Kan ni hjälpa mig med att hantera mina jobbiga ångestpåslag?

Jag har svårigheter med besvikelser som leder till ångest. Den är hanterbar men jag känner mig som ett ledset och vilset barn. Pågår i ett antal timmar.

Det är oftast triggat av tjejer/matchningar som inte hade intresset som jag byggt upp till att tro. Men även att se andra par och bli ledsen att jag inte fått uppleva förhållanden.

Jag släpper tjejerna ganska snabbt, men tillstånden är jättejobbiga. Det är långt ifrån varje tjej. Men ibland känner man något extra och verkligen hoppas att den här gången... Och varenda gång har man fel.

Vad föreslår ni för coping strategier? Jag måste ju leva och "tro", men samtidigt rasar världen för mig när nästa besvikelse kommer. Jag är tillbaka till ruta 1. Ensamheten kickar in, och jag får panik.

Hoppas det inte verkar allt för psykotiskt, för det är jag inte.

Vill inte rekommendera droger men du kan testa gabapentin, den är relativt harmlös och hjälper utmärkt med GAD och social fobi. Ingen terapi, att sitta ner med någon jävla kärring, hjälper mot psykiska problem och social ångest.

Nä men välkommen till verkligheten liksom. Vi andra, de allra flesta av oss, går väl inte runt och tror saker. Man agerar på fakta och håller tro borta. När du har knullat tjejen, först då kan du börja tro saker. Innan det är det ingenting. Kom ihåg det ordagrant. Ingenting är det värt fram tills du har spänt på henne 10 ggr. Det får du nog räkna med.

Tror faktiskt bara sex hade gjort saken värre.. Jag vill permanent ut ur ensamheten och uppleva kärlek och partnerskap. Åtminstone en gång.

Jag har haft möjligheter men när jag vill, då vill inte den andra. Det är aldrig rätt för båda.

Okej men om du är så känslig och lever här utan makt så kommer verkligen ditt hjärta att krossas den dag hon lämnar dig. Om 1 eller 5 år..
Har du tillräcklig makt att hålla en kvinna. Om inte så bör du avstå tills du listat ut ett sätt hur du ska göra. Visst kan du träffa någon men du kommer ju ha det lika svårt sen, och då känna dig hemskt ledsen.

Är det starka negativa känslor du känner, förtvivlan, tomhet?

Hur ser ditt liv ut i övrigt, har du ett bra liv som du trivs med?

Ifall inte så är lösningen att bygga ett liv som du tycker är fantastiskt, då kommer inte några missade kvinnor göra något alls. Bygg dig själv stark.

Vem vill du vara och vem vill du vara om 1 år?

Varning för klyschor i tråden som att bygga sig stark. Det är inget sådant du behöver. Du behöver bara ett vansinne och jävla anmana kombinerat med tre rävar bakom varje öra.

Du ska i din tanke nu lista ut hur du ska göra. Hur ska du göra rent konkret. Inte bygga sig stark och sån trams utan hur... Vilka verktyg och medel tänker du använda?

Om det går dåligt kan du väl testa "skadat gods" [https://www.youtube.com/watch?v=7WZfoctv7mA]

Men seriöst: Det kan fungera att tänka kvantitet före kvalitet. Du får träna på de mindre vackra tjejerna. Du kan liksom inte börja med 9-poängare om du själv är en 6:a. Du kan inte ens börja med 6-7 poängare, så fungerar Tinder tyvärr. Du får börja med max 5-poängare och jobba dig uppåt

Jag har en kompis som upplevt panikångest av ensamhet, det skulle jag aldrig trott om han sa det. Han är väldigt bra på att göra andra på bättre humör, både trevlig och rolig. Enligt honom så är han egentligen inte så ensam, vilket möjligen är hans coping strategi.

Själv har jag blivit pessimist och tror att alla som ser ut att ha ett bra liv egentligen lider och sopar det under mattan. Jag drar inte upp hoppet längre, om jag ser en snygg attraktiv tjej så har hon nog en penis.

Det finns bara två vägar, antingen når du upp till dina ideal, eller så jämnar du dina ideal med marken. Hur slutar man bry sig? Det gör man t.ex. när man inte har tid till sådant, när man bara har tid till överlevnads strategier: mat, vatten, värme, säng.