Citat:
Tack för du tog dig tid att svara och delar med dig, det uppskattar jag verkligen. Det låter som en fin relation, jag gillar ditt sätt att se på kärleken.
Alla är vi olika, även våra situationer men vi är några år äldre. Jag tror problemet ligger i min oerfarenhet kring relationer, vilket gör mig omogen, dels pga oerfarenheten men även kanske lite generellt. Denna relation med henne har jag inte upplevt tidigare, lätt, trygg och genuin. Precis som dig känner jag att hon är bra för mig. Annars har jag enbart haft kortare relationer, som präglas av spel (från min sida), maktbalans och osäkerhet, motsatsen mot genuin. Jag vet inte om jag har varit kär någon gång, jag har varit besatt av någon i smyg en gång (ej stalking) men ganska säker på att det inte var kärlek. Man känner sig lite vilsen.
Det här med mina känslor kring attraktion (utseendemässigt) får mig att må dåligt, jag skäms och känner mig smått äcklig, väldigt ytlig och omogen men jag ska vara öppen. Jag skulle inte säga att hon är ful men jag skulle inte kunna säga till henne att hon är fin och mena det (utseendemässigt). Jag har inget problem att vistas ute med henne eller umgås med vänner. Dock är jag väldigt rädd för att springa på kollegor och jag fattar inte varför, om det är för att bli dömd, att man är mindre värd pga att man inte har en attraktiv flickvän. Det låter illa, jag vet men det är så jag känner och jag önskar att jag inte kände så.
Dels vill jag inte slösa hennes tid med min omogna osäkerhet, hon har inte pressat mig eller så men ändå. Och dels känner jag finns det någon annan? Att denna relation är genuin är dels för jag bestämde mig för att vara mig själv, utan spel, för en gångs skull.
Det blev väldigt mkt jag, jag och jag. Kanske behövde öppna upp mig.
Alla är vi olika, även våra situationer men vi är några år äldre. Jag tror problemet ligger i min oerfarenhet kring relationer, vilket gör mig omogen, dels pga oerfarenheten men även kanske lite generellt. Denna relation med henne har jag inte upplevt tidigare, lätt, trygg och genuin. Precis som dig känner jag att hon är bra för mig. Annars har jag enbart haft kortare relationer, som präglas av spel (från min sida), maktbalans och osäkerhet, motsatsen mot genuin. Jag vet inte om jag har varit kär någon gång, jag har varit besatt av någon i smyg en gång (ej stalking) men ganska säker på att det inte var kärlek. Man känner sig lite vilsen.
Det här med mina känslor kring attraktion (utseendemässigt) får mig att må dåligt, jag skäms och känner mig smått äcklig, väldigt ytlig och omogen men jag ska vara öppen. Jag skulle inte säga att hon är ful men jag skulle inte kunna säga till henne att hon är fin och mena det (utseendemässigt). Jag har inget problem att vistas ute med henne eller umgås med vänner. Dock är jag väldigt rädd för att springa på kollegor och jag fattar inte varför, om det är för att bli dömd, att man är mindre värd pga att man inte har en attraktiv flickvän. Det låter illa, jag vet men det är så jag känner och jag önskar att jag inte kände så.
Dels vill jag inte slösa hennes tid med min omogna osäkerhet, hon har inte pressat mig eller så men ändå. Och dels känner jag finns det någon annan? Att denna relation är genuin är dels för jag bestämde mig för att vara mig själv, utan spel, för en gångs skull.
Det blev väldigt mkt jag, jag och jag. Kanske behövde öppna upp mig.
Tycker du är lite hård mot dig själv Krendel. Du har levt ett liv hittills där du varit på ett visst sätt. Sett saker på ett visst sätt och tänkt på ett visst sätt men nu har du börjat inse att det kanske inte är rätt väg för dig. Vi har alla varit oerfarna och "dumma". Att du reflekterar över situationen och dig själv är första steget mot att utvecklas och att börja göra saker annorlunda och därmed få ett annat resultat i sitt liv.
Vad gäller relationer är det min uppfattning att de personer som har varit i en längre relation (10+ år), de ser relationer ur ett annat perspektiv än de som endast haft kortvariga relationer (2-3 år eller mindre). I en lång relation lär man sig mycket om sig själv, vad man finner är viktigt och uppskattar i en relation. Man lär sig hur relationer utvecklas och hur vi människor utvecklas själva men även inom relationen, dvs hur relationen påverkar ens egna utveckling och hur du påverkar din partners utveckling. Man "skalar av" sig själv och sin partner.
Tyvärr finns det ingen handbok i detta med relationer utan som person gäller det att vara reflekterande över sig själv, sin partner och över relationen. Vara öppen, ärlig mot sig själv och mot sin partner. Att du kan vara dig själv med en annan människa är guld värt. Dessvärre krävs det ibland att man inte har något att förlora för att man ska våga vara det. Dvs du vågar vara dig själv med henne för att du just nu inte ser det som någon större förlust om ni inte gick vidare. Att träffa någon man däremot är mycket intresserad av leder ofta till att man inte vågar vara sig själv. Därav att många relationer spricker när man varit tillsammans ett tag och man börjar se varandra som man verkligen är. Att då vara ärliga från början och det ändå fungerar, det ger helt andra möjligheter till en långvarig relation. Att träffa genuina och ärliga människor är dock svårt. De flesta är fejk - inkluderat oss själva.
Var och en av oss får välja den väg som vi tror på. Själv skulle jag värdera någon som älskar mig, som genuint vill mig väl, som låter mig vara mig själv med alla fel och brister, mycket högt. För mig är det lättare att hantera än tvärtom om, dvs att jag var den som kände så för någon annan och den sedan valde bort mig. Många "jagar" och blir besvikna / ledsna när den man jagar inte känner samma sak. FOMO är som skrivet i ett annan inlägg, mycket närvarande för oss alla men den har aldrig lett till någon större lycka för någon, tvärtom. Dessvärre är detta en insikt som oftast kommer när man blir äldre, mognare och mer vis. Då kan det ofta vara försent. Man har förlorat den som faktiskt hade kunnat göra en riktigt lycklig.
// CC