Rädsla för att missa livet. Gör jag det... Känner ni så?

Jag lägger tråden här eftersom det är en fundering huruvida jag har psykisk ohälsa eller inte. Jag har lagt ner ungefär allt i livet. Jag gör inte något. Jag ligger i soffan i min lägenhet i Jönköping med utsikt över Vättern, och går bara ut för att handla mat. Jag har internet, telefon och appar där jag pratar med folk.
Missar jag något viktigt som pågår "där ute" i Sverige. Stockholm...? Vad skoj eller intressant händer där.. Berätta för mig så jag blir sugen på att ta tag i livet som det brukar låta.

Ni som är på G och fluktar i tillvaron: Ge mig en aptitretare, ett smakprov om av vad jag missar så att jag kan ta itu med min psykiska ohälsa. Säg mig vad jag missar. Jag vill veta innan jag ändrar mig.

Sorry dude, det är pandemi och det mesta är ganska trist just nu.

Har du någon sysselsättning?

Jo pandemin men säg att den inte hade funnits. Vad hade jag då missat?
Sysselsättning...? Nej inget särskilt. Läser en hel del och kollar Youtube, porr ibland. Äter kebab.

Ja du, förverkligandet kan ibland vara svårt om man är deprimerad (vilket jag tror du kan vara). Livet ger ungefär lika mycket som man lägger in i det.

Det enda jag känner att jag missar är en flickvän. Tyvärr har jag höga krav så de flesta "fluktare" har ändå inte det jag vill ha.
Men jag kan känna fel. Jag vill veta vad som finns i livet men som passerar mig förbi.

Om det är någon tröst känner vi alla såhär. Samhället och världen befinner sig i en djup depression just nu. Vi vet inte hur länge det pågår. Har fortfarande pyjamas på mig haha, flottigt blont hår, har nästan en nyans mörkare nu pga flotte, fyfan så vidrig man är..

Man kan inte missa någonting i livet. Du kommer en dag dö, och världshistorien har haft många stora händelser som du inte fick uppleva, och inte kommer få uppleva, eftersom du inte existerade då.

Nej det är klart men jag är rädd för att vakna upp när jag blir gammal och känna att gick miste om allt, och då inse att det är försent.

Men jag kan inte sätta fingret på vad det skulle vara nu. Era bästa liv och lyckligaste stunder, berätta dem för mig och andra soffliggare.

När du är död så finns det inget psyke som kan ha åsikter eller känslor. En död person kan inte tänka "Jag kunde ha gjort eller upplevt det här".

Du har inte missat nåt och det är inget fel på dig. Du lever livet som en modern människa och det bästa du kan hoppas på är när nästa modell av din favvo-pryl kommer ut. Viktigt just nu att du är livrädd för covid och inte går ut alls, du kan vara den som dödar hela din stad om du andas åt fel håll, men inte innan vad är det nu? Typ 23.00? Staten har kommit överens med covid om när den får smitta och hur många människor det är på en uteservering och vilken dag i veckan det är. Handlingskraft!

Sitt mycket på Facebook och IG, se till att egoboosta så många IG-modeller du kan genom likes och DM (de behöver det just nu för att det är så ensamt och svårt med patriarkatet), rösta på S eller V för att kunna godhetsknarka importerat kompetensregn.

För att rycka upp dig måste du förlika dig med att du kommer dö och sen hitta din egen mening med ditt liv och satsa hårt... eller porrsurfa och glömma allt.

Breivik kom fram till att ond bråd död på andra var rätt lösning på bristen på mening. Kan du komma på en mindre extrem lösning tro? Typ blogga, resa, bygga en koja.

Sitter också i en lägenhet i Jönköping med utsikt, fast utan Vättern. Ja inte är du ensam i det iallafall. Inte gör man mycket, men det är kanske inte fel det heller. Vad spelar det för roll? Huvudsaken är om man trivs med det eller inte. Och du behöver inte delta i allt detta, finns så mycket på Internet att hämta. Skaffa dig ett intresse eller en hobby.

Har du inget jobb eller något att gå till? Annars ta en promenad längs Vätterstranden och fundera lite vad du vill göra.

det är okej. bra för håret iafl. jag fortsätter "jobba" och stapla nya miljoner på hög. det ger livet en mening haha..