världseliten, om man inte är en absolut megatalang. Man går från att bara tävla mot dom i sin egen ålder mot att möta de bästa från 10-15 årgångar, och förstås krävs en högre resultatnivå i absoluta termer, där de gränser som vi känner för människokroppen pressas. Har man inte en helt spikrak utveckling blir det också en mental kamp när den aktive får kämpa längre ner i resultatlistan än vad den är van vid. Vet själv inte om jag har någon bestämd åsikt kring om det är många/få talanger som går förlorade, men man ska ha respekt för vilken nivå som friidrottare i internationell seniorelit håller.

Emil Millan verkar inte ha några större skadeproblem så blir intressant att se om det blir något banlopp innan sommaren är slut. SM går på hemmaplan i Norrköping, bland annat. Han har ju faktiskt sprungit lite vår/tidig sommar också utan några större resultat. Bl.a. 32 min på 10,5km landsväg. Jag tror han gick på en klassisk överträning och får slita sig tillbaka.

Skall väl sägas att jag inte har några insikter i detta utan bara från observationer utifrån.

Rent allmänt är mitt intryck att talangutvecklingen fungerar bra. De grengruppsspecifika prestationcentrumena verkar göra mycket bra och det finns ett antal träningsmiljöer och grupper som fungerar bra. Men man kan fundera på hur det fungerar i sprint för både damer och herrar och kanske också medeldistans för damer. Många skador i sprint och en del på medeldistans också. Vet inte om man kan göra något när det gäller träningsbelastning och andra skadepreventiva åtgärder men det känns som det är för mycket skador.

Ska förtydliga att Wennerholms lista gällde talanger födda 2003 och senare, men han gjorde ett undantag för Åskag då hon är född 18/12 2O02, alltså nästan 2003.

Som en del är inne på är det intressantaste kanske att göra uppföljningar av sådana här listor och se vad det beror på att en del stannar i utvecklingen. Skador och psyket spelar nog störst roll här. Tror det är särskilt viktigt att man tittar över den skadepreventiva biten. Att man lär ungdomarna att lyssna på sina kroppar och att de inte har för bråttom i karriären, utan tar det lugnt så fort de får minsta känningar. Visst det är kul och inspirerande för dem att vinna medaljer i juniormästerskap, men siktet måste hela tiden vara att de ska lyckas som seniorer och att de tar den tid på sig som behövs för att bygga en kropp som håller när de blir seniorer.

Hade det inte varit för all skadeproblematik hade jag själv kanske sett Oskar Edlund som vår störste talang. Han är en månad äldre än Åskag och kvalificerade sig därför inte för listan, men han sprang alltså på 49,20 som 18-åring (i det icke godkända loppet) och det efter att ha varit borta väldigt mycket beroende på skador både det året och året innan.

Kloka synpunkter! Och visst är det sorgligt att Edlund skall vara så skadebenägen. Borde stannat hemma i Sverige och satsat mer på skadeförebyggande.

Hård af Segerstad hade en intervju med Ceh häromdagen där de tog upp hans svaga junior mästerskap. Det var först i u23 em han lyckades. Så han hade inte platsat på en lista över bästa 19 åringar men blev bra ändå

Sak samma med Daniel Ståhl, som inte heller han presterade något vettigt internationellt före U23. Utslagen i kval i kula och diskus vid samtliga fem tillfällen i UVM, JVM och JEM.

Intressant artikel om varför Finland lyckas få med så många aktiva till VM: https://svenska.yle.fi/a/7-10018688